Ledarkrönika: Det finns inget val – protesterna måste fortsätta

Göteborgs kommun ska betala skadestånd till Lärarförbundet. Det handlar om att personal i förskolan i Göteborg förbjudits att bära Förskoleupprorets tröjor #pressatläge.

Personalen har med stort engagemang för sitt jobb, sin arbetssituation och för barnen i förskolan burit de orange tröjorna. Särskilt ofta på fredagar, ett sätt att hålla samman och stärka varandra över landet. Det har inte Göteborgs kommun uppskattat, engagemanget för jobbet har stört beslutsfattarna. 

Men man har rätt att uttrycka sin mening, även på sin arbetsplats. Tröjorna har inte oroat föräldrar, det går i stället att se en trygghet i att de som ansvarar för ens barn under dagarna bryr sig och vill väl. Det har inte hindrat personalen att utföra sina arbetsuppgifter. Det går fint att torka snor och leka in matematiska begrepp även i orange tröjor. 

Förskole-, skol- och vårdpersonal vittnar dock om en tystnadskultur som skrämmer, och försvårar att kanalisera vars och ens oro till gemensamma protester och att tillsammans sätta ner foten och säga att det här går inte längre: Vi arbetar med människor, människor som har behov som inte en konstruerad budget förstår sig på.

Lärarförbundet, där de flesta förskollärare är organiserade, lämnade in en stämningsansökan mot Göteborgs kommun. Det är detta ärende som nu nått till beslut.

”Jag är nöjd med att vi lyckades pressa kommunen till den här uppgörelsen. De har begått ett tydligt brott mot samverkansavtalet och får nu betala för det”, skriver Andrea Meiling, ordförande för Lärarförbundet Göteborg i Lärarnas tidning.

Hon säger vidare att det är en viktig signal till medlemmarna att Lärarförbundet fyller en viktig funktion gentemot arbetsgivaren och säger stopp när de bryter mot de överenskommelser som finns.

Men det viktigaste resultatet är att all personal som burit och bär tröjorna har rätt, gör rätt. De säger ifrån tillsammans, mot orimliga förhållande.

En del protester leder till segrar som den här eller som folkomröstningen mot utförsäljningen av Helsingborgs el.

En del protester når inte fram till seger, i alla fall inte vid de första försöken. Som när bemannade lekplatser och andra mötesplatser för kommunernas invånare läggs ner, trots stort engagemang i protester. 

Men ändå måste protesterna fortsätta. Det finns inget val. Vi kan inte låta oss bli delaktiga i nedmonteringen av samhället genom vår tysthet.

Protesterna och engagemanget behövs ständigt. Att det behövs beror på ett systemfel med samhällsordningen.