Västlänken: Henriks kritik tystades av Miljöpartiet

Henrik Munck var tills för ett par veckor sedan miljöpartistisk ordförande i en stadsdelsnämnd och vice ordförande i trafiknämnden i Göteborg. Efter att bland annat ha ifrågasatt prestigeprojektet Västlänken, i en debattartikel i Göteborgs-Posten, hamnade han i frysboxen. Han ströks från Miljöpartiets valsedel till årets kommunval och uppmanades att genast lämna alla sina politiska uppdrag. Det har han inte gjort. Men han har lämnat partiet.

Vad var det egentligen som hände?

– Det avgörande, som hände nu det senaste året, var att regeringen gav prioritet åt utbyggnad i Skåne, på stambanorna, istället för Göteborg-Borås. Min bild är att hela tanken med Västlänken var att skapa ett utbyggt pendeltågssystem. 

– Nu visar det sig att utbyggnaden Borås-Göteborg skjuts på framtiden. Strategin man var överens om är borta eller ligger långt i framtiden. Vi får inte särskilt många nya tåg, inga nya linjer och förbindelser. 

– Göteborg-Borås via Landvetter flygplats var själva kärnan i argumentationen för Västlänken. Det var det jag ville belysa med min första debattartikel.

Hade du lyft detta inom partiet innan du skrev artikeln? Eller kör du ditt eget race som MP:s gruppledare Ulf Kamne påstår?

– Jag hade lyft det flera gånger, att vi behöver göra mer för att få ett infrastrukturpaket för att Göteborg-Borås ska hända och att vi behöver agera starkare för det. Både inom partiet och med de andra aktörerna på olika nivåer.

– Men jag upplevde ett svalt intresse. Man var helt enkelt nöjda med att man fick Västlänken och då valde jag att gå ut offentligt. 

Tänkte du ens att artikeln skulle få sådana konsekvenser som den fick?

– Nej, och det är viktigt att påpeka att det jag lyfte var två saker. Det saknas 50 miljarder för att vi på ett rimligt sätt ska sy ihop det här.

– Det andra var att om vi inte lyckas med det då tycker jag att vi ska vara ärliga med det och säga att politiken misslyckats. Då får man gå ut och förklara sig. Det var ju det jag sa i den debattartikeln. Avsikten var att få andra politiker att förhålla sig till det.

Istället blev du avspisad och kallad nonchalant av Nyhus (S), Bernmar (V) och Kamne (MP) i deras gemensamma svar till dig.

– Ja, de angrep mig mer på ett personligt plan. Från det att debattartikeln publicerades till det att Ulf Kamne meddelade att han inte längre hade förtroende för mig, så har han inte pratat ett ord med mig. Om debattartikeln, eller Västlänksfrågan eller nånting överhuvudtaget. 

– Han har träffat mig men inte sagt ett ord. Det enda han gjorde var att han meddelade mig att han tyckte att jag skulle lämna mina uppdrag. 

Frågan är alltså så laddad att ingen kritik kan tolereras?

– Jag vet inte vad det bottnar i. Men för göteborgarna har Västlänken väldigt liten nytta. De flesta upplever den snarare som ett stort problem. 

– Sedan måste man ju sätta in allt i perspektivet att det är en investering på 20 miljarder. Motiverar nyttan med att några få pendelresenärer sparar någon enstaka minut den investeringen?

– Jag tycker att man hade behövt satsa mycket mer inom Göteborg. Där gör vi inte tillräckligt. Spårvagnar gnisslar genom centrum, bussar står stilla i köer. Men det enda man skakat hand på där är en spårvagnsförbindelse till Lindholmen och den är ju tryckt fram till 2035. 

Västlänken leder till omfattande resursåtgång. Oavsett vad man tycker att det är motiverat eller inte så tränger det undan mycket annat som hade behövts.

