Bättre levnadsvillkor ger Sandinisterna starkt stöd

Vi befinner oss i ett av Sandinisternas traditionellt sett starkaste fästen i Nicaragua, staden Léon. Där träffar vi Francisco Silva Ricco som tar emot oss för att berätta om Movimiento Comunal Nicaragüense, MCN.

Efter att han presenterat sig med sitt namn skrattar han och säger att ingen kallar honom för något annat än Chico Rico.

När Chico Rico som tonåring kom med i kampen mot den USA-stödda Somozadiktaturen var det i det underjordiska CDC, Comité de Defensa Civil. De bildades 1977, var organiserade i celler på kvartersnivå och verkade fram till segern 19 juli 1979.

Året efter ombildades det till CDS, Comité de Defensa Sandinista, en politisk arm av Sandinistfronten FSLN, med syfte att organisera och försvara revolutionen. CDS verkade fram till 1990 när FSLN förlorade valen efter ett långt och förödande utnötningskrig mot de USA-stödda Contras.

Då blev det istället Movimiento Comunal Nicaragüense som har en bredare uppgift och där alla kan vara med, även om FSLN leder organisationen och har den som rekryteringsbas. MCN arbetar med de viktiga vardagsfrågorna som hälsa, bostad, mänskliga rättigheter, utbildning, kultur och drogbekämpning. Man genomför också politisk skolning. Utvecklingen har alltså gått från CDC, via CDS till MCN. FSLN har ett ungdomsförbund, Juventud Sandinista, men MCN kompletterar ungdomsförbundet genom att det är en betydligt bredare social rörelse.

Vi får en liten skrift som är framtagen av MCN och har rubriken ”Att främja hälsosamma lokalsamhällen”. Broschyren förklarar vad man menar: i ett hälsosamt lokalsamhälle ska bland annat finnas rent dricksvatten, skolor, hälsocentral, kyrka och värdiga bostäder. Inget våld eller diskriminering. Detta ska åstadkommas genom organisering, solidaritet, deltagande och självtillit. Sedan går man i broschyren igenom vad de olika punkterna innebär i praktiken. Slutligen utlyser man en årlig tävling mellan samhällena.

Chico Rico vill jämföra MCN med de kubanska CDR, kvarterskommittéerna för revolutionens försvar. Också MCN arbetar på kvartersnivå och har en viktig roll för den sociala sammanhållningen och tryggheten. MCN får inget regeringsstöd, utan är oberoende och finansieras av donationer och idellt arbete.

Det finns en nationell organisation och Chico Rico sitter i ledningen för denna. Ledningen träffas en gång per månad. Kongressen är högsta beslutande instans och det är här som de cirka 300 delegaterna bestämmer vilka frågor man ska driva.

MCN finns i flera, men inte alla, städer. I valrörelsen stöder man självklart Sandinisterna, FSLN, även om man kan vara kritisk till regeringen Ortega i vissa frågor. Kritiken gäller framförallt bostadsfrågan och att det inte finns ett program för att de fattiga ska få människovärdiga bostäder.

MCN kampanjar i frågan och kräver lagändringar. Man demonstrerar och samlar namn. På nationell nivå har man av miljöskäl lyckats stoppa ett gruvprojekt.

I León handlar arbetet till stor del om att åka ut till byarna med medicinsk personal. Undervisning är en annan av uppgifterna. Just nu ger man 85 studenter ”högklassig undervisning”, som förbereder dem till andra året på universitetet för att bli sjuksköterskor. En viktig del av undervisningen är social medvetenhet.

Chico Rico presenterar neurologen Dr Manuel Antonio Sacasa för oss. Läkaren hjälper gratis till med undervisningen. Också han har revolutionär bakgrund och var med i det avgörande upproret 1979. Manuel har arbetat ideellt som lärare på sin fritid sedan många år.

Förutom flera utbildningsprojekt arbetar MCN i Léon för att de fattiga ska kunna få fördelaktiga lån från stadens myndigheter, man driver på för vissa progressiva lagändringar, man arbetar för jämställdhet och mot våld i hemmet och man bedriver upplysningsarbete för att minska det stora antalet tonårsgraviditeter.

Zoltan Tiroler

León, Nicaragua