Krönika: Det finns en lösning på bostadsbristen – men då krävs kamp

Våra politiker verkar stå handfallna inför bostadsbristen och trångboddheten. Deras lösningar är marknadshyror eller ”tiny houses”. Vi skall alltså bo svindyrt eller skittrångt. Det är de alternativ marknaden kan erbjuda. Men det finns en enkel lösning på bostadsbristen.

Mellan 1965 och 1974 finansierade staten byggandet av nästan en miljon bostäder, det så kallade miljonprogrammet. Många av bostäderna har sedan dess fått stå och förfalla och dragit namnet miljonprogrammet i smutsen.

När de byggdes var det dock andra tongångar. Lägenheterna var toppmoderna och höjde levnadsstandarden för en hel generation.

Till skillnad från dagens nyproduktion hade miljonprogrammets bostäder hyror som kunde betalas av dem som led av bostadsbristen. Precis som idag var det människor med låga inkomster och osäkra arbetsförhållanden.

Miljonprogrammets lägenheter skulle inte kosta mer än en femtedel av en industriarbetares medelinkomst. Idag kostar nyproducerade lägenheter runt 10.000 kronor för en tvåa. Det motsvarar mellan hälften och en tredjedel av en LO-arbetarlön.

Med marknadshyror kommer hyrorna ytterligare skjuta i höjden. Bostadsbristen föreslås byggas bort med högre hyror. Men de som har råd med dessa hyror lider inte av bostadsbristen. Tvärtom ökar medel- och överklassens boyta, medan storstädernas arbetarklass trängs på allt färre bostäder.

Innan du beskyller mig för att vara folkhemsnostalgiker – det fanns mängder med problem med miljonprogrammet. Det byggdes i en kapitalistisk ekonomi där löner skulle hållas nere, och under slutåren ledde detta till att byggkvalitén på vissa ställen blev lidande. Det byggde in segregationen mellan fattig och rik, en segregation som sedan även blev en etnisk sådan.

Men miljonprogrammet byggde bort bostadsbristen och trångboddheten. Idag har istället trångboddheten blivit trendig. Det vurmas för ”tiny houses”. Tidningar fylls med reportage om glada och trendiga (barnlösa) 30-åringar som bara älskar att bo på 19 kvadratmetrar.

Det är inte lika trendigt att diskutera konsekvenserna av trångboddheten. Vad händer med sömnen eller barnens skolresultat i dessa tiny houses?

Våra politiker kommer tala om för dig att det som man gjorde 1965 är totalt orealistiskt idag. Det har de alldeles rätt i. Det är orealistiskt att förvänta sig att politikerna kommer gå emot fastighetsägarnas intressen. Det kan endast en organiserad, medveten och militant arbetar- och hyresgäströrelse göra. Låt oss bygga en sådan.