Fascister och kapitalister enade mot radikalt fack

På en video upplagd i augusti år på Youtube syns hur parlamentsledamöter från fascistiska Gyllene Gryning besöker ett skeppsvarv i hamnstaden Pireus, utanför Aten, där den radikala fackföreningsfronten PAME och kommunistpartiet KKE har stort inflytande. I diskussioner med fascistsympatisörer på varvet konstaterar en medlem i Gyllene gryning att ”vi står på redarnas sida, vi är beroende av dem”, enligt den socialistiska sidan World Socialist Web Site som rapporterar om besöket och videon.

Den 12 september blev medlemmar i PAME, KKE och dess ungdomsförbund KNE attackerade av uppemot 50 svartklädda män med baseballträn och andra tillhyggen när de affischerade i hamnområdet i Pireus. Nio aktivister fick föras till sjukhus, däribland distriktsordföranden för metallarbetarfacket. Flera av de svartklädda männen identifierades som välkända medlemmar i Gyllene Gryning. Bara någon vecka därefter mördas vänsteraktivisten och hiphopartisten Pavlos Fyssas av medlemmar i Gyllene Gryning.

I ett uttalande efter attackerna beskrev PAME det fascistiska partiet som ”skeppsvarvskapitalets långa arm” som ”vill ha arbetare utan kollektivavtal och utan social trygghet och säkerhet” för att uppmärksamma dess samarbete med redarna och skepparna.

De våldsamma attackerna har tvingat även borgerlig media att fråga sig vem som finansierar partiet och kort efter överfallen rapporterade den grekiska finans-webbsidan sofokleousin.gr att ”storföretagare, redare och även biskopar” finansierar Gyllene Gryning och dess ofta illegala verksamhet. Artikelförfattare hänvisar till väl insatta anonyma uppgiftslämnare.

Det är troligtvis i samband med myndigheternas kartläggning av ekonomisk brottslighet som kopplingen till Gyllene Gryning uppdagats. Senare polistillslag, där man bland annat funnit vapen, mot efterlysta ekobrottslingar inom skepps-industrin har stärkt misstanken.

För många greker är Gyllene Grynings koppling till redare och storföretagare ingen nyhet. Dess parlamentsledamöter har flera gånger lagt olika förslag om skattelättnader för skeppsindustrin.

Det är också därför Gyllene Gryning vänder sig emot PAME och kommunisterna. Enligt redarkapitalisterna och Gyllene Gryning är det nämligen fackföreningarnas fel att skeppsindustrin ”tvingas” ta in importerad arbetskraft eller flytta produktion utomlands. Fackföreningarna i allmänhet och PAME i synnerhet håller lönerna uppe för grekiska arbetare och tvingar de stackars kapitalisterna att höja sina vinster på andra sätt.

Efter mordet på Pavlos Fyssas har det även i det politiska etablissemanget väckts krav på att förbjuda Gyllene Gryning. Även polismyndigheterna har agerat, trots att det sedan tidigare är välkänt att det i poliskåren finns starka fascistsympatier. Högt uppsatta poliser och militärer har ni suspenderats för misstänkt koppling med Gyllene Gryning och flera parlamentsledamöter har gripits för inblandning i mordet på Pavlos Fyssas. Det ser också ut som att Gyllene Gryning kan komma att förlora sitt statsbidrag.

Gyllene Gryning är inget vanligt missnöjesparti. Det är ett öppet fascistiskt parti med tydliga nazistinfluenser i symboler och framtoning. Många av deras medlemmar är våldsamma unga män som länge hotat och attackerat invandrare och vänsteraktivister på gatorna.

I spåren av den fördjupade krisen och i missnöjet mot både höger- och vänsterregeringar de senaste åren har Gyllene Gryning vunnit mark, och helt ersatt det tidigare mer populistiskt inriktade högerradikala partiet.

I förra valet fick Gyllene Gryning drygt sju procent av rösterna och i valundersökningar har de legat på det dubbla. Många greker, även arbetare, luras till att söka enkla lösningar och att skuldbelägga invandrare och minoriteter för den ekonomiska krisen och Greklands problem.

Att fascisterna i Gyllene Gryning samarbetar med storföretag och kapitalister är, sett ur ett historiskt perspektiv, ingen överraskning. Det är just denna roll fascismen har spelat tidigare, från den tyska på 1930-talet till Chile 1973.

Fascismen utgör kapitalistklassens mest reaktionära och våldsamma del och har i vissa historiska sammanhang använts för att slå mot fackföreningsrörelsen och arbetarklassens organisationer.

I många europeiska länder, däribland Grekland, spelas det fascistiska kortet ut även av mindre mäktiga borgerliga grupperingar som motsätter sig EU:s nyliberala diktat. En sorts motsättningar mellan olika kapitalistiska grupperingar med andra ord. Så har till exempel Gyllene Gryning som ett av sina huvudkrav att vägra gå med på EU:s och IMF:s åtgärdsprogram för landet.

Det är därför inte troligt att det grekiska storkapitalet i helhet vänder sig till Gyllene Gryning, som när det tyska kapitalet slöt upp bakom Hitler. De behöver inte fascismen när de har EU och dess olika ekonomiska verktyg att använda sig av.

Men Gyllene Gryning fungerar ändå som systemets lakejer eftersom de kanaliserar stora delar av folkets missnöje i rasism och främlingsfientlighet och för att de attackerar kapitalisternas verkliga skräck, den enade och organiserade arbetarklassen.