Krönika: Vi som bygger landet borde äga och förvalta det

Fredriksberg är en liten ort i Dalarna, en sån där ort som man passerar om man i sommartider som dessa åker genom vårt land. Kanske stannar man vid Preems obemannade station och tankar bilen, det är tre mil till närmaste bensinstation på andra sidan länsgränsen i Värmland.

Lika långt är det om man färdas västerut, djupare in i Dalarna, till nästa bensinstation i den riktningen. Det är tre mil av kompakt grandominerad blandskog. Om man färdas där på riksväg 245 i sommartid, genom tremilaskogen, passerar man sjöar, skog och mer skog.

På den vägen har jag åkt många gånger från barndomshemmet och ut i den stora världen utanför. Snart har jag dock tankat min gröna skåpbil med diesel för sista gången i Fredriksberg. Det saudisktägda oljebolaget har bestämt sig för att gräva upp tankarna och riva bensinstationen.

I deras kostnadskalkyler är inte de två pumparna och kortmaskinen lönsamma längre. Det säljs inte tillräckligt med drivmedel i Fredriksberg och kostnaderna för tankbilarnas transporter är för dyra heter det.

För 50 år sen var detta en blomstrande bruksort med två bemannade bensinstationer. Nu är det mest en avkrok.

Så blev det efter 50 år av industridöd, centralisering, nyliberala stålbad och globalisering. I en globaliserad värld finns ingen plats för orter som Fredriksberg. De är inte kostnadseffektiva.

Här har människor arbetat och levt i 400 år. När patroner och skogskapitalister hade sugit ut vad som sugas kunde så lämnade man Fredriksberg åt sitt öde.

Nu överger även samhället Fredriksberg. Folktandvården är stängd, vårdcentralen är stängd, äldrevården och skolan är nedskuren till ett minimum. Val efter val har invånarna i Fredriksberg sen rösträttens införande valt socialdemokratiska ombudsmän att förvalta deras intressen, välfärd och samhällsservice.

Räddningstjänsten finns fortfarande kvar, även den var nedläggningshotad. Ända tills brandmännen kollektivt sa upp sig och vägrade arbeta om inte brandstationen skulle få finnas kvar, de lyckades till och med förhandla till sig nybyggnation av personalutrymmena.

Nu är alltså inte det saudiskägda oljebolagets mack lönsam längre. Vart räddningstjänsten ska tanka sina brandbilar, terrängfordon och intensivvårdsbil vet ingen.

Hur bryter vi den här nedåtgående spiralen av kollapsande välfärd och samhällsservice? Inte bara i Fredriksberg utan i vårt land i stort. Lösningen är lika enkel som den är logisk. I grannbyn Sunnansjö och på andra platser som Edsele i Ångermanland har invånarna själva gått ihop i ekonomiska föreningar och startat sina egna bensinstationer.

Vi som arbetar och bor här på denna plätt av jorden måste själva genom gemensamt ägande tillgodose våra behov, de behov som uppenbarligen varken storföretag eller politiker klarar av att fylla.

Vi, du och jag, måste ställa ombudsmän, partier och byråkrater åt sidan. Vi måste själva ta makten över våra liv. I stort som i smått är det vi som bygger landet som måste äga, ansvara och förvalta vår välfärd, vår samhällsservice och vår framtid.

Idag en bensinstation i Fredriksberg, imorgon världen.