Kriget i Syrien: Det är fler än IS-resenärerna som spelar ovetande

Under slutstriden om Islamiska statens sista fäste i östra Syrien har mycket uppmärksamhet riktats mot de så kallade IS-resenärerna. Flera av dem påstår att de inget visste om terrorgruppens förtryckarvälde. Att de aldrig såg några halshuggningar. Att de inte känt till kvinnoslavmarknaderna.

Det lär vara få som köper deras bortförklaringar. ”De som har varit där över väldigt lång tid måste ju ha fattat vad IS har stått för”, sade SVT:s Sanna Klinghoffer efter att ha träffat flera av de nu tillfångatagna svenskarna. Visst har hon rätt i det.

Men IS-resenärerna är inte de enda som spelar ovetande och försöker tona ned sin tidigare uppslutning bakom terrorister i Syrien. De är i gott sällskap med den journalist- och politikerkår som idag menar att Syrienkrigarna är farliga brottslingar.

Det är inte så att journalister och politiker direkt stött IS. Däremot har de uppmuntrat och stött det blodiga uppror i Syrien som var en förutsättning för att IS skulle kunna skapa sitt kalifat.

Redan hösten 2012 blev det känt att svenskar rest till Syrien för att strida. I ett Youtubeklipp från november 2012 säger en svensktalande man från Mujahedeen Fi Ash Sham att det är en religiös plikt för svenska muslimer att åka till Syrien för att strida mot Assad.

Mina syriska kontakter hade redan då upplevt och vittnat om de väpnade gruppernas terror mot civilbefolkningen. De var väl medvetna om att upproret dominerades av religiösa extremister och inte var någon frihetskamp.

Men de stora medierna och de styrande politikerna vägrade lyssna på dessa röster. ”Assad måste bort” var den linje som gällde.

TV4 uppmärksammade Mujahedeen Fi Ash Shams film genom att intervjua svensksyriern Yasir Al-Sayed Issa. Hans nära band till Muslimska brödraskapet, en av organisationerna bakom det väpnade upproret i Syrien, fick tittarna ingen information om.

”Den syriska konflikten har snart hållit på i två år. Samtidigt har vi inte sett några seriösa försök att ingripa och hjälpa de drabbade Så det blir ju väldigt vanligt att folk på egen hand åker ner till Syrien och gör det de som tycker är lämpligt, och det kan ju vara att man går till strider… Jag själv har tagit beslut att åka in i Syrien och hjälpa till, men kanske inte genom att strida mot Assad, det finns andra sätt att bidra”, sade Yasir Al-Sayed Issa.

Några kritiska frågor ställdes inte. Reportern undrade om man kan se deras agerande som en protest, varpå Yasir Al-Sayed Issa svarade:

”Om omvärlden hade agerat tidigare så tror jag inte att vi hade sett en sådan utveckling att fristående från hela världen åker dit för att hjälpa de drabbade i Syrien.”

Så skildrades de första kända svenska IS-resenärerna i tv. De var ”fristående” som vill ”hjälpa de drabbade i Syrien”. Och etablissemanget i Sverige nickade förstående. Trots att Mujahedeen Fi Ash Sham-svenskar snart syntes posera vid döda kroppar.

Egentligen är begreppet IS-resenärer felaktigt. Terrorresenärer är mer korrekt. Under krigets första år, när den så kallade jihadistmotorvägen genom Turkiet till Syrien etablerades, fanns inget IS på syrisk mark.

Strömmen av krigare gick till grupper inom den väststödda Fria syriska armén eller till al-Qaidaextremister, som vanligen stred sida vid sida med FSA. Enligt en kartläggning gjord vid Försvarshögskolan har 30 procent av de svenska terrorresenärerna tillhört al-Qaidagruppen Jabhat al-Nusra. Gruppen stämplas av FN som terrorister i samma kategori som IS.

Det är också något som medierna är tysta om. Framförallt nämns inte att den svenskstödda Syriska oppositionskoalitionen öppet erkänt att Jabhat al-Nusra – och därmed 30 procent av de svenska terrorresenärerna – varit dess allierade i striderna i Syrien.

Ovetande verkar medier och politiker även vara inför sambandet mellan det massiva stödet utifrån till regimskifteskriget och möjligheten för IS att etablera sig i Syrien.

Det utlandsstödda väpnade upproret tvingade den syriska armén att koncentrera sina trupper på att försvara de stora städerna i västra Syrien och lämna delar av landet i händerna på de väpnade grupperna. Det skapade en kaotisk situation i östra Syrien, samtidigt som vapen och krigare utifrån välde in i området. Vilket var precis de förhållanden som gjorde det möjligt för IS att ta över och bygga sitt kalifat.

Den gångna helgen kom glädjebeskedet att IS förlorat sitt sista fäste i Syrien. Kurdiska SDF hyllas för sina insatser, och de har utan tvekan spelat en viktig roll i att knäcka IS.

Men tystnad råder om de uppoffringar som den syriska armén gjort i kampen mot IS. Och tystnad råder om att den syriska armén hade kunnat göra mycket mer, om den hade sluppit bekämpa alla andra extremistgrupper som omvärlden stödde med vapen, pengar och krigare.

Visst måste IS-resenärerna ha förstått vad de gjorde. Frågan är hur det är med den svenska medie- och politikereliten. Jag ställer frågan direkt till er: Visst måste ni ha fattat vad ni gjorde när ni stödde det väpnade upproret i Syrien? Inte kan ni väl ha varit lika ovetande om terrorns verklighet som IS-resenärerna påstår sig vara?