”Männens heder sitter mellan kvinnans ben”

Det är fullsatt i möteslokalen på Caritas Frivilligcentral i Hjällbo i Göteborg när föreningen Varken hora eller kuvad presenterar sin undersökning av hederskulturens inflytande i stadens förorter.

Eller ”förtryck och diskriminering i hederns namn” som föreningens ordförande, vänsterpartisten Amineh Kakabaveh, menar är en mer korrekt formulering. Hon definierar hederskulturen som ett kollektivt sanktionerat förtryck där kvinnors frihet begränsas.

– Männens heder sitter mellan kvinnans ben.

1200 ungdomar i åldrarna 12-18 år har svarat på Varken hora eller kuvads enkät. Bland flickorna säger sig 78 procent vara mycket hårt kontrollerade av sina föräldrar. En begränsning av flickornas frihet som kan innebära att de inte får delta i simundervisning, besöka fritidsgårdar, idrotta, gå på bio eller följa med på klassresor.

93 procent av pojkarna tillåts umgås med det motsatta könet, men bara 23 procent av flickorna.

– Det handlar om grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, säger Amineh Kakabaveh. Det handlar inte om att vi vill försvenska någons barn, vi vill prata om rättigheter. Respekten för människor måste gälla även i förorten.

En socialarbetare i publiken invänder att problemen i förorten och därmed också hedersförtrycket måste kopplas till resursbristen. Amineh Kakabaveh håller med om att det behövs pengar men att det inte är tillräckligt.

– Prinsarna i Saudiarabien har inte brist på resurser men de stenar kvinnor till döds.

Guluzar Tarhan Selvi är sociolog och den representant för Varken hora eller kuvad som presenterar siffrorna i undersökningen.

Sina egna erfarenheter av hedersförtryck sammanfattar hon i mammans förmaning under uppväxten: ”För varje steg du tar ska du tänka på mig”.

När vi talas vid på telefon några veckor efter presskonferensen berättar hon att hennes intresse för hedersproblematiken väcktes när hon i fjortonårsåldern upptäckte begränsningarna.

– Jag hade tur som hade stöttande äldre bröder. Ofta är bröder pådrivande i kontrollen, men mina bröder lät mig ha pojkvänner och stod upp mot min mamma när jag inte fick vara ute på kvällarna. Det var först senare som jag förstod vilken skit de fick stå ut med från sina vänner för att de lät mig vara. En av mina bröder valde att gå gymnasiet på en annan ort.

Guluzar Tarhan Selvi har kontakt med sin familj men betraktas fortfarande lite som det svarta fåret i släkten. Trots att hon idag är en vuxen gift kvinna som till viss del anpassar sig till den äldre generationen som hon menar har svårt att lära om.

– Det går aldrig att helt komma undan hederskulturen.

Hon tycker att hedersförtryck ska finnas med i kursplanen för alla blivande psykologer, sjuksköterskor och socionomer. Det krävs kunskap och information, men också mer resurser.

– I Göteborg träffade jag en lärare som skulle jobba med de här frågorna på tolv olika skolor.

Hon tror att det är viktigt att vända sig till både killar och tjejer.

– Killarna är också förtryckta när de känner sig tvungna att kontrollera sina systrar.

Guluzar Tarhan Selvi är kritisk till hur samhället satsar pengar på fel saker. Som förslaget att alla nyanlända ska skriva på ett samhällskontrakt om att följa svenska lagar och värderingar.

– Det är klart de skriver på för att få uppehållstillstånd, men det går ju inte att kontrollera att kontraktet följs. Det blir bara en onödig kostnad.

Vi pratar om segregationens betydelse för hederskulturen. På en av skolorna i Göteborg med över tusen elever fanns en enda etniskt svensk elev. När Guluzar Tarhan Selvi som växte upp i en förort i Stockholm skulle börja gymnasiet ville hon gå medieprogrammet som bara fanns på en skola inne i stan. Då var hon den första invandraren på skolan.

– Då insåg jag vilken skillnad det är och vilket socialt tryck det finns i förorten där rykten sprids på två minuter. Det är verkligen två olika världar. På skolan i stan kunde jag hänga med killkompisar på skolgården utan att någon brydde sig.

Hon menar att ungdomar behöver blandas mer redan under skoltiden.

– Varför inte lägga medieprogrammet i förorten och fordonsprogrammet i innerstan?

På presskonferensen i Göteborg flockas journalisterna kring Amineh Kakabaveh. I den nyss släppta undersökningen framgår att elva procent av de svarande säger sig ha sympatier med IS och jihadism, en siffra som gjord för saftiga rubriker.

Men intresset för personen Kakabaveh triggas också av att hon som riksdagsledamot för Vänsterpartiet har hamnat i blåsväder på grund av sitt engagemang mot hedersförtryck.

När Kakabaveh sommaren 2015 publicerade en debattartikel i Expressen om fundamentalismen i förorten menade ledande vänsterpartister som Rosanna Dinamarca och Aron Etzler att utpekandet av förortens män bara leder till splittring.

Sedan dess har debatten utvecklats till en infekterad strid inom Vänsterpartiet som tog ny fart när Amineh Kakabaveh i våras av misstag delade en rasistisk film på Facebook.

En del vänsterpartister kräver att hon utesluts ur partiet medan andra vänsterpartister tar henne i försvar och är kritiska till partiledningens hantering av frågan.

När Proletären talar med Amineh Kakabaveh efter presskonferensen i Hjällbo tar hon själv upp polemiken.

– Många förnekar problemen och tycker att det är rasistiskt att prata om hedersförtryck. Men jag menar att det är rasistiskt att inte bry sig. Var finns antirasismen när vi låter så många människor vara utsatta? När tystnadens lag gäller så fylls arenan av rasister och andra kvinnofientliga krafter. Rasister och reaktionära krafter får inte diktera våra öden. De är farliga och de ska inte tysta ner oss.

– Det är skitsnack att det skulle vara islamofobiskt att peka på hedersförtryck. Ingen har sagt att detta förknippas med en särskild religion.

Hon är också mycket kritisk till delar av sin egen partiledning.

– Deras analys är pinsam. De pratar bara runt saken med ord som nykolonialism. Välvilja blir till illvilja för att de är okunniga. Istället för att själva engagera sig för kvinnors rättigheter bedriver de hatpropaganda. Feminismen och antirasismen, liksom strävan efter ett sekulärt samhälle, blir inte trovärdig när man gör undantag för en del människor som ska leva med förtryck just på grund av att vi är från andra länder. Det är dessutom rasistiskt att endast relatera allt till muslimer. Ändå säger de till oss att det är vi som har fel och de som har rätt. De vill inte ens förhålla sig till fakta.

Amineh Kakabaveh återkommer till kravet att de mänskliga rättigheterna måste gälla alla.

– Det är samma friheter som svensk arbetarrörelse, kvinnorörelser och socialliberaler alltid har kämpat för. Vill svenska feminister vrida klockan tillbaka och införa könssegregation, så får de säga det. Sluta hyckla med ideologin!