”PFLP kämpar för vårt folks frihet”

Abla Rasool från Östra Jerusalem kan inte i själ och hjärta begripa att man i Danmark inte får stödja Folkfronten för Palestinas Befrielse (PFLP).

Hon är gift med Ahmad Saadat, som är generalsekreterare i PFLP och dömd till 30 års fängelse i Israel.

– Det förvånar mig, när jag kommer hit till Danmark – ett land som säger sig stå upp för mänskliga rättigheter – att det ändå stämplar PFLP som en terroristorganisation och förbjuder stöd till den. FN erkänner ju varje folks rätt till att kämpa för sitt land. Hela världen erkänner ju PLO som den gemensamma palestinska befrielseorganisationen. Vi är ju med i PLO, säger hon och tittar runt i Arbejderens redaktionslokaler på Nörrebro i Köpenhamn.

Hon är på kort besök i Danmark för att upplysa om kampen för att få sin man ut ur fängelset.

– Man borde behandla oss i PFLP på samma sätt som man behandlar andra grupper och partier i PLO. I detta sammanhang förvånar det mig, att Danmark faktiskt erkänt PLO. PLO – Palestinska befrielseorganisationen – har officiell representation här. Men vi är terroriststämplade, säger en oförstående Abla Rasool.

Hon förargar sig över den bild som USA och EU tecknar av PFLP.

– Vi lever efter våra ideal. Vi arbetar för vårt folks frihet. Vår kamp är laglig. Min önskan är att regeringar världen över inte följer USA, när de stämplar oss som terrorister, säger Abla Rasool.

För den danska regeringen är Abla Rasool en minst sagt kontroversiell person. Inte ett enda politiskt högdjur har velat träffa henne. För PFLP är uppsatt på EU:s och USA:s terrorlista. I Danmark är det förbjudet att samla in pengar till PFLP som en följd av terrorlagen.

Polisen har tidigare tagit bort organisationen Oprørs uppmaning på Arbejderens websida om att stödja en affischverkstad som drivs av PFLP i Gaza.

Nu senast har kulturminister Uffe Elbaek sagt att han vill ha inskrivet i radio- och tv-lagens första paragraf att radio och tv-program ”inte på något sätt får gynna terrorism.”

Därför har Arbejderen tillskrivit ministern och frågat om vi som ”skriven media” måste lägga begränsningar på oss själva när vi intervjuar Abla Rasool, för att undgå att bli anklagad för att gynna terrorism.

Något svar på detta har vi inte fått. Därför publicerar vi intervjun, vilket vi under alla omständigheter skulle ha gjort.

När man hör om Abla Rasools aktiviteter i det ockuperade Palestina, stämmer det illa med beteckningen ”terrorist.” Hon är noga med att påpeka att änkor efter män som dödats av israeliska soldater får 100 dollar i månaden att leva på.

Abla Rasool deltar i kampen för sin mans frigivning.

Hon är aktivist i den Palestinska kvinnounionen, som är en paraplyorganisation för alla Palestinas kvinnogrupper.

Hon hjälper kvinnor, vars män sitter fängslade, med att anlägga växthus, små jordbruk eller hantverksaktiviteter, så att de kan odla grönsaker, frukter, eller tillverka andra varor för att försörja sina familjer.

Abla Rasool är en tålmodig kvinna. Hon har sammanlagt endast levt med sin man i fyra år i frihet. Det var precis efter de hade gift sig.

Han har, efter sin dom på 30 års fängelse, sammanlagt varit inspärrad i 12 år.

– Jag är van med detta. Jag är införstådd med, hur han har det och vad han utstått. Den enda gången jag blev riktigt arg och rädd var då israeliska soldater kidnappade honom från ett palestinskt fängelse. Vi visste inte, ifall de ville döda honom eller föra bort honom, säger Abla Rasool.

Senast hon besökte sin man i Ramon-fängelset i Israel, sade han till henne, att ”det var liksom att kliva upp ur graven”. Ahmad Saadat hade då suttit i isoleringscell under en längre tid.

Cellen är 2x2,5 meter med en säng, filt och toalett.

– Det finns över 5.000 palestinska fångar i sionistiska, israeliska fängelser. 250 sitter utan dom och rättssak. Av fångarna är 250 barn under 18 år. Sex kvinnor sitter fängslade. 110 fångar har suttit i över 25 år. Isoleringen är ett stort problem. Flera har blivit sinnessjuka av detta, berättar Abla Rasool.

När hon besöker sin man i fängelset bandas samtalen av vakterna. Även hans samtal med advokaten bandas.

– De tror att han utövar inflytande på advokaten, ler Abla Rasool.

• Blir du och din familj straffad för att han sitter i fängelse?
– De håller ett öga på oss hela tiden. De vet vad vi gör. Ahmads ena dotter som är 26 år får inte besöka honom, därför att hon är involverad i kampanjen för att få honom fri. Inget av våra tre barn kan besöka honom, för att deras id-handlingar visar att de har sitt ursprung på Västbanken och inte Östra Jerusalem, säger Abla Rasool.

Hon inledde en process mot de israeliska myndigheterna 2003, för att de vägrade henne att åka utomlands. Men hon vann och har kunnat åka utomlands tre gånger. Då hon denna gång skulle besöka Danmark och flera andra länder i Europa, fick hon vänta i två timmar vid Allenby-bron vid Jordaniens gräns.

– Jag är glad över att möta danskar som visar solidaritet med palestinierna, avslutar hon innan hon åker med tåget till Hamburg.

Anders Fenger, Arbejderen

Översättning: Erik Anderson