Ledarkrönika: Sabuni leker med döden

Nyamko Sabuni skriker som vanligt i högan sky, som om själva ljudläget vore en trappstege upp ur Liberalernas opinionsmässiga slukhål.

Den här gången är miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) föremål för Sabunis etter. Bolund anklagas för att kasta in Sverige i en akut elkris, detta efter att regeringen i förra veckan beslutade att ge tillstånd för utökad förvaring av utbränt kärnbränsle vid mellanlagret i Oskarshamn, men utan att samtidigt ge tillstånd för det tilltänkta slutförvaret i Forsmark, vilket kärnkraftsindustrins tillskyndare kräver.

För tilltaget att ifrågasätta kärnkraftsindustrins dagordning har Sabuni & Co rentav anmält Bolund till riksdagens konstitutionsutskott, som om uppstudsighet mot industriintressen vore ett konstitutionellt brott.

Detta är rena cirkusen. Fakta i målet är att Mark- och miljödomstolen i september 2019 underkände ansökan från Svensk kärnbränslehantering AB (SKB) om att bygga ett slutförvar i Forsmark.

”Vid en samlad riskbedömning enligt miljöbalken ger det nuvarande underlaget inte stöd för att slutförvaringsanläggningen är tillåtlig, eftersom det fortfarande finns osäkerhet om kapseln som skall innesluta det använda kärnbränslet under mycket lång tid”, heter det i domstolens utlåtande.

Till samma slutsats kom det tvärvetenskapliga Kärnavfallsrådet i ett yttrande till regeringen.

”Det finns osäkerheter när det gäller gjutjärnsinsatsen (som finns i kopparkapseln) och hur den påverkas av den intensiva strålningen från kärnavfallet och av den vätgas som naturligt bildas inuti kapseln”, heter det i yttrandet. Med slutsatsen att det finns risk för att hela kapseln kan spricka.

Detta var 2019 och sedan dess har SKB inkommit med en ny ansökan. Men utan att korrigera de brister som såväl Mark- och miljödomstolen som Kärnavfallsrådet pekar på. Det betyder i praktiken att SKB och kärnkraftens politiska tillskyndare vill dumpa använt kärnbränsle i berggrunden i Forsmark med risk för att radioaktivitet läcker ut i mark och grundvatten.

Det tar som bekant hundratusen år innan radioaktiviteten i använt kärnbränsle klingar av. Men det tog bara 60 år för den globala kärnkraftsindustrin att producera 370.000 ton högaktivt kärnavfall. Av den mängden svarar Sverige för drygt 7.000 ton.

Så här långt har inte så mycket som ett gram av detta avfall placerats i något slutförvar. Några sådana finns nämligen inte. Det allra första bygget har nyligen påbörjats i Onkalo i Finland.

Men framför allt finns ingen säker metod att slutförvara använt kärnbränsle. I Holland har man därför byggt ett mellanlager med två meter tjocka betongväggar som skall hålla i minst hundra år. Innan dess tror sig holländarna inte om att hitta en säker slutförvarslösning. I Storbritannien har tidigare planer skrotats och processen startats om från början. Tidsperspektivet är att det kommer att ta flera decennier innan en säker lösning hittas. I USA famlar man i mörker.

Så ser det ut. Men dödsängeln Nyamko Sabuni bryr sig inte, uppbackad som sig bör av de såta vännerna Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson. Lite radioaktivitet får kommande generationer tåla när industrin behöver el idag.

Felet är att kärnkraften togs i bruk innan avfallsproblemet var löst. Avfallet finns och det får vi leva med tills en säker lösning hittas. Men det är naturligtvis rena vansinnet att producera mer avfall innan någon vet hur det redan existerande ska förvaras.

Avveckla kärnkraften så fort det bara går!