Ledarkrönika: Dags att göra uppror mot den riggade kommunpolitiken
Styrande lokala politikers uppgift verkar vara att undvika politisk behandling så långt som möjligt.
Rätten till bra vård och social omsorg måste vara ett nationellt ansvar. Det ska inte vara beroende av vilken kommun man bor i. Nu går det i motsatt riktning.
Nästan alla kommuner lägger idag systematiskt ner välfungerande äldreboenden och försämrar tillgången på social service och vård. I veckans Proletären ges konkreta exempel från bland annat Gislaved.
Bolagisering och utförsäljning av kommunala bolag är en annan fråga som sker systematiskt i de flesta kommuner runt i landet. Samtidigt vältras alltmer av det som tidigare var statligt eller regionalt ansvar över på kommunerna. Verksamhet som sedan utarmas eller tvingas finansieras med höjd kommunalskatt.
När arbetsförmedlingen lägger ner lokalkontor ökar naturligtvis kraven på kommunerna att lösa försörjningsfrågan. Så i fråga efter fråga sker dessa övervältringar på kommunerna, med försämringar eller usla lösningar för de drabbade som följd.
Mot den politik som ödelägger den offentliga välfärden, och mot utförsäljning av kommunal verksamhet, agerar vi som förvaltar Kommunistiska Partiets kommunala mandat naturligtvis så kraftfullt vi kan.
Förra veckan genomförde Kommunistiska Partiet ett digitalt möte för att diskutera och samordna hur vi agerar i dessa församlingar. Vi som har fullmäktigemandat, avdelningarna i Lysekil, Gislaved och Ludvika, kunde konstatera samma mönster.
Allt fler beslut är fjärrstyrda och viktiga frågor är redan riggade och bestämda när de når det lokala parlamentet. Styrande lokala politikers uppgift verkar vara att undvika politisk behandling så långt som möjligt.
Med en ”tillitsbaserad” styrning av kommunerna förväntas lokala politiker svälja och underteckna det som bjuds. Från anlitade konsulter i skiftande frågor och mer eller mindre verklighetsfrånvända omvärldsanalyser.
Det är ingen överdrift att hävda att det är ett viktigt arbete som vi kommunister gör i fullmäktige för att avslöja och motarbeta beslut som ökar klassklyftor och social orättvisa. Men det räcker inte att bara påvisa och fajtas mot orättvisorna i kommunen. Vi måste också sätta in det i sitt politiska sammanhang.
Destruktiva beslut beror ju inte bara på att politikerna är odugliga (vilket i och för sig oftast är sant). Bakom ligger en mycket medveten nationell strategi för att privatisera välfärdstjänster och för att bädda för utförsäljning. Rut, rot och marknadshyror är en given del av denna strategi.
Därför måste kampen mot högerns offensiv vara väldigt konkret mot alla yttringar i kommunerna, men också mobilisera mot de verkliga skurkarna i sammanhanget. Det behövs inte ett kommunalt mandat för att ta striden. Det är en möjlighet och plikt för varje antikapitalist.
Tyvärr är det alldeles för tyst i klassen för tillfället. Därför måste vi greppa varje tillfälle att inspirera till kamp mot orättvisorna och klassamhället.
Det behövs mer opinion och fler protester mot välfärdsslakten som drabbar område efter område. Det behövs högljudda protester med krav på en kraftig omfördelningspolitik.
I min politiska ungdom agerade vi efter parollen ”Det är rätt att göra uppror”. Detta gäller i ännu högre grad idag.