Slåss för förortens unga

Angered Centrum Box Cup, ACBC, är landets största boxningsturnering. När turneringen senast genomfördes, i början av november förra året och med 420 anmälda boxare från flera länder, hälsade Göteborgs kommun den med höjd lokalhyra.

Samma kommun som bara några månader tidigare slösat bort mer än 50 miljoner på ett illa skött EM i ridsport.

– Kommunen höjde hyran för sporthallen med 300 procent, affärsmässigt enligt New Public Management som kommunen pratar om. Det handlar inte längre om idrottsverksamhet utan bara om att redovisa, analysera och kräva in siffror, säger Helga Valdimarsdottir, ordförande i Angereds BC.

Hon har nu tagit initiativ till ett upprop för att rädda det ideella föreningslivet i Göteborgs socialt utsatta områden.

Angereds BC har under många år varit en ledande kraft för idrott och integration i förorten. Men till ett pris. Lokalhyran är 54.000 kronor i månaden plus avbetalningar på det miljonlån klubben var tvungen att ta för att iordningställa sin nya lokal – allt enligt kommunens anvisningar.

Det handlar inte längre om idrottsverksamhet utan bara om att redovisa, analysera och kräva in siffror.

När verksamheten nu fått fart igen då abdikerar kommunen. Vänsterpartiet har drivit igenom att de socialt belastade områdena ska få ökat stöd, men efter det har lite hänt. Det finns ingen plan för hur de nya villkoren ska gynna föreningarna.

– Att stödet ska vara riktat är en jättebra tanke, det behövs i de här områdena. Men de tänker inte på hur det ska genomföras, utan allt landar på de ideella organisationerna. Våra föräldrar är till stora delar nyanlända, arbetslösa och ensamstående, och de som har jobb de skiftarbetar. De som har tid och pengar, alltså både socialt och ekonomiskt kapital, det är en väldigt begränsad grupp här, säger Helga Valdimarsdottir till Proletären.

Men det är inte bara ABC som går på knäna. De flesta andra ideellt drivna föreningar gör det också. Helga Valdimarsdottir har tagit initiativ till ett upprop som gått ut till andra föreningar i Angered, Biskopsgården och Bergsjön. Kraven ska riktas mot politikerna. Ordförande i Göteborgs idrotts- och föreningsförvaltning är Bettan Andersson (V).

– Det är ju inte hon som drivit igenom allt det här, men hon har inte heller gjort något för att hindra tjänstemännen. Hon säger att det inte är kommunens ansvar att hålla de ideella föreningarna vid liv, och det är ju sant. Men Göteborg är en djupt segregerad stad och det är politiken som gjort att det blivit så, och då måste kommunen kompensera oss för att föreningslivet ska få finnas kvar här. De gör precis motsatsen. Som det är nu måste vi försöka göra oss oberoende av kommunen. De hjälper inte, de stjälper, menar Helga Valdimarsdottir.

I uppropet konstaterar föreningarna bland annat att kommunen väl inser att den ideella kulturen håller på att dö ut, men istället för att göra något lägger den ”allt ansvar direkt på de enskilda invånarna och vägrar se sitt ansvar”.

Det heter vidare i uppropet att ”andelen ensamstående, nyanlända, arbetslösa eller fattiga arbetande är skyhögt mycket högre i Angered, Biskopsgården och Bergsjön än i exempelvis Hovås, Näset och Önnered. Samtidigt går majoriteten av alla bidrag och all sponsring till de västra stadsdelarna.

Vi behöver en politik som arbetar med att jämna ut dessa sociala skillnader så att våra barn får samma möjlighet till en meningsfull fritid och en god hälsa, vilket de enligt barnkonventionen har rätt till.”

Ett nytt redovisningssystem, som drabbar ABC särskilt hårt, får också kritik:

– Vi får lägga fem till sju gånger mer tid på att redovisa varenda unge på varenda gata med fyra siffror i ett system som är gjort för lagsporter. Så istället för att få vanligt föreningsstöd så fick vi avslag på allt; vi fick ingenting. Jo, kommunen erbjöd oss 5000 kronor för att vi skulle lära oss hur man fyller i blanketterna…

I onsdags kallade ABC till ett krismöte för att få fram flera ledare i klubben, villiga att lägga tid på det ideella arbete som krävs.

– Vi ser alla skjutningar och all skit, säger Helga Valdimarsdottir. Om vi ska kunna ta hand om våra barn och ungdomar och fokusera på dem, då måste vi ha folk som jobbar med det.