Ord (v)ersus handling
• • I radion säger Johan Lönnroth lite försmädligt: ”Om jag inte minns fel, så röstade Siv Holma i våras ja till att avskaffa den förmögenhetsskatt hon nu vill återinföra.”
Siv Holma hackar lite, men tvingas medge. Visst röstade hon och
vänsterpartiets riksdagsgrupp i våras ja till att avskaffa
förmögenhetsskatten. Av taktiska skäl. För att samarbetet med
socialdemokratin krävde det. Men inte för att hon ville. Absolut inte.
Siv Holma vill en sak och gör ständigt tvärtom, som en sentida replik
på Runebergs välbekante Sven Dufva: ”Men roptes vändning åt ett håll,
då slog han bom på bom, tog höger om och vänster om, men ständigt rakt
tvärtom.”
Det är inte utan att Siv Holma är lite sorglustig, som Sven Dufva. Om långtifrån lika hedervärd som han.
*
Siv Holma har varit sammankallande i en arbetsgrupp inom v som tagit
fram ett policydokument under den stolta titeln ”Vänsterns
ekonomisk-politiska vägval”. Det är ett traditionellt
vänsterreformistiskt program, präglat av CH Hermanssons ekonomiska
tänkande.
Mycket i dokumentet är bra. Siv Holma & Co stormar mot nyliberalt
systemskifte, mot privatiseringshysteri och avregleringselände, mot
social nedrustning, mot ökade klassklyftor. Och de förespråkar en
politik för utbyggd offentlig sektor, ökat samhälleligt ägande och mer
rättvis fördelning, bland annat genom återinförd förmögenhetsskatt.
Siv Holma har varit sammankallande i en arbetsgrupp inom v som tagit
fram ett policydokument under den stolta titeln ”Vänsterns
ekonomisk-politiska vägval”. Det är ett traditionellt
vänsterreformistiskt program, präglat av CH Hermanssons ekonomiska
tänkande.
Mycket i dokumentet är bra. Siv Holma & Co stormar mot nyliberalt
systemskifte, mot privatiseringshysteri och avregleringselände, mot
social nedrustning, mot ökade klassklyftor. Och de förespråkar en
politik för utbyggd offentlig sektor, ökat samhälleligt ägande och mer
rättvis fördelning, bland annat genom återinförd förmögenhetsskatt.
*
Johan Lönnroth sköt in sig på detta med förmögenhetsskatten. Som det mest aktuella exemplet på att något inte stämmer.
Men han kunde lika gärna tagit upp det offentliga ägandet. För visst
minns Lönnroth, förmodligen med tillfredställelse, att hela v:s
riksdagsgrupp (med ett undantag) röstade ja till att privatisera Telia.
Och han kunde tagit upp detta med utbyggd offentlig sektor. För
givetvis minns Lönnroth att det var vänsterpartiet som efter valet 1994
skrev under på den (s)parplan som kostade 200.000 jobb i offentlig
sektor. Jobb som Siv Holma & Co nu säger sig vilja återskapa.
Inget ont i det, invänder den hoppfulle. Syndaren kan vakna!
Försyndelser i det förflutna skall inte hållas emot den som vill göra
något bra i nuet.
Låt gå för det. Men vad sägs om försyndelser utförda efter det att
policydokumentets storståtliga visioner sattes på pränt? För så är det
med vänsterpartiet. V ropar ständigt vänster om, men handlar lika
ständigt rakt tvärtom.
Som i den senaste budgetuppgörelsen med s och mp, som innebär en
fortsatt minskning av den offentliga sektorns andel av BNP. Enligt
Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren handlar det om en relativ minskning
om 86 miljarder kronor fram till och med 2008, en nedskärning som
vänsterpartiets riksdagsgrupp enhälligt skrivit under på.
Det storståtliga policydokumentet är helt enkelt inte värt pappret det
är skrivet på. Det som Siv Holma & Co eventuellt vill, som någon
slags drömsk vision, spelar helt enkelt ingen roll eftersom visionen
inte skall omsätta i handling. Viljan är bara ord.
Johan Lönnroth sköt in sig på detta med förmögenhetsskatten. Som det mest aktuella exemplet på att något inte stämmer.
Men han kunde lika gärna tagit upp det offentliga ägandet. För visst
minns Lönnroth, förmodligen med tillfredställelse, att hela v:s
riksdagsgrupp (med ett undantag) röstade ja till att privatisera Telia.
Och han kunde tagit upp detta med utbyggd offentlig sektor. För
givetvis minns Lönnroth att det var vänsterpartiet som efter valet 1994
skrev under på den (s)parplan som kostade 200.000 jobb i offentlig
sektor. Jobb som Siv Holma & Co nu säger sig vilja återskapa.
Inget ont i det, invänder den hoppfulle. Syndaren kan vakna!
Försyndelser i det förflutna skall inte hållas emot den som vill göra
något bra i nuet.
Låt gå för det. Men vad sägs om försyndelser utförda efter det att
policydokumentets storståtliga visioner sattes på pränt? För så är det
med vänsterpartiet. V ropar ständigt vänster om, men handlar lika
ständigt rakt tvärtom.
Som i den senaste budgetuppgörelsen med s och mp, som innebär en
fortsatt minskning av den offentliga sektorns andel av BNP. Enligt
Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren handlar det om en relativ minskning
om 86 miljarder kronor fram till och med 2008, en nedskärning som
vänsterpartiets riksdagsgrupp enhälligt skrivit under på.
Det storståtliga policydokumentet är helt enkelt inte värt pappret det
är skrivet på. Det som Siv Holma & Co eventuellt vill, som någon
slags drömsk vision, spelar helt enkelt ingen roll eftersom visionen
inte skall omsätta i handling. Viljan är bara ord.
*
Policydokumentet har lockat fram Lars Bäckström ur hans varma gryt i
Rosenbad. Som ekonomisk talesman, chefsförhandlare och sosse in spe
störs Bäckström av vänsterretoriken. Det är förståeligt, men onödigt.
Retoriken är bara till för inre uppbyggelse. Bäckström kan fortsätta
att göra upp med Per Nuder bäst han gitter. När kompromissandet kräver
det, så röstar de frasradikala ja. Som alltid.
Kanske är detta att förminska motsättningarna inom v. För visst har
Bäckström och de andra sossarna i riksdagsgruppen skäl att vara
irriterade på vänsterbluddret, om inte annat för att det stör umgänget
med de (s)åta vännerna.
Men håll med om att den s.k. vänstern är allt annat än hedervärd. Det
ropas högljutt vänster om, men handlas ständigt rakt tvärtom.
Proletären 40, 2005
Policydokumentet har lockat fram Lars Bäckström ur hans varma gryt i
Rosenbad. Som ekonomisk talesman, chefsförhandlare och sosse in spe
störs Bäckström av vänsterretoriken. Det är förståeligt, men onödigt.
Retoriken är bara till för inre uppbyggelse. Bäckström kan fortsätta
att göra upp med Per Nuder bäst han gitter. När kompromissandet kräver
det, så röstar de frasradikala ja. Som alltid.
Kanske är detta att förminska motsättningarna inom v. För visst har
Bäckström och de andra sossarna i riksdagsgruppen skäl att vara
irriterade på vänsterbluddret, om inte annat för att det stör umgänget
med de (s)åta vännerna.
Men håll med om att den s.k. vänstern är allt annat än hedervärd. Det
ropas högljutt vänster om, men handlas ständigt rakt tvärtom.
Proletären 40, 2005