Ledare: Nedrustning och fred – nu

Spänningarna mellan EU och USA har eskalerat de senaste veckorna. Den franska nationella stoltheten har fått sig en rejäl törn sedan Australien dragit sig ur en mångmiljardaffär om att köpa franska ubåtar för att istället köpa dem från USA.

För att ringa in Kina har Storbritannien, Australien och USA nyligen skapat en ny militärpakt kallad Aukus. Detta militära samarbete kallas försvarspakt, men man måste fråga sig vari försvaret ligger när tanken är att patrullera vattnen utanför Kina.

Även Storbritannien har meddelat att de ska öka närvaron av sina krigsfartyg utanför Kinas kust. USA:s Joe Biden har klargjort att pakten är en del i ett större strategiskt initiativ i regionen. Aukus ska möjliggöra tätare samarbete med länder som har kommit i konfrontation med Kinas ambitioner. Nya band och allianser ska skapas med Japan, Sydkorea, Thailand och Filippinerna.

Både USA och Australien har lovat att ubåtarna inte ska bestyckas med kärnvapenstridsspetsar. Men löften är en sak, praktik en annan. Natoländerna USA och Storbritannien har en praxis att aldrig uppge om deras fartyg är bestyckade med kärnvapen.

Bara det faktum att de nya ubåtarna kan förses med detta massförstörelsevapen är illa nog. Att dessutom spänningarna mellan USA, Kina och Storbritannien ökar, innebär både ett ökat krigshot och ett ökat hot om att använda det undergångsvapen som kärnvapnen är.

Sverige var med och drev på arbetet att FN skulle ta fram en konvention om förbud mot kärnvapen. När sedan konventionen var på plats vände Sverige 180 grader och har sedan dess vägrat skriva under konventionen. Dåvarande socialdemokratiska utrikesministern Margot Wallström motiverade kovändningen med krystade argument om att det var oklart med definitionen av vad som är kärnvapen.

Bakgrunden till omsvängningen var i själva verket trycket från USA och olika krigsprofitörer. Det svenska Natosamarbetet hotades om vi skulle ratificera FN-konventionen, svensk vapenexport skulle drabbas och andra industrisamarbeten dras in.

2017 togs flera steg i arbetet mot kärnvapen. Opinionen i världen för fred och nedrustning hade medvind. Den norska nobelkommittén kände av stämningarna och gav Nobels fredspris till antikärnvapenkampanjen Ican. Sedan svängde retoriken snabbt.

När väl FN-konventionen röstats för, av 122 länder, var det svårt att få dem att ratificera densamma. Hittills har 56 länder gjort det. De flesta fattiga länder i Afrika, Latinamerika och Asien. Inget av de nio kärnvapenländerna har skrivit under konventionen. 

Att Sverige varit med om att driva fram förslaget men sedan givit vika för andra länders påtryckningar är mycket sorgligt. Det visar att vår självständighet och vår utrikespolitik dikteras av andra än av svenska folket.

Skulle Sverige, som tidigare varit en viktig röst för fred och nedrustning, skriva under FN-konventionen om förbud mot kärnvapen skulle det sända en viktig signal till andra länder. Frågan har nyligen lyfts av kampanjen Kärnvapenförbud.nu med ett upprop undertecknat av såväl organisationer som kulturpersonligheter.

Att inte agera mot den ökade upprustningen och kärnvapnens utbredning är att utsätta världens folk för stora risker. Kärnvapen är ett förödande vapen som hotar allt levande. 

USA är fortfarande det enda land i världen som använt kärnvapen mot människor. I Hiroshima och Nagasaki dog 120.000 personer omedelbart av bomberna. Men betydligt fler har fått och får alltjämt betala priset för dessa krigsbrott.

Kärnvapen utgör inte bara ett dödligt hot mot oss människor. De resurser som kärnvapnen slukar är gigantiska och de utgör ett stort hot mot miljön och klimatet. De provsprängningsplatser i där kärnvapen testats och utvecklats är alltjämt obeboeliga.

En av de platserna är Enewetakatollen i Stilla havet. Där provsprängde USA 1948-58 över 44 kärnvapenladdningar. Under 70-talet sanerades området och 90.000 kubikmeter radioaktivt avfall samlades i en stor betongbunker på en av öarna i atollen.

Idag är atollen en del av det lilla självständiga öriket Marshallöarna. Klimatförändringarna hotar nu betongbunkern på Enewetak. Höjda havsnivåer och ökade påfrestningar av allt fler och intensivare stormar riskerar att få bunkern att kollapsa och sprida enorma mängder radioaktivt avfall i havet.

Men de militära utsläppen är inte begränsade till kärnvapenavfall och inte till USA. Den 24 augusti inleddes en rättsprocess mellan det kommunala vattenbolaget Uppsala vatten och Försvarsmakten. Det kommunala vattenbolaget har stämt Försvarsmakten på 252 miljoner kronor för miljöföroreningar som upptäcktes i kommunens dricksvatten 2012 och som kunde härledas till försvarsmaktens verksamhet vid Ärna flygfält.

Militären är också en av de största utsläppsbovarna i världen och därmed en pådrivare av ökade klimatförändringar. Enligt Brown University är Pentagon världens största förbrukare av olja. Beräkningar av webbtidningen Truthdig visar att Pentagons verksamhet, imperialismens krig, mellan 2001 och 2017 släppte ut 1,2 miljarder ton växthusgaser. Bara under 2019 motsvarade utsläppen från EU-ländernas militära verksamhet utsläppen 14 miljoner bilar.

Nedrustning, kärnvapenförbud och kampen mot klimatförändringarna går hand i hand. Men allt arbete för att minska utsläppen och rädda klimatet skulle vara helt onödigt om något av kärnvapenländerna bestämde sig för att trycka på avfyrningsknappen.

För att rädda såväl klimatet som mänskligheten måste Sverige skriva under FN-konventionen och kärnvapen förbjudas.