Ledarkrönika: Uppvigling mot utförsäljning

”Där fick du dem i gungning”, sa sverigedemokraten i stolen bredvid mig när det kommunala bostadsbolaget var uppe till debatt på senaste kommunstyrelsemötet. 

Så sant, vi lyckades få sossar och miljöpartisten att dra tillbaka halvbackarna, medan högerbackarna SD, M och det lokala partiet röstade för utförsäljning och privatisering.

Efter att ha lyssnat på lokalpartiets kommunalråd, som i två timmar ”tänkte högt” i frågan om ekonomistyrning och god ekonomisk hushållning blev det dags för punkt 25 på dagordningen: Ägardirektiv för Lysekils bostadsbolag. Frågan föredrogs och jag avvaktade nyfiket. Fullständig tystnad. ”Kan vi då gå till beslut?” frågade ordföranden. ”Nej absolut inte”, förklarade jag för den tigande församlingen.

Utförsäljning, privatisering och marknadsanpassning av kommunernas bostadsbestånd sker i en rasande takt över hela landet. Rätten till bostad för de många blir allt mer underordnad önskan om säkra profiter för de få. Naturligtvis var det detta som, illa dolt, låg i förslaget till beslut.

I ägardirektiv ville man ha in skrivningen: 

”Bolaget kan självt utan godkännande av kommunfullmäktige under ett kalenderår förvärva eller försälja fastigheter motsvarande maximalt 10 procent av det totala bokförda värdet av byggnader och mark enligt bolagets senaste årsredovisning”.

Ett tidstypiskt sabotage mot den gnutta socialt ansvar som fortfarande finns i kommunal bostadspolitik.

”Maximalt 10 procent” låter beskedligt. Men 10 procent av bokfört värde motsvarar cirka 50 miljoner kronor. Alltså fria händer för bolagsstyrelsen att årligen sälja fastigheter för 50 miljoner i en liten kommun som Lysekil.

Vi har fajtats mot dessa planer tidigare, i vilken form det än yttrat sig. När bostadsbolaget 2016 sålde tre attraktiva hyresfastigheter lutade man sig mot direktivet ”Bolaget skall för att möjliggöra framtida investeringar på affärsmässiga grunder frigöra kapital utan att i framtiden uppta nya lån”. Där rök 50 hyresrätter med havsutsikt över Gullmarsfjorden. Skrivningen att bolaget skulle gå till fullmäktige i frågor som ”är av principiell eller annars av större vikt" lyckades man ignorera.

Förbudet att lånefinansiera till investeringar lyckade vi i K få fullmäktige att häva inom ett år efter skandalaffären. Nu är det då dags för nya framstötar. Men försöket att ”smyga” in ett fribrev för utförsäljning gick inte riktigt hem i kommunstyrelsen.

Debatten resulterade i stressade sossar och en bekymrad miljöpartist som ville skjuta på beslutet till efter fikarasten. S och MP drog sig tillbaka, återkom och K:s förslag fick majoritet och beslutet blev att skicka tillbaks förslaget för omarbetning.

Vi hyser inga parlamentariska illusioner, och när S slickat såren kommer givetvis en ny framstöt. Det finns många objekt som marknaden dreglar över. Men vi har naturligtvis en plan för att förhindra detta. Innan frågan kommer upp i fullmäktige ska vi upplysa berörda medborgare och försöka förmå hyresgästföreningen att agera. Progressiv klassmässig uppvigling är enda framgångslinjen.