Efter presidentmordet – Haitis elit fruktar de fattigas revolt

Det var tidigt på morgonen den 7 juli som Haitis president Jovenel Moïse sköts ner och dödades av okända gärningsmän. Bland de gripna finns flera colombianer, men också två USA-medborgare. Haitikännare menar att mordet på presidenten, som styrde via dekret sedan han neutraliserat parlamentet efter ett av allt att döma riggat val 2016, var en ren inbjudan till USA att skicka ockupationstrupper till landet.

Sedan mitten av februari har hundratusentals haitier demonstrerat i huvudstaden Port-Au-Prince under ledning av den före detta polisen Jimmy Cherizier som har stöd av de välbeväpnade gäng som under årtionden växt fram i slumområdena i Port Au-Prince. Cherizier har bildat ”Den revolutionära styrkan G9 med familjer och allierade”. Han använder sig av revolutionär retorik, och de demonstrerande folkmassorna har tagit gatorna i besittning med krav på att få veta var pengarna från oljeindustrin tagit vägen, men också med krav på revolution mot det Cherizier kallar ”det ruttna systemet”.

Redan några dagar efter mordet tillkännagav haitiska regeringstjänstemän att de bett om amerikansk militärhjälp för att skydda hamnar, flygplatser samt olje- och gasfyndigheterna. Vita Huset meddelade att USA var ”berett att hjälpa till”.

– Det är en förevändning för en amerikansk intervention, menar Kim Ivens, expert på Haiti och utgivare av nättidningen Haïti Liberté. Borgarklassen är helt enkelt rädd för den revolution som växer fram i slumområdena. Det den revolutionära rörelsen vill göra sätter skräck inte bara i borgarklassen utan också på amerikanska ambassaden.

Det är en trasproletariatets revolutionära rörelse som ökar i styrka under ledning av den karismatiske Jimmy Cherizier. Av USA är Cherizier brännmärkt som gängledare och mördare men befolkningen i slumområdena på Haiti ser i honom en folkhjälte med ett växande stöd.

Cherizier säger sig ha tröttnat på korruptionen och president Moïse, som precis som sina föregångare haft stöd av USA. Francois ”Papa Doc” Duvalier och hans son Jean-Claude ”Baby Doc” Duvalier styrde Haiti mellan 1957 och 1986 med sina gäng av lejda mördare, Tonton Macoutes.

Också Moïse och dennes föregångare Michel ”Smiling Mickey” Martelly har haft USA:s stöd. Martelly och Moïse förskingrade miljarder dollar ur statskassan. Och när haitierna 1991 i det första demokratiska valet i landet gav prästen, socialisten och antiimperialisten Jean-Bertrand Aristide 67 procent av rösterna i presidentvalet, röjdes denne ur vägen av en CIA-backad kupp mindre än ett år efter valet.

I en intervju i den socialistiska tidskriften Jacobin berättar Kim Ivens om demonstrationerna.

– Den haitiska bourgeoisin är skräckslagen inför revolutionen, menar Kim Ivens. Cherizier har sagt att ”vi ska tränga in i era banker, era bilaffärer, era matvarubutiker och vi ska ta det som är vårt”.

Haïti Liberté skriver att ”det vi ser inledningen på nu är ett slags folkkrig, ännu oorganiserat, motsägelsefullt och omoget. Men dess innehåll och potential är farligare för den nyliberala politik som Washington försöker etablera på Haiti, än alla uttalanden och twitterposter från traditionella vänsterpartier, aktivister och politiker. Haitis allt fler trasproletärer är beväpnade, arga och inte rädda att dö. De är sjuka och trötta på hunger, fattigdom, att ingen bryr sig om dem och att de bara är brickor i det spel eliten spelar.

Jimmy Cherizier och G9-ledarna kämpar för livet nu. Förlorar de och dödas eller fängslas, så kommer det de startat att tvingas göra halt en tid. Men om de vinner, eller bara överlever och kan söka en gemensam plattform med Haitis sedan länge undanskuffade revolutionära intelligentsia, då kan det betyda en radikal förändring på Haiti.”

Enligt Kim Ivens hade president Moïse inte några resurser att skydda borgerskapet, och när han ändå satt kvar på presidentposten blev han en belastning för de stora finansfamiljer som Ivens anser är ansvariga för det som hänt – något inte vem som helst hade klarat att genomföra.

– Jag antar att de gjorde sig kvitt honom [Moïse]. Vilka ville bli av med honom, och vilka hade pengar att göra det? Ett gäng legosoldater i 14 splitternya Nissan Patrol-bilar kände till hur presidentpalatset såg ut, de var av allt att döma väl förberedda och hade ekonomiska resurser. Det var en mycket sofistikerad operation.

Nu kan istället USA ta över som finansfamiljernas beskyddare.

Haiti, med 11,5 miljoner invånare på den västra tredjedelen av ön Hispaniola i Karibien, är ett av världens fattigaste länder. Enligt The Borgen Project, en icke vinstdrivande stiftelse i New York som kartlägger fattigdomen i världen, lever 25 procent av haitierna i extrem fattigdom med inkomster på mindre än tio kronor per dag. 60 procent av haitierna lever på mindre än 17 kronor per dag.

Ungefär 100.000 barn är undernärda och barnadödligheten är hög. Mer än hälften av haitierna har inte tillgång till rent vatten. Enligt Transparency International är Haiti det 15:e mest korrumperade landet i världen. Två tredjedelar av befolkningen saknar stadiga arbeten.

Men Haiti har också enorma naturtillgångar: här finns några av de största fyndigheterna av olja och naturgas i världen. Gasfyndigheterna är enorma och oljefyndigheterna motsvarar 1,1 miljarder fat. Franske vetenskapmannen Daniel Mathurin, som dödades i en mystisk bilolycka på Haiti 2013, beskrev Haitis oljeresurser som ”en swimmingpool” jämfört med Venezuelas som ett ”vattenglas”.

Här finns också stora guldfyndigheter, värda uppemot 170 miljarder kronor. Kanadensiska bolag har mutat in rättigheterna att få bryta guldet.

– Med tanke på de krigshökar som nu är del av Biden-administrationen har vi rätt att frukta ett militärt ingripande förklätt till en ”humanitär intervention”, varnar Kim Ivens. Det här skulle vara som att kasta en sten i ett bålgetingbo, för det haitiska folket, det kan jag säga utan tvekan, är trött på utländska militära ockupationer.