Nya Tider och den symboliska antifascismen

Temat på årets bokmässa i Göteborg är yttrandefrihet. En hommage till tryckfrihetsförordningen som fyller 250 år.

En av många utställare i det ursprungliga mässprogrammet var tidningen Nya Tider, en högerextrem blaska med kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. En tidning som bygger sin världsbild på att alla etablissemangets medier ljuger medan de själva glatt publicerar intervjuer med förintelseförnekare. (Expo 19 aug)

Bokmässans vd försvarade till en början beslutet att låta Nya Tider ställa ut:

”Vår policy generellt är att alla måste få göra sin röst hörd oavsett åsikt. Det är själva essensen i yttrandefriheten”, sa Maria Källsson, vd för Bok & Bibliotek, till
branschtidningen Svensk Bokhandel.

Men efter att trycket från omgivningen blev för stort gjorde Bok & Bibliotek en helomvändning:

”När så många besökare, samarbetspartners och författare hört av sig och ifrågasatt hur vi resonerat så var vi tvungna att ta ett nytt beslut”, sa Maria Källsson då.

På frågan om beslutet är fattat av kommersiella skäl svarar hon nej. Detta var ett ”kännas rätt i magen-beslut”.

I ett senare uttalande till TT har motiven förfinats, från anpassning till egna principer:

”Vi kom fram till att den här utställaren inte delar samma värdegrund som vi på en springande fråga, och det är alla människors lika värde.”

Förutom att Bok & Bibliotek verkar ha en oroväckande svajig och oklar linje i yttrandefrihetsfrågor väcker diskussionen om Nya Tider tankar om den antifascistiska strategin. De flesta är överens om att tankegodset och politiken bakom Nya Tider måste bekämpas till sista blodsdroppen. Men på vilket sätt?

När Nya Tider ställde ut på bokmässan för tre år sedan uteblev reaktionerna och deltagandet blev knappast någon propagandamässig framgång. Tidningen blev ett antal tio tusen fattigare på att stå och damma i en av mässhallarnas avkrokar.

Drevet inför årets bokmässa är däremot en jackpot för Nya Tider. Att stängas ute från mässan ger dem en bekväm martyrposition som de effektivt utnyttjar i sin propaganda och gratisreklamen som följer med journalisternas bevakning är ovärderlig.

Det är som när SD annonserade i Östermalms tunnelbanestation i Stockholm för ett år sedan. Allt partiet behövde göra var att tapetsera en enda station med sitt unkna budskap och sedan låta protesterande antifascister göra resten av PR-jobbet. Under hela valrörelsen senast blev motdemonstranter en del av SD:s kampanj.

Den yttersta högerns framfart kan inte mötas med symbolhandlingar och fascistfria zoner. Det finns inga trygga rum, som Åsa Linderborg skriver i Aftonbladet Kultur. Allt är kamp och våldet en ofrånkomlig del av det kapitalistiska samhället. För arbetare som skadas i arbetsplatsolyckor likväl som offren för rasistiska attacker.

Vår tids ängslighet och fixering vid symboler är en farlig väg att gå. Fascismen måste mötas politiskt, med arbetarkamp och nya visioner för vår gemensamma framtid. Vi måste möta extremhögerns argument i samtal med arbetskamrater, skolkamrater och vänner. I ett öppet offentligt debattklimat. Och vi ska fan inte bjuda fascisterna på martyrskapets sötma.

Fotnot: Sedan artikeln skrevs har Bok & Bibliotek hunnit ändra sig en gång till i frågan om Nya Tider. Av juridiska skäl kommer avtalet med Nya Tider inte att brytas och tidningen har tillgång till den monter som de har bokat.