Förtroendevalda i IF Metall på Arbetarkonferensen: ”Pressen ökar hela tiden”
På Kommunisternas arbetarkonferens i Norrköping fanns medlemmar från alla LO-förbund. Proletären pratar med tre förtroendevalda i IF Metall om hur det ser ut på deras arbetsplatser.
– Det värsta är nog tidspressen, att färre ska göra mer hela tiden.
Det säger Karl-Johan Mortensen, truckförare och klubbordförande på Freudenberg i Norrköping, som sedan 1990 tillverkar Wettextrasan.
Tillsammans med Klas Strömqvist och Johan Ahlqvist, även de IF Metallare med förtroendeuppdrag på sina arbetsplatser, har han satt sig en stund med Proletären för att prata om gemensamma problem och vad man kan göra åt dem.
– Det blir också mer cyniskt hela tiden. Människovärdet försvinner. Det känns som att man ses mer som en kostnad och mindre som en arbetare eller värdefull människa, säger Klas Strömqvist som jobbar som reparatör på SKF i Göteborg och sitter i en av verkstadsklubbens gruppstyrelser.
Den tredje vid bordet är Johan Ahlqvist som är buntare på Lk Pex i Ulricehamn, som framställer VVS-produkter. Där är han vice ordförande i den nystartade fackklubben som bara funnits i ett halvår.
– Hetsen ökar hela tiden. Monotona och slitsamma arbeten är också ett problem. Vi har ofta för få hjälpmedel, eller så är de urladdade så att man ändå får lyfta för hand. På min arbetsplats behöver vi definitivt fler hjälpmedel, annars kommer folk slita ut sig i förtid.
De pratar om hur effektiviseringsverktyg, som Toyotauppfinningarna Lean och 5S, går ut över både den fysiska och psykiska arbetsmiljön.
– De här systemen för självkontroll gör att man får tvister inom grupperna, och det är min värsta mardröm att IF Metall-medlemmar står och käbblar mot varandra. Man pressar personalen och det tråkigaste är att empatin försvinner. När någon är nära att skada sig är det alltid någon arbetskamrat någonstans som säger att han klantade sig, säger Karl-Johan Mortensen.
– Men människor är människor. Det måste finnas en säkerhetsmarginal så att man inte står och gör exakt likadant tiotusen gånger varje dag, så är det bara, fortsätter han.
Johan Ahlqvist berättar om hur Lk Pex försöker införa systemen utan att prata med facket.
– Arbetsgivaren har inte fattat att de måste förhandla med oss vid större förändringar. Men vi startade klubben av en anledning. Allt ska gå helt rätt till och vi ger oss inte.
– Ja, det här med Lean måste man vara på som en hök. Varenda standardisering som de vill genomföra måste man riskanalysera, säger Karl-Johan Mortensen.
Vad gäller bemanningsföretag ser det olika ut på de tre arbetsplatserna. Karl-Johan Mortensen är den som har mest erfarenhet av dem.
– Men vi har varit hårda på att se till att genomsnittslönen som de bemanningsanställda ska få verkligen stämmer. Och vi har organiserat dem, Manpower har varit vår största rekryteringsbas.
På SKF finns inga bemanningsföretag.
– Däremot har företaget börjat anställa på visstid de senaste åren. Efter det senaste varslet började de med visstidsanställningar när de ville gå upp i produktion igen, berättar Klas Strömqvist.
Samtalet kommer in på hur företag och fack ofta kommer överens om tystnadsplikt vid förhandlingar.
– Det är en förhandlingstaktik som företaget kör med, att säga att allt vi säger här inne är under tystnadsplikt. Det ska man ifrågasätta varenda gång, för tystnadsplikten tar kraften ifrån dig att säga att nu kommer vi inte längre här, så jag kommer att gå ut och presentera för medlemmarna var vi står. Det är ju exakt så man måste kunna jobba, säger Karl-Johan Mortensen och fortsätter:
– Den taktiken funkade kanske förr, när det fanns utrymme att få igenom något i förhandlingen men nu finns inte det. Då kan man sitta och skälla i förhandling men det spelar ingen roll, så det måste ut till medlemmarna för att få till ett tryck.
IF Metall var först av LO-förbunden att ställa sig bakom inskränkningar i strejkrätten, som LO sedan tillsammans med TCO och Saco kommit överens med Svenskt Näringsliv om. Förbundsstyrelsen välkomnar också förändringar i Las, Lagen om anställningsskydd.
– Las ska inte röras för fem öre. Och strejkrätten är det vi har för att sätta emot när det verkligen gäller. Går vi med på det här krymper vi vår egen makt, säger Klas Strömqvist.
Karl-Johan Mortensen håller med.
– Det handlar om de grundläggande stöttepelare som vi faktiskt kämpat oss till en gång i tiden. De har inte ramlat ner från himlen. Det är inte förbundets roll att diskutera försämringar i de här sakerna. Sen att man varit extremt dålig på att utnyttja strejkvapnet är en annan sak.
– Det är helt sinnessjukt att de ska in och hålla på med det. De är ju inte där för att försämra förhållandena för oss arbetare, säger Johan Ahlqvist som ändå ser möjligheter för att stoppa inskränkningar i såväl Las som strejkrätten.
– Vi har sått ett frö här idag till något som kan bli väldigt bra, nämligen det här landsomfattande industriarbetarnätverket. Där kan vi samla oss och samarbeta om motioner och uttalanden. Jag tror vi kan organisera motståndet bättre på det sättet.