Kommunals svek – lämnar walkover i nästa avtalsrörelse
Kollektivavtalet som Kommunal tecknade med Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Pactaföretagen är inte på långa vägar den historiska seger för jämställdheten som avtalssekreterare Lenita Granlund triumfatoriskt sa efter att hon satt sin namnteckning på avtalet.
Men det som är allra mest upprörande med avtalet syns först när man jämför det med avtalet som tecknades av parterna i industrin en månad tidigare. Kommunalavtalet löper över tre år, och löneökningarna utgår från märket som satts i Industriavtalet – 2,2 procent på ett år. Eftersom Industriavtalet endast är på ett år blir det en ny avtalsrörelse och ett nytt avtal redan nästa år, och kommunalarnas löneökningar för avtalets andra och tredje år kommer alltså baseras på ett märke som ännu inte finns.
Kommunal har alltså avsagt sig rätten att förhandla om sina egna medlemmars löner. Istället lämnar Kommunalledningen makten över medlemmarnas löner till pamparna i IF Metall och de övriga industrifacken. Kommunal är alltså bundna av fredsplikt i ett avtal där de inte har någon makt över nivån på löneökningarna.
Ett svek som saknar motsvarighet i historien, och som väcker frågan: Är Kommunal över huvud taget ett fackförbund längre? Eller är IF Metall undersköterskornas nya fack?
Inte heller nivåerna på löneökningarna är så höga som de vid en första anblick ser ut att vara. Tidningen Lag och avtals chefredaktör Lennart Kriisa bloggar om arbetsrätt, och i ett inlägg från den 29 april med titeln ”Sorry undersköterskor – ni kommer inte ikapp” behandlar han Kommunalavtalet.
Det kan verka smått fantastiskt att Kommunal utöver märket fick 500 kronor i extrasatsning på undersköterskorna, fast de bara krävt 400 kronor. Men de 500 kronorna är extrasatsningen för det första av avtalets tre år. Nästkommande år är extraökningen på 180 respektive 150 kronor.
Den genomsnittliga ökningen blir alltså 277 kronor per år. Lennart Kriisa skriver: ”Kommer undersköterskornas löner att närma sig de manliga industriarbetarna? Knappast.”
Inom den privata sektorn finns nämligen löneglidning, de anställda får i praktiken högre påslag än vad arbetsmarknadens parter kommit överens om. Men för att sälja in avtalet till medlemmarna låter det bättre att bara redovisa första årets 500 kronor och bortse från att jämställda löner är lika långt borta nu som för en månad sen.
Inom Kommunals led, inte minst bland förtroendevalda på mellannivå, tycks man däremot vara ganska nöjda med Kommunalavtalet. Med de särskilda lönepåslagen för undersköterskor tycker man att man har tagit tag i problemet med ojämställda löner, och börjat höja de låga lönerna inom de kvinnodominerade vård- och omsorgsyrkena. På så sätt ska man ha räddat Kommunals anseende hos medlemmarna.
Men det håller inte för en närmare granskning, och många medlemmar har också genomskådat avtalet. Inte minst vårdbiträden som ofta utför samma arbete som undersköterskorna men inte får del av något extra lönepåslag. De som är anställda som undersköterskor men saknar undersköterskeexamen får inte heller något extra lönepåslag.
Det är också svårt att motivera för låglönegrupper som barnskötare och städare varför de ska sitta still i båten och vänta på relativlöneökningar någon gång i framtiden.
Men även utbildade undersköterskor har anledning att vara missnöjda. Det finns nämligen ingen individgaranti för det extra påslaget till undersköterskorna. Enligt både Kommunal och SKL är det en fjärdedel av undersköterskorna som kommer få den största delen av de extra pengarna. Det är undersköterskor med ”spetskompetens” som ska få mest av extrapengarna.
Redan 1994 införde Kommunal individuella löner för sina medlemmar, och nu fortsätter man att arbeta för ökad lönespridning på arbetsplatserna. Det är uppenbart att det leder till ökad splittring mellan arbetare som har allt att tjäna på att stå enade under samma villkor.
Det senaste Kommunalavtalet är inget avtal värdigt ett fackförbund som kämpar för sina medlemmars intressen. Snarare påminner det om ett förbund som kämpar för att bevisa att man fortfarande behövs, och genom siffertrixande och falskt tal om jämställda löner gör allt för att sälja in ett riktigt skitavtal.