Vad som inte sades om glesbygden i TV

Nu ska jag kasta in jästen i ugnen efter degen, genom att utgå ifrån ett program som sändes i tv den 28 november förra året. Opinion Live skulle denna afton handla om glesbygdskommunernas problem och specifikt Ånge där över hundra arbetare kommer att drabbas av nedläggningen av sågverket i Östavall.

Dagen innan ringde på-plats-programledaren till mig efter ett förslag från musikskolan, och ville att jag skulle säga något vettigt om bland annat nedskärningarna. Vi kom in på frågan om att rikspolitikerna inte känner till hur vi har det här uppe i Norrland. Det gör de absolut hävdade jag, de vet vad de gör, men gömmer sig bakom lagar och förordningar från EU.

De har varken vilja eller tillåtelse att driva någon regionalpolitik. Marknadsekonomin får styra allt. Liksom kapitalet inte gör något olagligt om de lägger ner ett modernt och lönsamt sågverk för att få företaget ännu mer lönsamt, och därmed utsätter en hel by för ödeläggelse. Intressanta synpunkter, tyckte han, välkommen i morgon.

Nu ska jag inte bemöta eller recensera vad andra vidtalade, mest politiker, sade. Det vore ojust så här i efterhand. Men själva programmet blev ganska kort och ytligt med programledaren i Göteborg som tittade på oss glesbygdsbor i monitorer.

Mest intryck gjorde de unga kvinnorna från Östavall, som bekräftade katastrofen för familjerna och sitt samhälle och sin starka kärlek till bygden där de vill bo kvar. Det andra skälet att inte referera programmet är förstås att det var ett tag sedan och många läsare kanske inte har sett det.

Det enda jag vill uppmärksamma är vad samtliga talare inte talade om. Själv sa jag inget heller! Jag vet fortfarande inte om det berodde på att jag var för lite framfusig och väntade på att bli tillfrågad eller att den lokale programledaren valde bort just mig av tidsskäl.

Programmet var ju upplagt för en dramaturgi med uppgivenhet, ilska och små hoppfulla städuppgifter, inte att komma till roten med det onda. Roten till det onda är inte okunskap eller illvilja från beslutsfattarna i landet. Många glesbygdskommuner rutschar i en nedåtgående spiral, med nedskärningar och nedläggningar, med folkminskning och mindre skatteinkomster. Det kan inte heller botas med en eller annan statlig miljon varje år.

Ånge är inte på ruinens brant ännu, som flera andra glesbygdskommuner. Men nedåt går det, obönhörligt, och detta är marknadsekonomins fel med EU i spetsen.

Det som drabbar oss är den råa kapitalismen satt i system. Värsta exemplet just nu: Företaget som tar med sig den rikedom arbetarna i Östavall skapat och tar sig rätten att radera värdet på deras egna hem över en natt.

Men inte ett ord om detta kom med i tv-programmet. Den bild som målas upp av Ånge verkar inte katastrofal, och bara några butiksfönster i centrum gapar tomma. Det tas många initiativ och en del företag är nog på väg hit. Ingen fara. Vi älskar vår bygd och har mycket av det som gör livet värt att leva här: Naturen, ett rikt kulturliv när det gäller musik, teater, konst och hantverk, idrott, vårdcentral och systembolag.

Men varför då skära ner på skolorna, kulturskolan, bidrag till teatern, en halv miljon på folkbiblioteket och så vidare? Vi måste gå emot detta och tvinga våra politiker att ta obeveklig strid med staten om att få garanterat medel att driva skolor, välfärd och kultur.

De rika i landet har faktiskt blivit både rikare och fler med hjälp av marknadsekonomin. Däri ligger det onda, som möter alltför lite motstånd. I förlängningen måste marknadsekonomin bort om vi inte ska hamna i ren misär.

Allt detta hade jag inte kunnat säga. Man får bara någon minut på sig i programmet. Kanske hade jag bara hunnit citera serietecknaren Sara Granér: ”All I want for Christmas is planekonomi”.