Rannebergen stryks som utsatt område – boende och socialarbetare förvånade
Polisen klassar inte längre Rannebergen i Göteborg som ett utsatt område. Beslutet väcker förvåning från boende och socialarbetare, som inte ser att det har skett någon positiv förändring.
Rannebergen i Göteborg har tagits bort från polisens lista över utsatta områden. Alliansstyret i Göteborg, med Axel Josefsson (M) i spetsen, firade beslutet och ser det som ett resultat av det goda arbetet i stadsdelen.
– Moderaten jublar som ett barn på julafton. Det är en skam från det politiska hållet, säger Gun Holmertz som bott i Rannebergen sedan 1996 till Proletären.
Listan över utsatta områden är en viktig del i polisens resursfördelning i arbetet mot den organiserade brottsligheten. Men även kommunerna arbetar efter samma listor som polisen i sina bedömningar. Vilket kan innebära att satsningarna minskar i Rannebergen.
Utöver Rannebergen lämnar även Klockaretorpet i Norrköping polisens lista. Samtidigt har tre nya områden kommit med. Grantorp/Visättra i Huddinge kommun och Fisksätra i Nacka bedöms nu som utsatta områden. Medan Valsta i Sigtuna bedöms som ett riskområde, vilket är en högre nivå.
Hur var din reaktion på beslutet?
– För det första var jag förvånad när vi kom med på listan 2015. Helt plötsligt var vi utsatta, och sedan blev jag lika förvånad när vi togs bort från listan, säger Gun Holmbertz.
– Jag får inga svar när jag talar med Ulf Melander [lokalpolisområdeschef] för han bollar det till Noa, det är deras utredning och beslut.
Noa, polisens nationella operativa avdelning, uppdaterar vartannat år listan över utsatta områden.
Andreas Wetterberg, enhetschef för socialtjänsten i nordöstra Göteborg, känner inte heller igen att det skulle skett någon positiv förändring i Rannebergen.
– Jag blev förvånad, det är inte så jag uppfattat det när jag träffat boende och mina medarbetare som arbetar i området.
Har du fått någon respons från lokalpoliser i området?
– Ja, jag uppfattar att polisen delvis delar min uppfattning att det inte har skett några stora förändringar, säger Andreas Wetterberg.
Hur ser arbetssituationen ut för socialarbetare i nordost?
– Vi verkar i en stadsdel där det finns flera områden med en stor socioekonomisk utsatthet. Det är svårt att hinna med och verka överallt.
– Många ungdomar söker sig till miljöer som är dåliga för dem att vistas i. Det riskerar då även att skapa otrygghet för andra boende.
Gun Holmertz vittnar om den ökade segregationen i området, som hon menar tagit fart de sista åren. Hon känner sig inte otrygg men är kritisk till den bristande integrationen och bostadssituationen i staden. I trapphuset möter hon ofta helt nya människor vilket gör det svårt att veta vilka som bor där. Även språkbarriärerna försvårar granngemenskapen.
2015 stängde simhallen och även det enda gymmet i området. Matbutiken och postombudet är också borta, detta i en stadsdel där det bor drygt 3.500 människor.
– Vi har ett torg men det är totalt dött. Där finns bara en pizzeria, tack och lov så överlever den.