Befria bostaden från marknaden: Sex myter om bostadspolitiken

Myt 1: ”Marknaden är lösningen på bostadsbristen. Om vi tog bort regleringar på bostadsmarknaden skulle det byggas fler bostäder.”

Bostadsmarknaden har i årtionden avreglerats, men bostadsbristen blir allt värre. Varför hjälper då inte avregleringar? Byggföretagen kommer inte automatiskt att bygga mer för att det blir billigare och lättare att bygga – de extra pengarna hamnar istället i ägarnas fickor.

För att få bort bostadsbristen måste vi förstå vad bostadsbristen beror på. Och den beror inte i första hand på att det byggs för lite. Det byggs nya bostäder i storstäderna. Men de byggs i första hand för de rika.

Låg- och medelinkomsttagare har inte råd att hyra de nya bostäder som byggs. Många får därför svårt att hitta ett boende och tvingas bo väldigt trångt. Samtidigt står lägenheter tomma i storstädernas välbärgade områden. För den som kan betala skyhöga hyror finns ingen bostadsbrist.

Marknaden kan inte lösa problemet, eftersom den är problemet.

Studier gjorda i Stockholm visar vad som är problemet. Människor bor allt trängre i de fattigaste och billigaste områdena. Samtidigt bor människor i de välbärgade områdena på allt större ytor. Bostadsbristen och trångboddheten är alltså en fråga om ekonomisk ojämlikhet.

Varför byggs det då inte nya billiga lägenheter? Svaret på det är att marknaden är problemet.

Vad är marknaden? På marknaden finns investerare, fastighetsutvecklare, banker och byggföretag som tjänar enorma summor på den rådande situationen. De har inget samhällsansvar att bygga billiga lägenheter. De har endast ett mål: att tjäna mer pengar.

Det gör de genom att bygga dyra lägenheter och höja hyrorna för de befintliga lägenheterna. De tjänar inte lika mycket pengar på att bygga billiga lägenheter. Därför väljer de att inte göra det.

Marknaden kan inte lösa problemet, eftersom den är problemet.

Myt 2: ”Men flyttkedjor då? Om det byggs nya lägenheter för de rika blir ju deras gamla lägenheter tomma och på så sätt kan alla få en bostad.”

Forskning visar att detta inte stämmer. När en lägenhet blir ledig i innerstan flyttar det sällan in en familj från förorten. De har inte råd. Istället får de rika fler lediga lägenheter att välja mellan. För oss andra förändras inte läget.

Myt 3: ”Segregationen finns för att invandrare väljer att bo nära varandra.”

Invandringen ökade under 1970-talet. I de nybyggda miljonprogrammen fanns lediga bostäder och det var där de flesta invandrare kunde få bostad. Då började något som forskarna kallar för ”white flight” – många vita svenskar valde att flytta ifrån dessa bostadsområden, och många undvek att flytta in.

Studier pekar på att personer med utländsk bakgrund vill bo på samma sätt som infödda personer. Invandrare vill, lika lite som svenskar, bo i fattiga områden med dåligt rykte. Men valmöjligheterna är mindre för personer med låg inkomst och liten anknytning till landet.

Får alla flytta vart de vill? Vilka bostadsområden man kan välja att flytta till är en fråga om ekonomi. Vissa bostadsområden är helt enkelt för dyra för låg- och medelinkomsttagare.

Men även om man har råd finns det annat som kan stå i vägen. Flera studier pekar på att det sker en etnisk diskriminering på bostadsmarknaden. Vad innebär det? Det innebär att vissa hyresvärdar vägrar låta människor med utländska efternamn flytta in i sitt bostadsområde.

Människors möjligheter och val på bostadsmarknaden styrs av bostadspolitiken. Under tiden efter andra världskriget styrde staten bostadspolitiken mer än idag. Bland annat gav staten ekonomiskt stöd till de som byggde nya bostäder.

Bostadsbristen byggdes bort, men samtidigt byggdes segregation. De olika boendeformerna, hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt, byggdes åtskilda ifrån varandra. Människor från olika sociala grupper kom därför att leva åtskilda ifrån varandra.

1991 togs stödet till bostadsbyggandet bort och staten lämnade över bostadspolitiken mer och mer till marknaden, det vill säga till företagen. Nu ökar segregationen. Människor med små inkomster puttas ut från områden som görs mer attraktiva.

Hur går det till? Hyresrätter görs om till bostadsrätter. Då har många inte möjlighet att bo kvar. Det är också vanligt att hyror chockhöjs efter renoveringar.

