Varför så tyst om fascisternas roll i Ukraina?

Efter två månader av regeringsfientliga protester skakas huvudstaden Kiev men även andra delar av Ukraina av våldsamma konfrontationer. Barrikader byggs på gatorna, byggnader ockuperas och sätts i brand.

Trots stora eftergifter från Janukovitj och erbjudanden om ministerposter till oppositionsledare fortsätter gatuprotesterna.

Västmedia och politiker har kraftigt fördömt den ukrainska statsmaktens våldsanvändande mot de påstått fredliga demonstranterna. Men ingen talar om att bara i Kiev har 118 poliser skadats så allvarligt att de hamnat på sjukhus.

Det finns ingen anledning att glorifiera den ukrainska polismakten. Övergrepp mot demonstranter har förekommit, vilket inrikesministeriet erkänt.

Men kritikerna av de ukrainska myndigheterna tiger om att de som står i spetsen för och driver på våldsutvecklingen tillhör Europas allra brunaste extremhöger.

Vilka krafter är det då som agerar i Ukraina?

Som Proletären skrev redan i december när protesterna började är Svoboda det i protesterna mest framträdande extremhögerpartiet. I valet 2012 fick partiet över 10 procent av rösterna och är fjärde största parti i parlamentet.

Svoboda är ett fascistiskt parti som hyllar ukrainska nazistkollaboratörer under Andra världskriget. Partiet menar att Ukraina styrs av en moskovitisk-judisk konspiration och manar sina anhängare att angripa homosexuella.

Ett talande exempel på var Svoboda hör hemma är deras partivänner i Europa. Svoboda har förbindelser med nazistiska Svenskarnas parti, antiziganistiska Jobbik i Ungern samt British national party, som manar sina medlemmar att föda fler barn för att rädda den vita rasen.

Trots detta är Svoboda accepterat både på hemmaplan och internationellt. Under protesternas gång har Svobodas ledare Oleh Tyahnybok gång på gång synts sida vid sida med Vitali Klitscko och Asrseniy Yatsenyuk, som är ledare för de två andra stora oppositionspartierna i Ukraina.

EU:s utrikeschef Catherina Ashton, den US-amerikanske senatorn John McCain och andra västliga företrädare har också mött fascistledaren Tyahnybok på plats i Kiev.

Svobodas gulblåa partifana är ständigt närvarande i protesterna och har även synts vid ockupationerna av myndighetsbyggnader.

Men redan under de första veckorna stod det klart att det också finns andra ännu mer extrema grupper i rörelse. Dessa har under den senaste tidens sammanstötningar blivit allt mer framträdande.

Det nazistiska Pravy sektor, Högersektorn, är en av de grupper som tycker att Svoboda är för liberala och motsätter sig de parlamentariska oppositionspartiernas vurm för EU.

Nyligen varnade Pravy sektors ledare för gerillakrig om inte Ukrainas president och regering avgår.

En grupp som öppet talar om ett väpnade uppror är det paramilitära UNAUNSO, vars företrädare nyligen intervjuades av Svenska Dagbladet. UNAUNSO har relationer med det tyska nynazistiska partiet NDP.

”Vi är oppositionens knytnäve”, säger UNAUNSO:s Igor Mazur och pekar på att organisationen har ungefär 1000 medlemmar med stridserfarenhet.

Sergey Kirichuk från det socialistiska partiet Borotba säger till brittiska Channel 4 att det är nynazisterna som är de mest våldsamma elementen på gatorna.

Enligt Sergey Kirichuk finns många aktivister som har kopplingar till både Svoboda och nazistgrupperna, men han påpekar att Svoboda inte har direkt kontroll över dem.

Carl Bildt har liksom andra ledande politiker i EU kraftigt fördömt den ukrainska regeringens våld och samtidigt kallat upploppen för ”folkliga reaktioner”. Men inget sägs om Svobodas eller de nazistiska paramilitära gruppernas roll i det som sker.

I grunden handlar det västliga ställningstagandet i Ukraina om Ryssland. Om de mer västorienterade krafterna i Ukraina återfår makten skulle de ekonomiska och politiska banden till EU stärkas och det ryska inflytandet på samma gång försvagas.

Med dessa storpolitiska mål för ögonen gör EU ett tydligt val. När Ryssland ska bekämpas har sådana som Bildt och Ashton inga problem med att stå sida vid sida med de ukrainska fascisterna.