Kapitalismens ständiga visa: Ny ekonomisk kris är på väg

I måndags sjönk aktiebörserna på nytt världen runt. Så har det varit den senaste tiden. Ena dagen kursfall, nästa dag uppgång, sedan kursfall igen, och så vidare.

Kristecknen hopar sig i den reala ekonomin, produktionen av varor och tjänster. I Tyskland och Storbritannien föll produktionen under andra kvartalet i år. Framför allt har exporten sjunkit.

USA:s handelskrig med Kina har medfört att Kina försöker sälja i Europa – konkurrensen ökar. USA har också ett handelskrig med Europa. Kampen om marknaderna skärps. Bilindustrin är pressad. Italien och Argentina är i kris. Tillväxten i Kina stagnerar.

Kapitalisterna reagerar genom att minska investeringarna. Profitutsikterna är alltför osäkra för att motivera investeringar. Därför behåller de pengarna eller placerar dem i sådant som snabbt kan omvandlas till pengar, som guld. Guldpriset är i dag runt 50.000 dollar per kilo, det vill säga drygt en halv miljon kronor! 

Ett annat sätt är att köpa värdepapper, till exempel aktier och obligationer. En obligation är en skuldsedel, oftast utgiven av en stat. När man köper en obligation lånar man ut pengar. Det är en säker placering som dessutom ger ränta. Man tjänar pengar på pengar, vilket är det vi kallar finanskapitalism.

Men det skapar inte tillväxt. Regeringarna och centralbankerna vill ju öka investeringarna och efterfrågan i ekonomierna. Därför har de givit ut miljarder i ökade krediter och gjort det olönsamt att ha pengar. 

Bankerna skall förmås låna ut pengar genom att räntorna hålls låga. En bank i Sverige som har pengar över – på grund av otillräcklig utlåning – kan sätta in pengarna hos Riksbanken. I ”normala” tider får de ränta på pengarna. I dag får de i stället betala en ränta på just nu en procent. En miljon kronor är efter ett år 990.000 kronor. Bankerna bör i stället till låg ränta låna ut pengarna till andra, företag och privatpersoner, för att öka efterfrågan i ekonomin.

Samma med obligationer. När ett företag under ”normala” tider köper en obligation, räknar det med att tjäna en slant. Man köper obligationen, får ränta under den tid lånet löper och sedan säljer man tillbaka obligationen. 

Anta att obligationen från början säljs för 100 kronor. Räntan är ett fast belopp, säg 10 kronor, alltså 10 procent. Obligationen kan därefter säljas på en andrahandsmarknad, en börs. Om priset då stiger till 200 kronor, blir räntan 10 kronor, alltså 5 procent. 

Om den nye innehavaren har obligationen i fem år och sedan, säljer den tillbaka till utgivaren för 100 kronor, har han gjort en förlust på 50 kronor (50 kronor ränta minus 100 kronor vid återförsäljningen). 

I dag handlas obligationer värda cirka 15 biljoner dollar så att de kommer att ge en förlust för den som köper dem.

Kapitalisterna är beredda att betala för den ”säkerhet” det innebär att ha obligationer, jämfört med att göra investeringar som inte väntas ge profit. Hellre en liten förlust än en stor förlust. En dålig investering innebär att alla pengar är borta. Ett obligationsköp med liten förlust innebär att de mesta pengarna är kvar.

Följden blir att inga jobb skapas i tillverkningen, vilket leder till minskad efterfrågan, vilket ger ännu sämre investeringsutsikter och så vidare. Kapitalismens ständiga visa.

Men inte bara det. När bankerna inte kan tjäna pengar på vanlig utlåning har de två sätt att ”lösa” problemet.

Dels lånar de ut till sådana som inte bör låna: de kan inte betala lånet. 

Dels spekulerar de i olika ”finansiella instrument”, så kallade derivat. Ett derivat är ett värdepapper som härleder (”deriverar”) sitt värde från en underliggande tillgång. En sådan kan vara ett avtal om att köpa olja. Avtalet ger rätt att vid ett senare tillfälle köpa oljan till ett fastställt pris.

Den som köper derivatet hoppas att oljan skall stiga i pris, så när han köper oljan gör han en vinst. Eftersom den som säljer derivatet fruktar att oljepriset skall sjunka – så har han försäkrat sig om ett högre pris.

Dessa spekulationer gör ekonomin skakig.

En som spekulerar vilt i derivat är Deutsche Bank, Europas största investmentbank. För närvarande har denna bank satsat 49 miljarder dollar i derivat. Samtidigt har banken haft så stora förluster i sin utlånings- och övriga verksamhet att ledningen tidigare i sommar beslöt att avskeda 18.000 personer, cirka 20 procent av de anställda. Genom bankens förbindelser genom återfinansiering i många banker kommer en krasch i den att få stora återverkningar.

Många tror att Deutsche Bank kan komma att spela den roll som Lehman Brothers spelade 2007 – att utlösa den kris som så mycket pekar på är under uppsegling.

Sättet att ”lösa” den stora finanskrisen 2007 var att göra mer av det som ledde till krisen från första början: öka krediterna, hålla låg eller till och med negativ ränta.

Och nu är vi där igen. Skillnaden är att de tidigare metoderna nu är uttömda: räntan är redan negativ, skuldsättningen kan knappast öka.

Om man gör ett experiment och får ett resultat, och sedan upprepar samma experiment men förväntar sig ett annat resultat, skall man kanske inte experimentera.

Klimatkris, ökade klyftor och fattigdom, ökad krigsrisk – och nu en hotande finanskrasch. Det borde stå klart för alla att kapitalismen har kommit till vägs ände.