Ett ljummet Eurovision
Intresset för den mest politiskt laddade upplagan av Eurovision på länge var svalt.
Årets Eurovision blev förmodligen inte den propagandasuccé som israeliska staten hade hoppats på. Intresset på plats var svalt, till exempel skrev israeliska branschmedier om tusentals osålda biljetter bara dagar innan tävlingen. Hotellrummen i Tel Aviv gapade också tomma.
I båda fallen lyftes höga priser fram som främsta orsak. Säkerhetsläget som en annan. Men delar av bojkottrörelsen väljer ändå att se det som något av en seger.
En av årets största snackisar var isländska Hatari, som tidigare kommit ut som palestinavänner. Många ville att de skulle bojkotta tävlingen.
Förra året skrev 17.000 personer, bland dem en tidigare isländsk Eurovision-deltagare, på ett upprop för att Island inte skulle delta. Och innan tävlingen hade ett hundratal palestinska kulturarbetare i ett öppet brev uppmanat Hatari att stanna hemma.
Hatari själva menade att de ville ta tillfället i akt att lyfta palestinafrågan. Med världens blickar riktade mot sig skulle det bli en effektfull protestyttring.
På scen hände inget, men under poängutdelningen höll de upp palestinahalsdukar. Enligt flera källor blev de utbuade av publiken efter sin ”kupp” och på en mobilfilm kan man se hur en vakt kommer fram till dem för att konfiskera halsdukarna.
EBS, som anordnar Eurovision, säger att detta kan få konsekvenser för Island. Den palestinsk-amerikanske poeten Remi Kanazi var snabb på att kommentera uttalandet på twitter: ”Men inga konsekvenser för Israel för dess apartheid och brott mot mänskligheten.”
En annan snackis var gästartisten Madonna, som också trotsade bojkottuppmaningarna. Men där var det kanske annat än tillfället att nå ut med sina politiska åsikter som lockade.
Enligt den israeliska nöjessiten Mako fick Madonna ett gage på ungefär 1,5 miljoner dollar för att framföra två låtar. Men många menar att uppträdandet i första hand var ett försök att rädda världsstjärnans dalande popularitet. Det är möjligt att det gjorde mer skada än nytta.
Ett politiskt ”ställningstagande” blev det i alla fall. Under hennes scenshow syntes två dansare omfamna varandra – den ena med Israels flagga på ryggen, den andra med Palestinas. Återigen var Kanazi rapp: ”I själva verket är det en israelisk soldat som anhåller en palestinier.”