Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesskribent

Bosnienkriget och dess följder

Bosnien och Hercegovina, eller Bosnien som landet vanligen omnämns, utropade sig som självständig stat 1992. Därmed blev Bosnien den tredje staten som efter Slovenien och Kroatien bröt sig ur Federala republiken Jugoslavien.


EU och USA spelade båda en central roll för att splittra Jugoslavien och ta kontroll över Balkan. Ett viktigt verktyg i detta var att underblåsa nationella, religiösa och andra motsättningar.

I Bosnien bidrog USA och flera EU-länder till att förhindra en fredlig lösning och istället provocera fram ett blodigt inbördeskrig.

1995 slöts det fredsavtal som förhandlades fram i Dayton, USA som ligger till grund för den nya staten. Bosnien är en kolonial skapelse, där nationell tillhörighet – och därmed splittring – byggdes in i det politiska systemet.

Den Natotrupp som placerades ut i Bosnien omvandlades i december 2004 till EU-styrkan EUFOR , som än idag har 600 soldater i landet. EUFOR:s befälhavare finns i Natos högkvarter.

Under de två decennier som gått sedan Daytonavtalet trädde i kraft har Bosnien närmat sig Nato och EU med siktet inställt på medlemskap i båda organisationerna.
Fakta

Bosnienkriget och dess följder

Tuzla mot splittring
  • Under kriget 1992-95 utmärkte sig Tuzla för enighet mellan Bosniens olika etnisk-religiösa grupper.
  • Detta uppmärksammades av Proletären FF, som till Fredsloppet 1995 bjöd in gruvarbetarfacket i Tuzla.
  • ”I Tuzla arbetar vi sida vid sida, oberoende av varifrån vi kommer eller vilken religion vi tillhör. Detta är grundläggande. Vi måste kunna leva sida vid sida och därför tilltalar idén med Fredsloppet oss verkligen. När vi såg parollen Nej till etnisk rensning, blev vi verkligen rörda”, sade gruvfackets Omer Kamberovic och Muhammed Gutic när de kommit till Göteborg.