Kommentar: Odemokratiskt skådespel när EU-kommissionen fick ny ordförande

Den 16 juli bekräftade slutligen de nyvalda EU-parlamentsledamöterna i en sluten omröstning valet av Tysklands försvarsminister och Bilderbergaren Ursula von der Leyen till EU-kommissionens ordförande.

Von der Leyen utsågs till kommissionsordförande med minsta möjliga marginal; 51 procent av parlamentets 751 ledamöter. Med 383 röster fick hon bara nio röster mer än vad som krävdes. 327 ledamöter röstade aktivt emot henne. Inför omröstningen deklarerade de svenska EU-parlamentarikerna från M, KD, C och L att de skulle rösta för henne. MP, V och SD förklarade att de skulle rösta emot.

Efter att EU:s regeringschefer i Europeiska rådet med Stefan Löfven för cirka 14 dagar sedan i vad som kallas ”en stor kompromiss” föreslog von der Leyen som kommissionens ordförande har europeiska socialdemokrater våndats. EU-parlamentsledamoten Heléne Fritzon sade att de hade 14 dagar på sig att bestämma sig. Fem minuter före omröstningen hade partigruppen bestämt sig, och en majoritet av dem röstade mot sin ideologi och tryckte på knappen för von der Leyen. Samtliga svenskar röstade enligt Fritzon för von der Leyen.

I sitt tal till parlamentet på valdagen hade von der Leyen givit S-gruppen några köttben genom allmänt tal om att hon skulle verka för minimilöner, europeisk a-kassa, högre klimatambitioner och mer jämställdhet. Helst skulle Fritzon velat ha den ”progressive” socialdemokraten Frans Timmermans som kommissionsordförande, säger hon till Sveriges Radio. Men Timmermans är inte så mycket bättre än von der Leyen. Han har som ung arbetat i nederländska militära underrättelsetjänsten, han beundras av Mark Boleat (fram till 2019 ordförande för finanskapitalets City of London Corporation), och deltog i EU:s och västs inblandning i protesterna på Maidantorget i Ukraina, tillsammans med Carl Bildt 2014.

Så under den kommande femårsperioden är det de europeiska och svenska socialdemokraterna som nu garanterar att EU:s nyliberala och alltmer militaristiska politik fortsätter. I strid mot den keynesianska ideologi som under välfärdsåren var socialdemokraternas rättesnöre. Nu stöder man en feministisk militarist, en federalist i Jean Monnets anda, Angela Merkels skötebarn, som stöds av EU:s högste militärchef Claudio Graziano och som lovordas av den avgående EU-kommissionens ordförande Jean Claude Juncker.

Och Stefan Löfven uttrycker sin belåtenhet över att Europeiska rådets förslag antogs, om än med knapp majoritet. ”Det är bra att ledningen för EU:s institutioner nu kommer på plats så att vi kan fortsätta arbetet med de stora framtidsfrågorna som fler schyssta jobb, klimatet, migrationen och säkerheten. För ett EU där människors vardag blir bättre och där vi tillsammans står upp för gemensamma värderingar.”

Detta odemokratiska skådespel, eller snarare medeltida hästhandel, har inte varit något som vi svenska eller europeiska medborgare har kunnat påverka. Ingen röstning har ägt rum, inga offentliga debatter har hållits och inga val har ägt rum före det Europeiska rådet kom med sitt förslag.