Varför sker ingen seriös utredning av kemgasattacken i Khan Sheikhun?

När de fruktansvärda bilderna på offren för kemiska stridsmedel i Khan Sheikhun spreds över världen den 4 april lade de styrande politikerna och de stora medierna i västvärlden genast skulden på Syriens president Bashar al-Assad.

Donald Trump ansåg sig vara så säker på vem som var skyldig att han i strid med internationell rätt beslutade att attackera Syrien med kryssningsmissiler. I måndags utökade USA bestraffningen genom att sanktionsbelägga 271 syrier som arbetar inom Syriens statliga forskningscenter.

Men faktum är att tre veckor efter händelserna så har ännu ingen seriös, opartisk utredning genomförts om vad som hände i Khan Sheikhun och vem som är skyldig.

Vita huset har presenterat en rapport som pekar ut den syriska regeringen. Men den kritiseras skarpt av experter och underrättelseveteraner och anses vara lika undermålig som rapporterna från 2003 om att Irak hade massförstörelsevapen.

Den 19 april kom Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) med ett första utlåtande utifrån den granskning som inleddes den 5 april.

Det internationella organet har tidigare utrett förekomsten av kemiska vapen i Syrien. Det var OPWC som 2013 och framåt övervakade den syriska regeringens överlämnande av 1300 ton kemiska stridsmedel, som därefter förstördes.

I pressmeddelandet från den 19 april framhåller OPCW:s generaldirektör Ahmet Uzumcu, tidigare Turkiets ambassadör i Nato, att man funnit ”obestridliga” bevis för att nervgasen sarin eller sarinliknande substanser använts i Khan Sheikhun.

Slutsatsen baseras på biomedicinska prover från tre av dödsoffren och sju personer som vårdats på sjukhus.

Vad som inte framgår är vem som försett OPCW med proverna och var de kommer från. Dessa frågor är viktiga att få svar på, eftersom organisationen själv inte skickat något team till Khan Sheikhun.

Som Proletären tidigare påpekat är Khan Sheikhun liksom hela Idlibprovinsen där staden är belägen sedan 2014 kontrollerad av al-Qaida och liknande extremister.

En läkare i Khan Sheikhun som framträdde som vittne i västliga medier efter attacken den 4 april var den terroristmisstänkte brittiske medborgaren Shajul Islam. Efter USA:s missilattack tillhörde Shajul Islam de röster i Syrien som uttryckte besvikelse över att Trump inte fortsatte attackerna.

Är det läkare som verkar under terroristers beskydd och som har intresse av att USA ska bomba Syrien som bistått OPCW? Eller har de fått proverna från myndigheterna i Turkiet, ett land som är djupt indraget i regimskifteskriget i Syrien och direkt pekade ut Assad som skyldig?

Flera länder har ifrågasatt OPCW:s opartiskhet. Den 20 april lade Ryssland och Iran fram ett förslag om ny internationell utredning under OPCW:s ledning.

Enligt Ryssland och Iran måste experter från OPCW besöka platsen där den kemiska attacken sägs ha ägt rum för att kunna klarlägga vad som hänt. Staterna anser också att experter måste besöka den syriska flygbasen Shayrat, som bland andra USA menar att sarinattacken utgick ifrån.

Kravet på att utredarna ska besöka de utpekade brottsplatserna framstår som rimligt. Med tanke på att de väststödda Vita hjälmarna verkar fritt i Khan Sheikhun borde möjligheterna att besöka staden vara goda.

Men styrelsen för den internationella organisationen mot kemvapen och främst västländernas ledamöter sade bestämt nej till det rysk-iranska förslaget.

Syriens regering har också sänt en begäran till FN om att skicka en delegation för att på plats i Syrien undersöka händelserna i Khan Sheikhun. Inte heller den begäran har besvarats positivt.

Det finns en risk för att OPCW:s utredning blir en partsinlaga till stöd för de som strävar efter regimskifte i Damaskus och motarbetar en förhandlingslösning mellan Syriens regering och opposition.

Apropå misstänkta användare av kemgas vill vi påminna om vad OPCW:s Ahmet Uzumcu skrev i al-Jazira i februari 2016.

”Ihållande anklagelser om att icke-statliga aktörer använder kemiska vapen i Syrien och norra Irak är av särskild betydelse, eftersom det ökar risken för att giftiga kemikalier används vid terrorist-attacker. Att tillverka nervgaser är en komplicerad process, men extremister kan enkelt sprida giftiga industrikemikalier – som klorgas – om de innehar sådana. En konventionell attack mot en kemisk anläggning är en annan potentiellt förödande risk…”

I de första vittnesmålen från Khan Sheikhun sades att det var klorgas som invånarna utsatts för.

Om det stämmer eller ej kommer vi inte att få reda på förrän det görs en seriös utredning av krafter som inte på förhand bestämt vem som är skyldig.