”Förlåt, vi halshögg fel person”

Den syriska armén rycker fram och återtar område efter område. En kraftmätning väntas i Syriens största stad, Aleppo. Stora delar av staden och omkringliggande områden har kontrollerats av väpnade grupper sedan dessa invaderade Aleppo sommaren 2012. Några byar och småstäder har redan befriats.

Bland dem som nu desperat mobiliserar för att stå emot arméns offensiv finns al-Qaida, eller Islamistiska staten i Irak och Levanten (ISIS), som organisationen formellt heter.

ISIS uppskattas ha 10.000-12.000 krigare i sina led. Andra rebellgrupper samlar större skaror. Men Islamiska staten i Irak och Levanten sticker ut genom att många av dess medlemmar har stridserfarenhet från Irak, Tjetjenien och andra krigszoner.

För de Aleppobor som i snart ett och ett halvt års tid varit på flykt undan eller plågats av de väpnade gängen är arméns frammarsch efterlängtad. De påstått demokratiförespråkande rebellerna har infört ett brutalt förtryckarstyre.

Ett aktuellt exempel var när medlemmar i ISIS inför en folkmassa i Aleppo skar huvudet av en man. Orsaken var att han misstogs för att vara en shiamuslimsk milisman från Irak. Bödlarna framförde samtidigt hotet om att våldta alla shiamuslimer, kvinnor som män, som kommer till området. Att vara shiamuslim är i sig ett brott enligt de sunnimuslimska extremisterna i al-Qaida.

Händelsen filmades och lades ut på internet. Men snart upptäcktes att den huvudlöse mannen inte var någon fiende utan en vän till al-Qaida.

Hans namn var Mohammed Fares och han var ledare för Ahrar al-Sham, en rebellgrupp som liksom många andra samarbetar med al-Qaidakrigarna på marken.

När ”misstaget” uppdagades bad ISIS om ”förståelse och förlåtelse”. Ursäkten gällde naturligtvis inte alla de dödat och halshuggit under de 1,5 år de härjat i Aleppo. Nej, de ursäktade sig för att de tog livet av fel person.

Att al-Qaida stärkts i regionen är en direkt följd av kriget i Syrien. Matthew Olsen, chef för USA:s Nationella center för terroristbekämpning, konstaterade nyligen inför senatens utrikesutskott att al-Qaida i Irak – som numera också är verksamma i Syrien – inte varit så starkt sedan 2006. Antalet irakier som dör i sekteristiska terrorbombningar har nått 1000 per månad.

Men ISIS är ursprungligen varken ett irakiskt eller syriskt fenomen. Genom fiendskapen till allt och alla som inte delar deras extrema tolkning av islam har al-Qaida blivit ett redskap i imperialismens söndra och härska-taktik.

Det är därför som ISIS vuxit fram med hjälp av pengar, vapen och krigare från Gulfstaterna och andra länder.

När syriska armén kommer till Aleppo lär halshuggarna i ISIS och andra al-Qaidainspirerade grupper åtminstone för stunden stå sida vid sida med den i väst hyllade Fria syriska armén, som inom sig samlar en brokig skara grupper. Det är åtminstone vad som hänt vid tidigare offensiver.

Samtidigt existerar stora motsättningarna mellan de olika rebellgrupperna. De kan handla om alltifrån makten över ett område till kampen om krigsbyten eller synen på hur sharialagar ska praktiseras.

I ett färskt reportage i brittiska The Guardian speglas motsättningarna, men också den förvirring och uppgivenhet som råder bland många rebeller i norra Syrien.

En man som i artikeln kallas för ”löjtnanten” för befäl över en krympande rebellgrupp. Förr fick han stöd av Qatars kungafamilj, saudiska predikanter och kuwaitiska parlamentsledamöter. Idag går stödet till mer renläriga islamister.

Hotad från både armén och al-Qaida uttrycker ”löjtnanten” starka tvivel om utvecklingen i Syrien.

”Jag har krigat i två och ett halvt år. Säg mig: vad har jag uppnått? Allt jag tänker på är att attackera en checkpiont, lägga beslag på en stridsvagn – och kanske använda den till att attackera en annan strids-vagn.”

Uppgivenheten och motsättningarna är en återspegling av de väpnade gruppernas allt mer trängda läge. Det är också en återspegling av de nya tongångarna från USA i synen på en förhandlingslösning på konflikten.

Det finns inom den härskande eliten i USA krafter som är bekymrade över att konflikten i Syrien kan slå tillbaka mot amerikanska intressen.

De al-Qaidaextremister som i en given situation är användbara för imperialismen får inte bli för starka. Då kan det gå som i Afghanistan. Den destabilisering av länder och regioner som i ett visst läge stärker imperialismens position får inte gå överstyr. Då kan ju vänskapligt sinnade regimer drabbas.

Men signalerna från USA och vissa av dess allierade är motstridiga. Saudiarabien och många andra krafter i Gulfen fortsätter att elda under kriget i Syrien med pengar, vapen och annat stöd.

Så länge detta accepteras är freden långt borta. Och al-Qaida kan fortsätta med att halshugga såväl vänner som fiender.