Krönika: Utan protester stannar Sverige
Vad ska man med en budget till när den inte har med verkligheten att göra?
Har inte medborgarna i Angered rätt till samma behovsprövning som medborgare i andra stadsdelar? Så ställer socialsekreterare i Angered frågan, efter att stadsdelsnämnden beslutat om mycket kraftiga nedskärningar.
Frågan är viktig. Den gör tydligt både hur segregerade många av landets städer och områden är och hur kortsiktigt politiker agerar när de konsekvent sätter budget före behov.
I Angered finns fyra av de 61 områden i landet som utsetts till utsatta, varav tre hör till de särskilt utsatta. En del av de, utifrån budgeten sett, ökade utgifterna beror på att det startats många utredningar på barn och unga under en väldigt kort tid.
Många placeringar har gjorts och fler kommer att behöva göras. En av orsakerna bakom orosanmälningarna och utredningarna är de parallella maktstrukturer som tillåtits växa fram i Angered.
En annan stor del av socialtjänstens arbetsområde handlar om konsekvenserna av den skriande bostadsbristen. Bostad är en rättighet, men är den det för alla medborgare?
Det är inte så många år sedan flera höghus i Angered revs, inte för att de var förfallna utan för att bostadsköerna då inte var tillräckligt stora. Medborgarna var varken informerade eller tillfrågade och politikerna följde marknadskrafternas vilja.
Hur blir det med rättigheten för de bostadslösa och alla de som bor extremt trångbott, när det ytterst handlar om att någon ska kunna tjäna pengar på rättigheten?
Protesterna handlar om mer än det konkreta sparförslaget. De ställer frågan om hur resurser ska fördelas i Angered, i Göteborg och i landet.
Skolresultaten från Angered är väl kända. Det är lätt att se hur många av grundskoleeleverna som inte kvalar in på gymnasium. Och egentligen är det lätt att förstå vad man ska kunna göra åt det. Barn, föräldrar, lärare, fritidsledare och skolforskare vet en hel del om detta. Knuten ligger i att de styrande inte godkänner att det kostar.
Vad ska man med en budget till när den inte har med verkligheten att göra?
Allt det här är inget speciellt för Angered, men det slår oerhört hårt här, där de nya nedskärningarna görs från en redan låg nivå.
Det går inte att hyvla någonstans i verksamheten. Det går inte att dra in på det som i stället måste förstärkas och utvecklas för att samhället ska fungera.
Barnkonventionens artikel 3 säger: ”Barnens bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.”
Barnkonventionen är ratificierad och i dagarna har den behandlats i regeringen och är lämnad till riksdagen för beslut om att den blir lag i Sverige.
Hur rimmar nedskärningsbesluten med detta?
Protesterna handlar om mer än det konkreta sparförslaget. De ställer frågan om hur resurser ska fördelas i Angered, i Göteborg och i landet.
Det är protesterna som visar vägen framåt, som visar hur resurser ska fördelas efter behov.