Finanskrisen 10 år: Så fick folket betala för kapitalismens kris
Den 15 september 2008 kulminerade kapitalismens djupaste kris sedan kraschen 1929. Idag, 10 år senare, lever vi fortfarande i konsekvenserna av krisen. Ekonomin sägs ha återhämtat sig, men till priset av stagnerade löner, social nedrustning, ökade globala motsättningar och krig. Och samtidigt är en ny kris på väg...
Det är den 15 september 2008. Chockade banktjänstemän bär ut sina kontorstillhörigheter ur skyskrapan vid Times Square, förbi en uppretad folkmassa och ett uppbåd av journalister. Historiens största konkurs är ett faktum när den anrika banken Lehman Brothers, med tillgångar på över 600 miljarder dollar, kollapsar efter att den amerikanska staten sagt nej till nödlån.
Finanskrisen och Lehman Brothers konkurs var kulmen på den ekonomiska kris som byggts upp åren dessförinnan, fortsatte att gå i vågor över världen åren efter. Trots att vi fortfarande lever i efterdyningarna av krisen varnar nu allt fler för att vi är på väg rakt in i en ny krasch.
Lehman Brothers vd Dick Fuld, som hade en helt egen ”gyllene hiss” i bankens skyskrapa, klarade sig hyfsat trots att han fick bära skulden för bankens ”oansvariga” agerande. Åren efter sålde han av tillgångar och håvade in bonusar för drygt 500 miljoner dollar.
För andra gick det sämre. 2,6 miljoner amerikanska arbetare förlorade jobbet. Uppemot 10 miljoner amerikaner blev av med sina hus när de inte längre klarade av att betala räntor och amorteringar.
Trots att ekonomin återhämtat sig, om än långsamt, så har fattigdomen ett stadigt grepp om USA – samtidigt som de allra rikaste blivit ännu rikare.
Visserligen förlorade de rika också initialt tillgångar under krisen, men enligt en undersökning i USA gick 95 procent av tillväxten under återhämtningsfasen till de en procent rikaste.
Krisen spred sig snabbt till Europa. I Sverige försvann 100.000 industrijobb på bara några månader. De som inte blev arbetslösa tvingades gå ner i arbetstid eller fick se löner och anställningsvillkor försämras – allt för att rädda företagens vinster.
Precis som i USA kom vissa mer lindrigt undan än andra. När svenska banker höll på att svepas med i kraschen, klev staten in som räddare i nöden.
Bankerna var alldeles för stora och viktiga för att de skulle tillåtas gå i konkurs så staten försåg dem med nätta nödlån, kapitaltillskott och garantier på totalt 669 miljarder kronor. Däribland 34 miljarder kronor direkt från skattebetalarna.
Tack vare statens rådiga ingripande kan de fyra storbankerna idag håva in runt 100 miljarder kronor per år i vinst – samtidigt som de fortsätter att göra pengar på att människor belånar sig upp över öronen.
I södra Europa har krisen slagit sönder hela länder och skapat massarbetslöshet samtidigt som både höger- och vänsterregeringar, ivrigt påhejade av EU:s finansinstitutioner, slaktat välfärden. Idag lever över en tredjedel av grekerna i fattigdom.
Arbetslöshet och sociala försämringar lade grunden för arabiska våren i Mellanöstern. Uppror, som snart utnyttjades av reaktionära krafter och imperialismen för att starta nya krig.
Flyktingströmmarna, tillsammans med arbetslöshet och nedskärningar, i krisens och krigens spår har ytterligare ökat spänningarna i Europa.
Tio år har gått och ekonomin har återhämtat sig, åtminstone enligt experterna.
Vi är mitt uppe i en högkonjunktur. Men trots företagens enorma vinster visar nya siffror från konjunkturinstitutet att lönerna bara stiger blygsamt.
Det spelar ingen roll hur mycket ansvar någon bank-vd tar eller vem som blir finansminister i en ny regering. De ekonomiska kriserna är inbyggda i systemet.
Kapitalismens inbyggda motsättning blottas just i Konjunkturinstitutets siffror över de blygsamma löneökningarna.
Lönerna hålls nere samtidigt som vi förväntas konsumera lika mycket eller mer som förut. Lösningen är frikostiga lån och krediter, framförallt på bostäder. Så byggs en bubbla upp. Därför är det bara en tidsfråga när nästa krasch kommer.
Vem som kommer att få betala för den kraschen, det vet vi redan.