Förhållandet USA-Haiti en rutten historia

När Bill Clinton och George W Bush utsetts som USA:s samordnare av hjälpinsatser till Haitis svårt prövade folk är det en ödets ironi. Båda dessa herrar hade det yttersta ansvaret för USA:s politik gentemot den karibiska ö-nationen sedan 1993.

Under sexton år var Bush och Clinton djupt inblandade i politiska manövrar, kupper och militära interventioner som gjort nationen Haiti svag och beroende av utländska makter. Dessa herrar som nu poserar som det haitiska folkets hjälpare bär ett stort ansvar för dagens katastrofala utveckling.

Bill Clinton kom till makten 1993, två år efter militärkuppen 1991 då Haitis första demokratiskt valde president, pastorn Jean-Bertrand Aristide, störtades. Kuppen mot Aristide backades upp av George Bush den äldre, som i Aristide såg en för imperiet farlig radikal.

Den nya Clintonadministrationen bytte taktik. Clinton införde ekonomiska sanktioner mot den haitiska militärjuntan, och skickade in marinkåren i landet, i syfte att få general Raoul Cedras att lämna makten. USA återinsatte Aristide på presidentposten och väntade sig att Aristide inte skulle ifrågasätta USA:s dominans eller den inhemska eliten samt att han endast skulle sitta presidenttiden ut till 1996 utan att försöka bli återvald.

Aristide försökte inte heller bli omvald, och han efterträddes av René Préval, som var president 1996-2001. Under den tiden genomförde Préval Internationella valutafondens ”strukturanpassningsprogram”. Mycket av de statliga funktionerna monterades ned och risböndernas subventioner togs bort.

USA kidnappade Aristide
När Aristides parti Fanmi Lavalas vann en klar seger i parlamentsvalen i maj 2000, valde Clintonadministrationen och den av republikanerna kontrollerade kongressen att inte godkänna valutgången. Biståndet drogs in då folket röstat ”fel”. Samma år vann Aristide en storseger presidentvalet. Han skulle som president mötas av en än större fientlighet från USA:s nye republikanske president George W Bush.

Under tre år var Haiti avstängt från allt bistånd från USA och Bush vidtog en rad åtgärder för att stoppa bistånd också från internationella hjälporganisationer.

Efter en omfattande destabiliseringskampanj, med åtföljande interna stridigheter, intervenerade amerikansk militär 2004. USA-styrkorna kidnappade Aristide och sände honom i exil, vars slutmål blev Sydafrika.

Amerikanska marinkåren överlämnade kontrollen till en så kallad fredsstyrka i FN:s regi, där Brasilien bidrog med största truppstyrkan.

FN tillsatte ett antal premiärministrar fram till valet 2006, i vilket kandidater från Aristides parti Fanmi Lavalas till stor del förbjöds att delta.

René Préval valdes till president igen. Mandatperioden löper ut i slutet av 2010. Hans presidenttid har inneburit ett underordnande inför de diktat som USA och Internationella valutafonden ställt upp.

Både Clintons och Bushs administrationer har kombinerat lydnaden inför IMF:s program med en mycket hård politik gentemot de haitier som söker sig till USA. Under sin första valkampanj kritiserade Clinton den hårda politiken mot haitierna för att sedan svänga 180 grader när han väl tillträtt som president.

Under de kommande 17 åren, inklusive under Obama, har hundratals haitier dött på haven färdandes på småbåtar för att undvika amerikanska kustbevakningens blockad.

Utnyttjar billig arbetskraft
USA använder Haiti som ett låglöneland inom textilindustrin. Detta har lett till att fattiga människor har dragits till huvudstaden Port-au-Prince och de har byggt dåliga och provisoriska hus på, ur jordbävningssynpunkt, farlig mark.

Hungerkravaller ägde rum i landet på våren 2008, men det hindrade inte Préval att blockera ett förslag att höja minimilönen inom textilindustrin som ligger på en dollar och 72 cent om dagen.

Valet av Bush som katastrofsamordnare ses av många som ett ren hån med tanke på hans politik mot Haiti, men även med tanke på hans fiaskoliknande brist på agerande i samband med orkanen Katrina över New Orleans. Det är dessa två imperialister, och i fallet Bush dessutom en ren klåpare, som nu inför tv-kamerorna träder fram som Haitis hjälpare.

ERIK ANDERSSON
Proletären nr 3, 2010