Vittnesmål från Damaskus
– Alla syrier jag möter vill att Kofi Annans fredsplan ska lyckas. Men de väpnade grupperna fortsätter sin terror. Det säger May Almoudalal på telefon från Damaskus.
May Almoudalal och hennes man flydde från det ockuperade Irak i januari 2005. Sedan dess har de bott i Syriens huvudstad. I sitt arbete för en dansk humanitär organisation har May Almoudalal mycket kontakt med irakiska flyktingar, men också med syrier som flytt våldshärdar i andra delar av landet.
– Regeringen, armén och alla vanliga människor jag möter vill samarbeta med Kofi Annan och vill att fredsplanen ska lyckas. Men de väpnade grupperna, terroristerna eller vad man ska kalla dem fortsätter att attackera människor, säger May Almoudalal när Proletären talar med henne.
Hon tar mött många som flytt från staden Homs och som vittnat om de väpnade gängens framfart. De etniska minoriteterna har varit särskilt utsatta, men i vissa fall har dödandet skett urskillningslöst.
May Almoudalal berättar om en bekant som under påsken återvände till familjens hus i Homs. Delar av staden var totalförstörd efter striderna. I en byggnad nära hennes hem hade en krypskytt gömt sig i källaren. Genom ett litet fönster sköt han mot alla förbipasserande. Ända tills att armén grep honom.
– De flesta syrier menar att de väpnade grupperna är kriminella som får pengar och vapen utifrån. Vi vet att det bland dem finns folk från andra länder, som Libyen, Afghanistan, Irak och Saudiarabien.
• I svenska medier påstås att det i huvudsak är den syriska regimen som är skyldig till våldet?
– Det är inte sant. Från början av konflikten agerade regeringen väldigt försiktigt i bemötande av de väpnade gängen. Men folket tröttnade på dessa gruppers dödande och kidnappningar. Kravet på att armén skulle ingripa kom underifrån.
May Almoudalal är övertygad om att USA, Gulfstaterna och övriga länder som backar upp den väpnade oppositionen vill att fredsplanen ska kollapsa.
– Det är uppenbart. Det är framförallt USA som underblåser våldet för att få till stånd ett regimskifte, eller åtminstone tvinga Syrien till en annan politik, särskilt i förhållande till Israel. Syrien är det sista landet i regionen som USA inte tagit kontroll över.
Men hon tror inte att USA har resurser till eller vill ge sig in i ett nytt storkrig som det mot Irak. Särskilt inte som Ryssland, Kina och Iran står på Syriens sida.
Något som knappt nämns i svenska medier är parlamentsvalet i Syrien 7 maj. Både gamla och nya partier kandiderar. Valet hålls i enlighet med den nya konstitutionen, som upphävt Baathpartiets maktmonopol och lägger grunden för ett borgerligt demokratiskt flerpartisystem
Trots att väpnade grupper kidnappat och hotat kandidater i vissa områden är May Almoudalal optimistisk.
– Folk diskuterar valet, affischer syns i gatubilden och kandidater framträder i tv. Det är inte de vanliga gamla ansiktena som syns, utan det är unga, öppna och välutbildade människor som kandiderar. Allt känns nytt, avslutar hon.