”FRA-lagen hotar rättssäkerheten"
Protesterna mot FRA-lagen fortsätter och tidningar och tv rapporterar från manifestationer och demonstrationer mot FRA. Samtidigt drivs fler lagar igenom i tysthet som på liknande sätt hotar rättssäkerheten. Advokatsamfundet är en av de organisationer som agerat mot flera av de nya lagarna. Proletären ringde upp samfundets generalsekreterare Anne Ramberg för ett samtal om vad som händer i det svenska rättssamhället.
– Det är ett tydligt mönster. Efter 11 september har vi sett en utveckling som inte är jämförbar med hur det såg ut tidigare. Principer som var självklara har kastats överbord med ett pennstreck, säger Anne Ramberg.
Ett av de tydligaste exemplena på detta är sanktionerna som drevs igenom 2001 mot tre svenskar med somaliskt ursprung. Alla deras tillgångar spärrades, och deras möjlighet att försörja sig ströps. Först efter fem års kamp hade alla tre avförts från sanktionslistorna.
Nu har regeringen tillsatt en utredning som ser över sanktionssystemet (se faktaruta). Utredningens förslag som nyligen presenterades väcker stark kritik för bristande rättssäkerhet. Säkerhetspolisen skriver i sitt remiss-yttrande att systemet med sanktionslistor ”framstår som främmande för ett rättssamhälle av svensk modell”. Svea hovrätt konstaterar i sin remiss att det på goda grunder kan ifrågasättas om inte sanktionerna strider mot folkrättsliga åtaganden. Advokatsamfundet är lika kritiskt i sitt uttalande.
– Vi tycker inte att förslaget uppfyller de grundläggande kraven på rättssäkerhet som måste ställas. Vi måste upprätthålla grundläggande rättigheter, även om vi jagar terrorister, säger Anne Ramberg.
Hon framhåller att alla måste garanteras en rättssäker prövning i domstol.
– Det måste ställas krav på en viss styrka i bevisen för att någon ska sättas upp på en sanktionslista. Det ska inte räcka med påståenden, menar hon.
Dessutom anser Advokatsamfundet att den som sätts upp på en sanktionslista ska få reda på det, och personen måste också få veta anledningen till att hon eller han har hamnat där. Så gick det inte till när de tre männens tillgångar frystes 2001. Inte ens när de avfördes från sanktionslistorna fick de veta varför de en gång hamnat där, och några bevis mot dem presenterades aldrig.
”Ett oskick”
Egentligen hade Anne Ramberg helst sett att systemet med sanktionslistor avskaffades helt.
– Jag tycker att det överhuvudtaget är ett oskick med de här listorna, säger hon.
– Men om de nu ändå ska finnas så måste de i alla fall uppnå en grundläggande rättssäkerhet. Det ska inte vara så att personer utan prövning kan tvingas leva på existensminimum i flera år.
I utredningen om den nya lagen som ska reglera sanktionerna kan man läsa att medlemsländerna är förpliktade att genomföra sanktionsbeslut i respektive länder när EU eller FN:s säkerhetsråd har fattat beslut om internationella sanktioner. Men Anne Ramberg menar att Sverige inte blint kan följa deras beslut.
– Bara för att FN:s säkerhetsråd har antagit en resolution som är bindande så innebär inte det att politikerna och rättssamhället kan luta sig tillbaka – fallet kan prövas i alla fall, menar Anne Ramberg som poängterar att Sverige måste ta ansvar för sina medborgares rättssäkerhet.
Det ansvaret har redan åsidosatts. När de tre svenskarna med somaliskt ursprung sattes upp på sanktionslistan hade Sverige två dygn på sig att protestera, men gjorde inte det.
Anne Ramberg poängterar att det är bra att sanktionerna nu reg-leras i lag, men hon menar att vi inte kan nöja oss med detta.
– Innehållet i regleringarna måste också uppfylla vissa grundläggande krav.
En rimlig lagstiftning måste förhindra att fler utsätts för det som de tre männen utsattes för 2001. Det lagförslag som nu presenterats innehåller inte tillräckliga åtgärder i sådan riktning.
– Jag är rädd för att det som skedde mot somalie-svenskarna kan upprepas, säger Anne Ramberg.
