INTERNATIONELLT AVSLÖJANDE: Svenska storbanker delaktiga i rysk pengatvätt

Den stora skandalen med penningtvätt i Danske Bank – Danmarks största bank med filialer i Sverige – har dragit med sig alla de fyra stora svenska affärsbankerna, som nu är föremål för myndigheternas granskning. Att penningtvätten den här gången överhuvudtaget avslöjades var dock varken ett verk av danska eller svenska ekobrottsmyndigheter utan något som en brittisk investmentbankir stod för.

Den brittiska investmentbanken Hermitage Capital Management har varit en av de största utländska investerarna i Ryssland. Banken investerade i och skötte ett antal ryska företag, och banken anställde en advokat, Sergei Magnitsky, som revisor och skatteexpert för att övervaka bankens intressen i Ryssland. Magnitsky hade specialiserat sig på att bekämpa den mycket omfattande korruptionen i Ryssland.

Hermitage har under årens lopp också försett media med information om misskötsel och korruption i statligt ägda ryska företag. Anklagelserna har riktats mot polisen, rättsapparaten, skattemyndigheterna, banker och den ryska maffian.

De ryska myndigheterna undersökte inte anklagelserna. I stället utvisades investmentbankens grundare och ägare, den USA-födde britten Bill Browder, 2005. Han var ”ett hot mot ryska nationen”.

2007 anklagades Hermitage falskeligen för skattefusk, vilket rättfärdigade ett polistillslag mot bankens kontor i Moskva. Polisen tog med sig alla dokument de kunde komma över.

Med hjälp av dessa dokument ändrade dessa korrupta poliser och myndighetspersoner ägandet av banken till i praktiken sig själva, varpå de gjorde om räkenskaperna så att det såg ut som om banken och de företag som den hanterade hade så stora skulder att de gick med förlust.

Med stöd av detta krävde dessa företagstjuvar inom den ryska staten att staten skulle betala tillbaka de 230 miljoner dollar som Hermitage hade betalat i skatt. Utbetalningen verkställdes också den 24 december 2007.

Montage: Proletären

Hermitages verkliga ägare kontaktade den ryska regeringen och framhöll genom sin revisor Magnitsky att pengarna tillhörde det ryska folket. I stället för att granska polisen och företagskaparna grep myndigheterna Magnitsky 2008.

Han satt isolerad i över elva månader utan rättegång. När häktningstiden höll på att gå ut, och han antingen skulle ställas inför rätta eller släppas, dog han 2009. En oberoende människorättskommission hävdade att han blivit torterad och mördad i fängelset. Dödsfallet/mordet har väckt stor uppståndelse både internationellt och inom Ryssland. En del huvuden på lägre nivå har fått rulla och en lag som förbjuder fängslande av misstänkta skattebrottslingar har införts.

En som blev särskilt upprörd var Bill Browder. Han tog hjälp av undersökande journalister och fristående ekobrottsundersökare och kom på det sättet den omfattande kriminaliteten och penningtvätten på spåren, den nu aktuella penningtvättskandalen kring Danske Bank och i förlängningen de svenska storbankerna.

De svenska bankerna har nu anklagats för att ha varit Danske Bank behjälpliga med penningtvätten genom att slussa vidare pengar.

Det visade sig bland annat, att Danske Banks kontor i Estland tagit emot ryska insättningar på motsvarande 2000 miljarder kronor utan att kontrollera varifrån pengarna kom. Och de svenska bankerna har nu anklagats för att ha varit Danske Bank behjälpliga med penningtvätten genom att slussa vidare pengar.

Bill Browder hävdar att finansinspektion och ekobrottsbekämpning i de skandinaviska länderna är ett skämt. Till Consumer News and Business Channel har han sagt att ”de skandinaviska länderna har skapat en tillåtande miljö för penningtvätt”.

Och som för att bekräfta detta säger den svenska Finansinspektionen – en statlig myndighet – enligt Dagens Industri den 3 oktober i ett uttalande till Bloomberg News, att ”risken för några större problem med penningtvätt [i Baltikum] är relativt begränsad”. Men bara ett par veckor senare, den 26 oktober, kunde Svenska Dagbladet berätta att Finansinspektionen nu anser Swedbank och SEB vara ”extra intressanta” för myndigheten.

Den brittiska motsvarigheten till Finansinspektionen, Financial Conduct Authority, FCA, riktade i somras skarp kritik mot svenska Handelsbanken. Enligt FCA-rapporten är bankens rutiner för att förhindra finansiell brottslighet, såsom penningtvätt, bristfälliga eller i värsta fall obefintliga, som många tidningar som tagit del av rapporten beskriver det.

Och det är inte första gången som de svenska storbankerna rör sig utanför lagens råmärken.

2015 bötfällde Finansinspektionen Handelsbanken med 35 miljoner kronor för att inte ha följt penningtvättsreglerna. Efter att ha fått två varningar av Finansinspektionen för ”allvarliga brister” i bankens övervakning av penningtvätt ålades Nordea att 2015 betala den största möjliga straffavgiften – över fem miljoner euro, över 50 miljoner svenska kronor. Och alla fyra storbankerna hade sin byk med i affären med de läckta Panama-dokumenten, där rika personer fick bankernas hjälp att smita undan skatt genom bluffbolag i Panama.

Varför nedlåter sig stora banker till skumraskaffärer, samröre med och hjälp till gangsters?

Svaret är enkelt: för att de tjänar på det. Under förra året upprördes många av Nordea-ledningens beslut att flytta huvudkontoret från Sverige till Finland – för att banken skulle komma undan att betala en liten del av sin vinst till ett slags fond, som skall användas i händelse av en bankkrasch.

Den sammanlagda vinsten för de fyra bankerna var under 2017 totalt 106 miljarder kronor – 290 miljoner om dagen veckans alla dagar hela året.

Dessutom har Nordea flyttat delar av sin verksamhet till låglönelandet Polen, där de fackliga rättigheterna sitter allt trängre. I Polen har banken nu över 2700 anställda, samtidigt som personalen minskar i Sverige. Allt för att öka vinsten.

Och deras jakt på vinst ger utdelning: den sammanlagda vinsten för de fyra bankerna var under 2017 totalt 106 miljarder kronor – 290 miljoner om dagen veckans alla dagar hela året. Aktieägarna fick dela på cirka 70 miljarder kronor.

Men mycket vill ha mer, så därför fortsätter bankerna sin aggressiva jakt på vinster och drar sig varken för penningtvätt eller hjälp till skattefusk. Naturligtvis med förhoppningen att ingen skall komma på dem.