Krönika: Därför ska du fira Jesu födelse
Oavsett din inställning till julen, eller dagens kristendom, så föreslår jag att du under helgen ägnar en tanke åt den upprorsmakare som vi idag, över 2000 år senare, fortfarande firar.
Att skriva en politisk julkrönika, utan att bli klyschig, är inte lätt. Jag skulle kunna skriva om hur julen, som borde handla om att umgås med familj och vänner, har blivit en kommersiell högtid. Eller om hur diverse rasister blir som tokiga när produktionsbolag klipper om en filmsnutt från 1930-talet i den heliga tv-tablån.
Kanske borde jag skriva om kristendomens centrala roll (inte bara runt jul) i sekulära Sverige. Hur vi i vår självgodhet kritiserar muslimska länder för att vara alldeles för muslimska, eller ortodoxt kristna länder för att vara alldeles för ortodoxa, utan att se vår egen protestantiska kristendom med sitt patriarkala, rasistiska och koloniala arv.
Det finns väldigt mycket att säga om våra kristna traditioner och vårt moderna förhållande till julen. Men varför inte fundera en stund på den person vars födelsedag vi faktiskt firar.
I somras kom boken Upprorsmakaren, av den US-amerikanske författaren Reza Aslan, ut på svenska. Eftersom titeln på boken syftar på självaste Jesus, fångade den min marxistiska nyfikenhet.
”Jesus var den förste kommunisten” sägs det ibland, lite slentrianmässigt. Visst, brukar jag tänka, det går att hitta många budskap om rättvisa och jämlikhet i kristendomen, men de kristna budskapen om att vända andra kinden till och att inte bry sig om världsliga saker är väl inte så revolutionärt.
Reza Aslan vill vända upp och ner på denna föreställning. Han målar upp en bild av Jesus som judisk rebell och revolutionär, i allra högsta grad intresserad av dåtidens politiska frågor.
Det borde egentligen inte vara superkontroversiellt. Att den historiske Jesus inte var densamma som den bibliske Jesus är nog även de flesta kristna överens om. Men Reza Aslan är inte bara historiker. Han är också muslim.
I USA tycks den kristna högern därför ha tagit boken som en sorts krigsförklaring. En muslim som tror sig vet veta vem Jesus var. Vilken skymf!
I en intervju i den ökända högerkanalen Fox ägnar en reporter tio minuter åt att med vissa variationer upprepa frågan ”Hur kan en muslim skriva om Jesus?”. Och Reza Aslan tvingas gång på gång förklara att han är historiker och forskare.
Jesus är för den delen en central figur även i islam och i boken finns inget som tyder på att Reza Aslan skulle tycka illa om Jesus. Snarare tvärtom. För den som vet att ”historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp” framstår Jesus, och den rörelse han var en del av, som mycket sympatisk, ja som revolutionär.
Reza Aslan har ett materialistiskt tillvägagångssätt. Han undersöker den materiella verkligheten för Palestinas invånare vid tiden kring Jesu födelse. Han beskriver klasserna, de fattiga bönderna och fiskarna runt Galileiska sjön, stadsborna och den rika judiska prästeliten, lojal med Rom. Han beskriver också motsättningarna. Inom den judiska befolkningen och mellan judarna och Romarriket.
I dessa motsättningar var Jesus och hans anhängare inte bara förkämpar för de fattiga, de var själva fattiga analfabeter från landsbygden som manade till uppror mot prästeliten och Roms förtryck.
Deras inställning till överklassen var inte förlåtande, vilket uttrycks i Lukasevangeliet: ”Men ve er som är rika, ni har fått ur er glädje. Ve er som är mätta, ni ska få hungra. Ve er som skrattar nu, ni ska få sörja och gråta.”
Jesus var kanske rent av medlem i seloterna, en radikal och militant judisk rebellgrupp som med terrorliknande metoder bekämpade Rom, resonerar Reza Aslan.
Det är spännande och lärorik läsning för en som i övrigt inte kan sin bibel eller är särdeles insatt i de palestinska provinsernas historia under Roms överhöghet. Inte minst bidrar den till en ökad förståelse för vad religion är. För bland vår tids ateister, däribland många vänstersinnade, finns en sorts ryggradsmässigt avståndstagande från religion i allmänhet och vår världsdels kristendom i synnerhet.
Det är visserligen inte så konstigt. Kyrkan och prästerskapets historiska roll, alla de övergrepp som skett i religionens namn och de fundamentalistiska sekter, både kristna och muslimska, som härjat i modern tid kan göra det svårt att se något positivt i religion. Inte blir det heller lättare av Karl Marx ofta missförstådda ord om religion och opium.
I Upprorsmakaren blir det tydligt att religionens roll är densamma som politikens. En ideologisk överbyggnad som avspeglar olika samhällsklassers intressen.
Dagens politiska rörelser finner visserligen sin inspiration i mer eller mindre verklighetsförankrade vetenskaper, till skillnad från religiösa rörelser som letar sanningen i det andliga. Men gemensamt har religionen med politiken att den historiskt har varit antingen revolutionär eller reaktionär.
Reza Aslans Jesus, och hans anhängare, var högst konkreta i sina politiska strävanden. De vände sig mot överklassen, och mot det våldsamma klassamhälle som området under Roms förtryck var. Det Guds rike de kämpade för var ett rättvist samhälle på jorden, inte i himlen.
Och Jesus var inte pacifist. ”Den som är utan pengar ska sälja sin mantel och köpa sig ett svärd” slår Jesus fast i Lukasevangeliet. Inget kindvändande här inte.
Kristendomen spreds, likt upplysningens nya politiska ideal 1700 år senare, över hela Europa. Den omfamnades av den nya, framväxande, feodala eliten och blev reaktionär. Men den utgjorde också grund för fortsatt revolutionär klasskamp, i bonderörelser som i Guds namn kämpade för rättvisa.
Så oavsett din inställning till julen, eller dagens kristendom, så föreslår jag att du under helgen ägnar en tanke åt den upprorsmakare som vi idag, över 2000 år senare, fortfarande firar. För kanske är det inte bara det faktum att Reza Aslan är muslim som retar den kristna högern i USA, utan också att Reza Aslans Jesus antagligen hade gjort processen kort med den elit av månglare som styr USA idag.