Vill ena Nordirlands arbetarklass

I början av april blossade våldet åter upp i Nordirland. Missnöjda med brexitavtalet har flera brittisk-lojala paramilitära grupper dragit tillbaks sitt stöd från fredsavtalet från 1998, det så kallade långfredagsavtalet. I Derry, Belfast och andra orter har ungdomar från den protestantiska, lojalistiska sidan i Nordirland byggt barrikader och attackerat polisen med stenar och molotovcocktails.

För oss här i Sverige kan problemen verka komplicerade och svårförståeliga, och medias förenklade beskrivningar av ”sammandrabbningar” gör inte saken enklare.

Så vad är det egentligen som pågår och varför händer det nu? Proletären har talat med Gemma Weir, skadedjursbekämpare till yrket och representant för det socialistiska partiet Workers Party i norra Belfast.

Hur har situationen varit i Belfast under den gångna helgen? 

– Betydligt lugnare än tidigare. Det har varit en del mindre stök, men flera ledargestalter inom unionisterna har manat till lugn av respekt för den bortgångne prins Philip, vilket antagligen bidragit till att folk hållit sig hemma.

På bilder syns brinnande bussar och polisbilar, vad är det som ligger bakom kravallerna?

– Brexit har skapat mycket spänningar. Det är också många ungdomar som blivit isolerade och utan jobb på grund av covid.

Irland är kvar i EU, men för att inte införa en hård gräns mellan Nordirland och republiken Irland har Nordirland behållit sina handelsavtal och ingår fortfarande i EU:s inre marknad. EU-gränsen går alltså numera genom Irländska sjön.

Gemma förklarar att många protestanter har fått höra att deras brittiska identitet hotas av detta, och tillsammans med prat om en folkomröstning om gränsdragningarna är många rädda för att upphöra att vara en del av Storbritannien. Det tycker hon är förståeligt, men menar att det är andra faktorer som är de egentliga orsakerna till kravallerna.

– Snarare ligger en brist på ledarskap hos unionisterna bakom. Arbetarklassen lämnas i sticket av DUP (Democratic Unionist Party). Något de verkar ha insett under den senaste tiden. Områden som alltid varit ”deras” kanske inte är lika säkra längre, då många ungdomar blivit desillusionerade och helt enkelt inte röstar alls. Folk är frustrerade.

Hur har de styrande partierna i Nordirland agerat?

– Sinn Fein och DUP har gått ut och sagt att folk ska hålla sig lugna. Vissa företrädare var faktiskt ute när kravallerna drog igång, då flera av våra medlemmar också var på plats på gatan för att försöka avstyra våld och lyssna på vad folk har att säga. Men sekterismen och motsättningarna göder också de styrande på bägge sidor, så det har inte varit några starka reaktioner.

Du nämnde att medlemmar i ert parti varit ute och försökt hindra våldet och tala med människor, vad är Workers Partys strategi på längre sikt?

– Vi vill ha en diskussion om gränserna där alla medborgare kan komma till tals, för att undvika ytterligare splittring. Arbetarklassen lämnas utanför i diskussionen om vad som händer. Företagares och miljonärers åsikter är de som hörs.

Som en viktig fråga lyfter Gemma Weir mer integrerad skolgång och boende för katoliker och protestanter. Något som är eftertraktat men inte genomförs. De integrerade skolor som finns är underfinansierade på grund av brist på intresse bland de etablerade partierna.

– Vi arbetar med att bygga upp partiet och förankra oss i hela arbetarklassen, inte bara den katolsk/republikanska. Just nu fokuserar vi på vår kampanj Solidarity Aid, riktad till de som drabbats av pandemin i form av bostads- och arbetslöshet.

På frågan om ett parti som Workers Party, som är så dominerat av katoliker, överhuvudtaget kan få fäste i de protestantiska delarna av arbetarklassen svarar Gemma Weir försiktigt positivt.

– Jag tror det är möjligt. Man måste vara ärlig med folk, vara tydlig med vad man vill genomföra både för dem och i samhället i stort.

Gemma Weir hoppas att det relativa lugnet fortsätter och att de ansvariga politikerna engagerar sig i områdena. Men det kräver att folks problem tas på allvar. 

– Mycket beror också på hur EU och den brittiska regeringen agerar, men den lokala politiken är minst lika viktig för att avstyra mer sekteristiskt våld.