Kriget i Syrien Terroristernas kontroll av östra Ghouta omöjliggör fred

Kriget i Syrien har pågått i sju år. Vid varje flygbombning, varje markstrid och varje raketattack skördas nya offer och byggnader och infrastruktur förstörs. Syrien och dess folk är i desperat behov av ett slut på det blodiga kriget och av en massiv satsning på återuppbyggnad.

Dialogkongressen i ryska Sotji 30 januari i år var ett hoppfullt steg på vägen mot fred. Den visade att den syriska regeringen liksom delar av politiska och väpnade oppositionen ser samtal och parlamentariska val som lösningen för framtiden.

Men det finns allvarliga hinder på vägen. Ett av hindren är östra Ghouta.

För att förstå varför den syriska regeringen sätter in sin armé för att återta östra Ghouta är följande punkter viktiga.

1. De östra och norra förstäderna i Stordamaskus intogs av väpnade grupper under 2012 och 2013. Det skedde i en tid när de så kallade rebellerna fick massivt stöd utifrån, och när Gulfstater och västländer tillsammans handplockade de syrier som skulle leda landet efter Bashar al-Assads fall.

Fallet kom aldrig. Det som hänt under senare år är att ”oppositionen” förlorat de flesta av sina områden. Östra Ghouta är ett undantag.

Precis som al-Qaida och andra extremister använde östra Aleppo som bas för att beskjuta regeringsområden används östra Ghouta som bas för attacker mot regerings-kontrollerade delar av Damaskus.

2. Den mäktigaste väpnade gruppen i östra Ghouta heter Jaish al-Islam. Dess mål är att störta Assadregeringen och Syriens sekulära statsmakt och bygga en islamistisk stat med sharialagstiftning som grund. Jaish al-Islam skapades 2013 av ett femtiotal sunnitiska extremistgrupper på initiativ av och med pengar från Saudiarabien. Gruppens grundare, Zahran Alloush, uppmärksammades samma år när hans hatiska utfall mot shiamuslimer och alawiter filmades och spreds på internet.

Jaish al-Islams främsta konkurrent om makten i östra Ghouta heter Faylaq al-Rahman. Det är också en sunniextrem grupp, grundad med stöd av Qatar, och med band till både väststödda rebeller och al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra.

3. Det som förenar ovanstående och andra mindre grupper i östra Ghouta är att de inte på något sätt kan beskrivas som demokratikämpande och människorättsivrande moderata rebeller. I slutet av 2015 uppmärksammade även västmedier att Jaish al-Islam placerade kvinnor tillhörande den alawitiska minoriteten i burar på lastbilar som skjutsades runt i området som mänskliga sköldar. Många invånare i området har vittnat om tortyr och våld.

Jaish al-Islam skjutsar runt kvinnor tillhörande den alawitiska minoriteten i burar på lastbilar.

4. Precis som al-Qaida och andra extremister använde östra Aleppo som bas för att beskjuta regeringskontrollerade områden används östra Ghouta som bas för attacker mot regeringskontrollerade delar av Damaskus. Det handlar inte om enstaka offer utan om många hundra döda bara under de senaste två åren.

Offren för denna terror är människor som råkat befinna sig på en bussplats, i en skola eller på ett torg när en raket slagit ner eller bilbomber utlösts.

5. De väpnade grupperna i östra Ghouta vill inte ha fred, de vill fullfölja sin shariarevolution. Inför dialogen i Sotji uppmanade Jaish al-Islam alla ”revolutionärer” att bojkotta samtalen. De som valde att delta utmålades som revolutionens fiender. Detta var för övrigt också Saudiarabiens linje.

6. När västliga medier och politiska företrädare nu talar om ett blodbad bygger det på vittnesmål från de människor som tillåts verka och tala fritt i ett område kontrollerat av al-Qaidaliknande extremister. Det påminner mycket om hur det var i östra Aleppo innan befrielsen i december 2016.

Efter det har en rad lögner och överdrifter avslöjats i vittnesmålen från De vita hjälmarna och andra källor som västmedier okritiskt publicerade. Sjukhus och skolor som Syrien och Ryssland anklagades för att jämna med marken finns kvar. I andra fall har det framkommit att rebellerna besköt västra Aleppo från sjukshustak och lagrade vapen i skolor. Och ingen kan idag förneka att majoriteten av invånarna i östra Aleppo välkomnade den syriska armén som befriare. Med tiden lär också sanningen om östra Ghouta komma fram.

7. Från de miljontals människor i Syrien som i åratal utsatts för terrorn från ”rebellsidan” riktas upprördheten inte mot den syriska regeringen och armén utan mot västvärldens hyckleri och dubbelmoral. Vi avslutar med ett citat från parlamentsledaten Fares Shehabi från Aleppo som på twitter uttrycker vad många syrier nu känner:

”Till de i väst som inte vill att vi ska befria östra Ghouta, vad skulle ni göra om tusentals jihadistiska terrorister intog ett stort område när London eller Paris?! Vi har väntat på att lösa detta fredligt i fem år nu!”