Samtidigt är bostaden en investering för dem som bor i bostadsrätter och äganderätter. Och då blir områdets rykte viktigt, för att bostaden inte ska sjunka i värde. De människor som kan förstöra områdets rykte är inte längre välkomna. På så sätt fortsätter segregationen att växa.

Myt 4: ”Sänkta krav på lägenheternas kvalitet leder till att det byggs fler billiga hyresrätter.”

Innan vi svarar på denna myt måste vi ställa oss frågan: Är bostad en vara som vilken som helst? För ett byggföretag innebär sänkta kvalitetskrav minskade kostnader. På så sätt kan de tjäna mer pengar. Men vad betyder bostaden för dig?

Nog går det att stå ut med en liten enrummare när du är ung och studerar. Men vad händer om den situationen blir permanent? Vill du bo i ett rum med kokvrå på 22 kvadratmeter när du får barn? Hur länge står du ut med att bo i ett rum utan direkt solljus?

Den som tvingas leva i en trång, mörk och bullrig bostad drabbas av stress och sömnsvårigheter. För hundra år sedan var det såhär de fattiga i storstäderna levde. Men de accepterade inte situationen utan utkämpade en hård strid för att förbättra sina bostäder. Det ledde till beslut om en lägsta standard för hyresrätter.

De bostäder vi bygger formar vårt samhälle. När byggföretagen bygger områden med sänkt standard bygger de samtidigt trångboddhet, segregering och ohälsa.

Myten om att sänkta krav leder till att det byggs fler billiga hyresrätter tar endast hänsyn till byggföretagens kostnader – och vinster. Den tar inte hänsyn till hyresgästernas eller samhällets behov.

Myt 5: ”Miljonprogrammet byggs om för att det är slitet.”

På många håll är miljonprogrammet slitet. Det byggdes mellan åren 1965 och 1974. Precis som alla bostäder behöver det renoveras då och då.

Men detta är inte fastighetsägarnas viktigaste motiv bakom att bygga om. Istället handlar det om att ”öka attraktiviteten och nå nya kundgrupper”. Vad menar fastighetsägarna med att de vill nå nya kundgrupper? Det saknas knappast människor som står i bostadskö.

De menar inte bara att de vill nå nya kunder. De vill nå en annan typ av kunder – med större plånböcker. In med människor som kan betala högre hyror. Och ut med dem som inte kan det.

Detta är precis vad som händer vid väldigt många renoveringar. Det har blivit så vanligt att det har fått ett namn: renovräkning. I storstäderna, där det är en stor bostadsbrist, är det inte ovanligt med hyreshöjningar på 60 procent eller mer vid renoveringar.

De som blir tvungna att flytta från sina renoverade lägenheter flyttar ofta till områden med lägre inkomster och skolresultat. Segregationen mellan rika och fattiga ökar.

Myt 6: ”Det är klokare att äga än att hyra.”

Vad är klokast: att äga eller hyra? Svaret är att det beror på flera saker, bland annat priserna på bostäder, skatterna, räntorna, och hyrorna.

Om priserna alltid stiger på bostäder går det kanske att tjäna pengar på sin bostad när man säljer den. Men det gör de inte alltid. Ibland ökar inflationen mer än värdet på din bostad. Då har du förlorat pengar om du säljer den.

Att äga kostar också pengar – skatter, underhåll och renoveringar bland annat. De flesta som har köpt en bostad har tagit stora banklån. De betalar räntor och amorteringar varje månad. Har du köpt en bostadsrätt betalar du dessutom en avgift till bostadsrättsföreningen. Om månadskostnaden blir hög eller låg beror på räntorna.

De som blir tvungna att flytta från sina renoverade lägenheter flyttar ofta till områden med lägre inkomster och skolresultat. Segregationen mellan rika och fattiga ökar.

Räntorna, skatterna och hyrorna styrs eller påverkas av den politik som förs. Idag ges full avdragsrätt för räntor på bolån, och lägre skatt vid Rot-arbete. Det är skattelättnader som gynnar den som äger. För den som hyr finns inga sådana skattelättnader.

Om regeringens förslag om marknadshyror går igenom kommer vi dessutom se stora höjningar av hyran. Detta kommer att drabba hyresgäster hårt.

Vad som är klokast, att hyra eller att äga sin bostad beror alltså på. Och vad det beror på styrs av politiken. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att många människor, framförallt låginkomsttagare och människor utan fast anställning, inte har möjlighet att ta stora banklån. När politiker väljer en politik som gör det dyrt att hyra, väljer de därför en politik som drabbar låginkomsttagare.

LÄS MER: I boken "13 myter om bostadsfrågan" av kollektivet Crush, Critical Urban Sustainability Hub (2016).