Engelsk fotboll, saudiska stålar

Det finns särskilda test för nya ägare innan de kan få grönt ljus av engelska Premier League att ta över en fotbollsklubb. Då görs en undersökning för att säkerställa att ingen som har ägnat sig åt kriminell eller moraliskt tveksam aktivitet ska få en ledande position i någon klubb. Föga förvånande ses dessa test som ett skämt bland många fans – så länge de presumtiva ägarna är rika är de hjärtligt välkomna. Då väger det vackra pratet om mänskliga rättigheter oerhört lätt.

Det har länge bara känts som en tidsfråga innan Saudiarabien skulle lägga beslag på en europeisk fotbollsklubb, och förra året nåddes vi av rapporter att de ville köpa Newcastle. Men tiden gick och plötsligt skrev den stora qatariska sportkanalen beIN Sports till Premier League och uttryckte stor oro för att få in Saudiarabien som majoritetsägare hos ”Skatorna” (Newcastles smeknamn).

Det bekymrade brevet handlade dock inte om vad man kanske skulle kunna tro. I sin naivitet hade man kanske fått för sig att det skulle ta upp mordet på den regimkritiska saudiska journalisten Jamal Khashoggi, som USA:s underrättelsetjänst menar godkändes av landets ledare, kronprinsen Mohammed bin Salman (MBS). Eller var det könsapartheiden i landet som skavde? Nej, det handlade om att Saudiarabien piratsände tv-nätverket beIN Sports Premier League-matcher, vilket resulterade i stora ekonomiska förluster.

I en hyperkapitalistisk värld väger sådana invändningar självklart tyngre än mänskliga rättigheter, så det är inte särskilt förvånande att Premier League blev oroliga, vilket fick saudierna att tröttna och lämna förhandlingsbordet.

Men bakom scenen jobbades det vidare på affären, dispyten med beIN Sports löstes och den 7 oktober i år offentliggjordes övertagandet. Det innebär att bröderna och fastighetsmiljardärerna Reuben och riskkapitalbolaget PCP Capital Partners äger tio procent vardera av klubben och den saudiska offentliga investeringsfonden PIF är majoritetsägare med resterande 80 procent.

Ansiktet utåt för operationen är den engelska affärskvinnan Amanda Staveley. Strax efter affären gjorde hon en intervju där hon deklarerade följande: ”Mänskliga rättigheter tar vi väldigt allvarligt, men vår partner är PIF, inte den saudiska staten. Problemet med separeringen har lösts. Det är inte sportwashing. Det är en investering.”

Det påståendet sköts såklart omedelbart ner av journalister med erfarenhet av Saudiarabien. 

Bland annat avslöjades det 2019 att PIF betalade ett kommunikationsföretag 120.000 dollar i månaden för att de skulle ”skapa en tydlig distinktion mellan PIF och den politiska ledningen i Saudiarabien”. Vidare så innehas alla de tunga positionerna inom PIF av folk med nära band till MBS och de utses dessutom av kungafamiljen.

Och även om ingen tror att kronprinsen själv kommer sköta den dagliga driften av klubben, så måste man vara oerhört naiv om man tror att han inte finns med i bakgrunden när hans land gör en sådan jätteinvestering. Målet är att höja landets anseende utomlands och genom exakt sådana här investeringar minska kungadömets beroende av de sinande oljekällorna. 

Newcastles fans törstar efter framgångar (senaste ligatiteln vanns 1927) och tyvärr har den stora majoriteten välkomnat de nya ägarna. Jag förstår att fans vill att deras klubbar ska vara framgångsrika, men inte till vilket pris som helst. Sedan finns det ”skator” som avskyr det nya gänget i ledningsrummet, men de är dessvärre i minoritet och när det gäller att ta ställning i sådana här frågor har engelska fans en hel del att lära sig av sina tyska motsvarigheter.

Samtidigt har Newcastlefansen en stark poäng då de menar att de får ta all skit, samtidigt som premiärministern Boris Johnson undgår den värsta kritiken trots att han personligen, på MBS inrådan, förra året blandade sig i förhandlingarna med PL och lade in ett gott ord för saudierna. Dessutom kan Johnson och hans ministrar ganska ostört hylla Saudiarabien som en av Storbritanniens viktigaste handelspartners och sälja vapen till dem för miljarder pund varje år. Vapen som till stor del används till saudiernas människoslakt i det fattiga Jemen.