"Utan kamp inga segrar"

När representanter från världens alla hörn gav sina rapporter är det givet att jämföra med situationen Sverige.

Det starkaste intrycket gav WFTU:s generalsekreterare, George Mavrikos från grekiska PAME, i sitt tal vid kongressens öppnande.

Jag har varit fackligt ansluten sedan 1972, det vill säga snart 40 år. De första fem åren var jag medlem i Metall, som då var Sveriges största fackförening.

Därefter har jag varit ansluten till Kommunal, som sedan flera år nu är Sveriges största förbund.
Att dessa är stora fackföreningar betyder att de har stora möjligheter att agera. Under dessa 40 år har dock ett agerande eller kamp i medlemmarnas intresse i stort sett inte existerat.

Vid några tillfällen har jag varit uttagen i strejk. Strejker som vi som var uttagna inte blev engagerade i. Faktum var att vi inte ens visste vad vi strejkade för.

Åter till Mavrikos inledningstal. I detta sa han att det är vi själva som väljer vad för slags fackförening vi vill ha. Vill vi ha en fackförening som samarbetar med kapitalisterna, eller vill vi ha en fackförening som tar kamp mot dem och ställer sig på arbetarklassens sida. Det är vårt val.

Mavrikos fortsatte med att slå fast att det är givet att en fackförening skall ta kamp mot kapitalism och imperialism. En fackförening skall ta ställning mot imperialistiska krig. Det är en sådan fackförening vi vill ha.

Detta är helt väsensskilt från vad jag någonsin hört på alla de fackföreningsmöten jag varit på under dessa snart 40 år.

Jag kan knappt dra mig till minnes att någon framträdande facklig företrädare någonsin använt begreppen arbetarklass, kapitalism, imperialism. Ord som är så viktiga att använda, då de skapar förståelse för nödvändigheten av kamp. Den kamp som i de svenska LO-fackföreningarna är utbytt mot samförstånd och klassamarbete.

På kongressen i Aten var det kampen som framhölls. I sitt inledningstal sade Mavrikos: ”Utan kamp inga segrar!”

Det inspirerar.

Janne Strömqvist
Observatör på WFTU:s kongress