”Israels brott måste få ett slut"

Proletären når Mona el-Farra på telefon på måndag morgon. Det är ännu ett dygn kvar innan vapenvilan träder i kraft.

Hon låter utarbetad men säger att hon har en liten stund innan andra uppgifter väntar.

– Denna morgon är det än så länge tyst. Men igår var det väldigt illa. En stor missil sköts av drönare precis ovanför huset där jag bor. Ljudet gav mig en chock, jag skrek. Om jag med all min livserfarenhet och allt jag varit med om påverkas så, tänk då på hur det drabbar barnen…

Som chef för Middle East Children’s alliance arbete i Gaza, och som hälsoansvarig för palestinska Röda halvmånen har Mona el-Farra en god inblick i det allt mer katastrofala läget

– När London bombades av tyskarna under Andra världskriget evakuerades barn och civila till norra Storbritannien. I Gaza finns ingenstans att ta skydd.

Det snabbt växande antalet döda och skadade bekräftar det är omöjligt att finna en trygg plats på den lilla landremsan. Ändå är det vad närmare 500.000 gazabor försökt göra när de flytt sina hem.

– Redan överbefolkade områden är än mer överbefolkade. Bostäder har förstörts, skolor bombats, människor saknar vatten, sjukhusen har brist på mediciner. Redan innan Israel började bomba var infrastrukturen otillräcklig, säger Mona el-Farra.

– Nu går vi mot en humanitär katastrof. Infektioner börjar spridas bland flyktingarna.

Några dagar innan vårt samtal drabbades Mona el-Farra av en stor personlig tragedi. Hennes kusin med barn och barnbarn dödades när Israel sköt missiler mot deras hem i flyktinglägret Khan Younis. Fem av de nio familjemedlemmar som dödades var barn. Den yngsta var fyra år.

– De flesta dödades när de sprang ut på gatan för att söka skydd undan den israeliska attacken.

Mona el-Farra beskriver beskedet hon fick den morgonen som en chock. Samtidigt poängterar hon att händelsen inte är unik. Sådana förbrytelser är en del av den israeliska ockupationens brutalitet.

• Men Israel säger att allt de gör är att försvara sig och skydda sina medborgare?
– Det Israel gör är galenskap och kan aldrig ge israelerna säkerhet. 60 familjer i Gaza är nu helt utrotade! Det är så många barn som har sett sina familjer dödas. Det skapar hat, en vilja till hämnd. Det enda som skulle kunna ge Israel säkerhet är ett slut på dessa krigsförbrytelser.

Middle East Children’s alliance och Röda halvmånen gör allt de kan för att ta hand om de många föräldralösa barnen och andra offer för de israeliska attackerna.

– All medicinsk personal är utmattad. Dessutom drabbas de flesta av oss av personliga förluster. Men det finns ingen tid att sörja. Alla fortsätter att arbeta.

På sin Facebooksida och i intervjuer har Mona el-Farrah återkommande vittnat om krigets fasor och mötena med oroliga barn som frågar henne när det ska ta slut.

Dagen efter att vi talats vid säger Israel att dess mål med attackerna uppnåtts och att marktrupperna ska dras tillbaka. Om denna vapenvila till skillnad från de tidigare kommer att hålla vet vi inte.

Men Mona el-Farra trycker på att frågan om framtiden för Gaza och dess folk handlar om mycket mer än att Israel ska avbryta den aktuella militära operationen.

– Människor jag möter säger att även om Israel slutar bomba så har vi inga garantier för att det inte händer igen. Vad som behövs är inte bara ett slut på detta krig. Det måste till en politisk uppgörelse som häver blockaden mot Gaza och ger invånarna rörelsefrihet, och vi måste få garantier för att vi aldrig igen ska behöva uppleva detta igen.

Trots förlusten av familjemedlemmar och vänner, trots skräcken och bristen på allt, finns en fantastisk solidaritet mellan Gazas invånare. Mona el-Farra berättar att människorna står upp för och hjälper varandra.

– Ockupationen kommer inte att kunna krossa oss. Vi palestinier kommer att nå våra nationella mål. En dag kommer rättvisan att segra, avslutar hon.