Ledare: Ljusglimtar i höstmörkret

Höstens mörker har slutit sig kring Sverige. Träden tappar sina löv och det är vått och grått ute. 

Lika grått är det i den politiska soppan. Trots en yvig partiledardebatt i söndags var det ingen av de åtta riksdagspartiernas partiledare som sade ett ord om försämringarna av anställningstryggheten och det nya Las-förslaget. 

De politiska kommentatorerna är upptagna med att gissa hur det kommer att gå för regeringens budget när den läggs fram till riksdagen. Blir det nyval? Får vi ett nytt 2018 och ett nytt januariavtal? Vilka jök-ungar riskerar vi att få in i nästa överenskommelse?

I vilket fall kan vi räkna med fortsatt omfördelning – från arbetarklassen och de som har minst, till diverse småföretagare och monopolkapitalister. Detta oavsett om den borgerliga, eller blåbruna, oppositionen lyckas fylla den med ännu mer borgerlig klasspolitik.

Den politiska hösten för arbetarklassen i Sverige fortsätter med oförtruten kraft. För trots att januariöverenskommelsen föll i somras så pågår fortfarande Las-förhandlingarna mellan PTK, Svenskt Näringsliv, Kommunal och IF Metall. 

Istället för att fackföreningar som säger sig värna medlemmarnas intressen slutar förhandla, fördjupar man förhandlingarna genom att dra in skrået Vision. Det är ju sedan gammalt att svenska fackförbund gärna ställer medlemmarna åt sidan och sluter avtal där inspirationen tycks vara hämtad ur Machiavellis Fursten.

Det finns dock ljus i höstmörkret. Journalistförbundets nyligen avslutade kongress slutade med en delseger för motståndet mot den nya Las-överenskommelsen. Där lyckades ombuden köra över förbundsledningen och få till en medlemsomröstning. 

Omröstningen ska ställa frågan om medlemmarna anser att Svenska Journalistförbundet ska lämna förhandlingarna om ”nya Las”. Medlemsomröstningen ska vara beslutande om över 50 procent av medlemskåren deltar. Om färre än 50 procent deltar så är den rådgivande. Detta gör det otroligt viktigt att alla medlemmar i Journalistförbundet ser till att sprida information om omröstningen och att så många som möjligt deltar i den.

Samtidigt måste detta vara en signal om att medvetenheten om de planerade försämringarna i anställningsskyddet och attackerna på Las måste öka. Många har gjort ett bra jobb med att lyfta frågan och visa på hur mycket sämre anställningstryggheten skulle bli för alla anställda i Sverige, i utbyte mot en halvhjärtad omskolningssatsning. Men fler behöver säga ifrån.

Medlemmar i Kommunistiska Partiet har höjt rösterna inom Kommunal och IF Metall för att få till medlemsomröstningar inom dessa fackföreningar också. Dessa har motarbetats från högsta nivå.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä och IF Metalls ordförande Marie Nilsson har engagerat sig personligen för att stoppa initiativen. Bland annat genom att ha möten med klubbstyrelserna på ABB Ludvika och SKF inför viktiga omröstningar om att anta den inomfackliga budkavlen mot försämringarna i Las, som Proletären skrivit om tidigare.

Från golvet måste det nu sättas press på dessa båda fackliga organisationers ledningar. Fler måste kräva att övriga fackförbund inom PTK också tar upp frågan om att genomföra en medlemsomröstning.

Det finns ett missnöje med uppgörelsen i de fackliga leden, även utanför Journalistförbundet. De bägge ordförandena i Pappers och Elektrikerförbundet har försiktigt ifrågasatt Las-uppgörelsen och krävt att den pausas. Sacoanslutna Sveriges Arkitekter har i flera artiklar skrivit att de inte kan se några fördelar för anställda med uppgörelsen, men nöjer sig fortfarande med att vara en kritisk röst inom avtalet.

Men det räcker inte att vara kritiska. Om fler fackförbund hade lämnat förhandlingarna för att minska legitimiteten skulle det kunna sänka det nya Las.

Det är en skam att det är två LO-förbund som går i bräschen för att försämra anställningstryggheten. Det är LO-arbetarna som kommer att drabbas hårdast av försämringarna, men i förlängningen drabbas alla anställda. Det är därför positivt att ett tjänstemannaförbund nu bjuder motstånd.

Men om inskränkningarna i Las ska stoppas krävs att arbetarklassen tar täten i motståndet, oavsett om det sker i eller utanför facket. Det är inom LO-kollektivet som den verkliga kraften finns. Förbund, klubbar och medlemmar bör resa krav på strejk för att försvara anställningstryggheten.

Det grå höstvädret spricker då och då upp till fantastiska höstdagar. Dagar som lyser upp i höstens alla färger och ger folk ork och energi inför vintermörkret. Så är det också med ljusglimtarna i den politiska hösten. Vi måste använda dem för att samla ny ork och energi och vi måste samla denna energi tillsammans. 

Tillsammans tar vi nya tag och nya initiativ för att stoppa försämringarna och attackerna på arbetarklassen, medvetna om att även den mörkaste höst och kallaste vinter till slut övergår i vår.