Recension: Tigrar visar elitfotbollens baksida

Ronnie Sandahls film Tigrar handlar om 16-årige Martin Bengtsson som blir värvad av den italienska storklubben FC Inter. Den är baserad på Martins Bengtssons självbiografiska bok I skuggan av San Siro.

Jag kommer ihåg när jag som ung grabb med drömmar om fotbollslivet fick höra att en svensk skrivit på för storklubben FC Inter. Det var mäktigt och en resa jag själv ville göra. Mot fotbollens topp och proffslivet.

När jag ser filmen känner jag igen många delar från min egen resa till det spanska ungdomsproffslivet.

Martin Bengtsson som precis blivit värvad till Inter är i centrum för allas blickar. Vänner och familj är extremt stolta.

Precis innan skolavslutningen i nian var jag i Spanien och skrev på för min första utlandsklubb, Elche CF.

Efter sommarlovet skulle resan börja. Alla vänner och hela släkten var hemma för en avskedsfest. Jag stod i centrum och alla var stolta. Jag var på jakt efter drömmen och det enda som betydde något.

I filmen ser man det hårda arbetet Martin – grymt spelad av Erik Enge – lägger ner. Det är träning morgon och kväll. Kosten är extremt strikt, inget lämnas åt slumpen.

Jag känner igen mig i det. Från barnsben var bollen alltid närvarande vid mina fötter. Jag skötte kosten och tränade extra varje dag. 

Vännerna gick på ungdomsdiscon, busade och gjorde allt vad ungdomar gör – medan jag själv bara tänkte på träning. Den svårförklarade besattheten där man offrar allt för fotbollsdrömmen får Ronnie Sandahl fram bra med sin film om Martin.

Martin bor i ett hem tillsammans med alla andra spelare som har sina familjer i andra länder eller orter. Mottagandet är tufft. Kommer en spelare in måste en ut. Samma var det för mig, när jag blev värvad fick en av de spanska spelarna lämna.

När jag sedan som 17-åring spelade för Real Murcia fick vi alla som var värvade dit bo på ett universitetscampus där ena hallen med studentlägenheter var tillägnad oss spelare.

Spanjorerna höll ihop, jag satt mestadels ensam i mitt rum hela dagarna. På träningarna och matcherna höll spanjorerna mig utanför.

I filmen kan man se hur Martin lockades av festlivet, vilket var ett sätt för honom att släppa på den extrema pressen och drömma sig bort.

Min pappa och storebror pratade med mig i telefon hela dagarna om att här handlar det om att ta för sig, annars har man ingen chans. Vilket Martin Bengtson visar i filmen. Det är först när han kör sitt eget race som han får respekt i den sjuka fotbollsvärlden. Det är inte konstigt att Zlatan är Sveriges bästa spelare i utlandet genom tiderna.

Glöm laget. Spelarna är bara brickor, ena dagen är man älskad för att sedan inte vara värd något. Någon trygghet i den totalt avreglerade fotbollsvärlden finns överhuvudtaget inte.

Tigrar handlar till skillnad från många andra idrottsfilmer – tack och lov – inte om spelaren som trotsade alla odds och nådde drömmen.

Istället får vi följa Martins resa genom den kapitalistiskt hänsynslösa elitfotbollens värld. Martin kämpar mot pressen och sin psykiska ohälsa som nästan blir slutet för honom. Det är en film man inte behöver vara idrottsintresserad för att se.

Som Ronnie Sandahl formulerar det i en intervju med fotbollsmagasinet Offside: ”Fotbollen är vårt kapitalistiska svaghetsföraktande nyliberala samhälle nedkokat i en industri”.