Oron över den nya lagen förstärks av den övriga utvecklingen i samhället. Debattvågorna kring FRA går fortfarande höga. Många är med rätta upprörda över att riksdagen godkände en lag som ger myndigheten rätt att övervaka allas kommunikation. De förändringar som kritikerna inom högerpartierna fick igenom förändrar inte FRA-lagens karaktär.
”Trots alla försök till förbättringar, de flesta av kosmetisk karaktär, kvarstår det illa övervägda förslaget i sak”, skriver Anne Ramberg i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet i vilket hon kräver att en sanningskommission upprättas.
– Vi får aldrig stifta lagar som ger redskap att bryta mot de mänskliga rättigheterna. Det finns många exempel i historien där regimer – med stöd av lagen – har brutit mot de mänskliga rättigheterna, säger Anne Ramberg.
Rättssäkerheten
Anne Ramberg menar ändå att det ibland är nödvändigt att göra intrång i den personliga integriteten.
– Men vi får aldrig åsidosätta rättssäkerheten, säger hon och tillägger att det också finns goda skäl att ifrågasätta hur effektiva de nya övervakningslagarna egentligen är. Än så länge finns det inga utredningar som analyserar detta.
Många nya övervakningslagar, som den nya buggningslagen som trädde i kraft vid årsskiftet, har lagts fram utan större debatt. Personer, som palestinska flyktingen Hassan Asad som vistats 11 år i Sverige, vägras uppehållstillstånd med hänvisning till terrormisstankar, men inga bevis presenteras. Samtidigt blir allt fler offentliga platser kameraövervakade. Den ökade övervakningen och avlyssningen motiveras med hotbilder av ”kriget mot terrorismen”.
– Hotbilderna som målas upp utgör i sig en fara. Hotbilderna – i samband med en viss aningslöshet – leder till att ungefär femtio procent av svenska folket tycker det är okej med massavlyssning, säger Anne Ramberg.
• Vad tror du att den ökade rättsosäkerheten kan leda till i ett längre perspektiv?
– Den farligaste konsekvensen är om folk tappar tilltron till samhällets institutioner. Det räcker att folk tror att polis eller militär avlyssnar det som sägs och missbrukar detta, det behöver inte ens vara så.
– Detta är särskilt allvarligt i ett samhälle som inte är homogent. När människor med olika bakgrund ska leva ihop ställer det ännu större krav på att man känner skydd för de mänskliga rättigheterna, säger Anne Ramberg.
I dag är det främst muslimer som utsätts för sanktioner, häktningar, terrormisstankar och andra former av övergrepp. Detta kan vara en av anledningarna till att få hittills reagerat mot utvecklingen.
– Jag tror att folk hade blivit mer upprörda om det var ’Kalle Karlsson’ som drabbades, konstaterar Anne Ramberg.
Samtidigt finns det all anledning att reagera. Rättsosäkerheten som följer i ”terroristbekämpningens” spår drabbar enskilda mycket hårt, och i förlängningen påverkas hela det demokratiska systemet.
– Ytterst är det vår yttrande- och tryckfrihet som hotas, säger Anne Ramberg.
LISA ENGSTRÖM
Proletären 28, 2008
Det nya lagförslaget
Under 1990-talet infördes internationella sanktioner, som frysning av tillgångar och reserestriktioner, riktade mot enskilda individer. Beslut om sanktioner kan tas av FN:s säkerhetsråd och EU.
Utredningen som nu presenterats har i uppgift att se över den svenska sanktionslagen för att anpassa den till de internationella reglerna. Syftet är bla att sanktioner ska kunna införas snabbare.
Dessutom ska utredningen analysera ”hur Sverige uppfyller sina folkrättsliga åtaganden”. Detta tolkar utredningen som att ”frysningsbeslut skall kunna genomföras utan dröjsmål”. Det är på det här området som utredningen har mött mycket stark kritik. Främst för att processen är rättsosäker, vilket redan fått allvarliga konsekvenser i Sverige.
Advokatsamfundet presenterar i sitt remissvar sex punkter som måste uppfyllas för att sanktioner åtminstone ska följa en absolut minimistandard. Punkterna innefattar bland annat krav på en tillfredställande bevisnivå, möjlighet att överklaga, rätt till advokat och domstolsprövning.