– Vi behöver göra saker nu. Vi skissar till exempel på en tunnel från Kortedala för spårvagn ner till snabbspåret från Angered. En sån tunnel kostnadsberäknas till drygt en miljard. Men då flyttar du både Kortedala och Bergsjön, två hela stadsdelar, fem minuter närmare centrum. Det kallar jag konkret nytta.

Vill du kalla Västlänken för en gökunge?

– Det konsumeras oerhörda resurser från kommunen för allt kringarbete med trafikomläggningar och tillfälliga åtgärder. Så förutom själva Trafikverkets tågprojekt så leder ju Västlänkenprojektet till omfattande resursåtgång och kostnader för Göteborgs stad. 

– Så oavsett om man tycker att det är motiverat eller inte så tränger det undan mycket annat som hade behövts göras. Det går på tomgång för att man är så nedlastad av bland annat Västlänken. 

Stämmer det att stand by-kostnaden för Västlänken just nu är 10 miljoner kronor i veckan, i väntan på byggstart?

– I Trafikverkets överklagan till Mark och miljööverdomstolen, står det tio miljoner i veckan och att ett års försening kan kosta 800 miljoner. 

Men återigen vad är det då som ändå får majoriteten av stadens politiker att vägra lyssna på kritiken?

– I Göteborg har vi under många år haft den här Göteborgsandan. En del av det har ju varit att några, oftast män med inflytande, skakat hand om nåt som de tycker är bra för Göteborg. Göran Johansson var ju en del av detta liksom av Västsvenska paketet. 

En kultur?

– Ja precis. Stora saker bestäms med ett handslag av någon högt upp. Några av politikerna som varit en del av den här kulturen har inte sett sin egen roll. 

– Har man under en längre tid varit en ja-sägare, oavsett på vilken nivå, så är det ingen lätt roll att lämna för att själv ta ansvar för det som andra bestämt.

Du kom in rätt sent i partipolitiken, för lite mer än fem år sedan. Är det därför just du vågat och uppträtt som en visselblåsare, och sen av samma skäl fryses ut?

– Ja, jag såg ju ganska tidigt att inom Miljöpartiet finns en kärna som känt varandra väldigt länge. De har levt sina liv inom partiet och är långt mer än bara partikollegor. 

– Jag vet inte vad man ska kalla det egentligen, men de har nästan vad man kan kalla blodsband. Om man då som jag kommer utifrån och gjort något annat i halva sitt liv, så är det väldigt svårt att komma in i den kretsen. Man kan nog till och med upplevas som ett hot. 

– De ser ju värdet i att tillhöra den inre kretsen. Deras prio ett är alltid de interna angelägenheterna och det går före en svår fråga ute i verkligheten.

Henrik Munck berättar om sina försök att ta upp den verklighet han möter som stadsdelsnämndsordförande i Västra Göteborg. Här ingår bland annat den särskilt utsatta stadsdelen Tynnered som haft skjutningar, problem med droger, gängkriminalitet och allt som hör till. 

Han berättar hur han i ett visst skede tog initiativ för att avveckla högstadiet, Tynneredsskolan, och fördela eleverna på andra skolor i området. Där gick 500 elever. Men för några år sen stack de som kunde och kvar var bara de mest utsatta eleverna. 

Det väcker frågor, menar Henrik Munck, vad det är som sker när elever med ordnade hemförhållanden lämnar skolor, och hur kommun och samhälle ska hantera det. 

Men detta väckte inte nåt större intresse i Miljöpartiet. Det sågs till och med som riskabelt att hantera eftersom det kunde ”bekräfta en verklighetsbild av att alla inte kan vara med varandra”, enligt en tongivande miljöpartist.

Varför denna ängslighet?

– Det bottnar i att om ”de andra” vill begränsa invandringen, då ska vi ha så mycket invandring som möjligt. Det är på den nivån. 

– Då brukar jag fråga om de till exempel vet hur många som är utrikes födda i stadsdelen Angered. De svarar att de inte vet och att de inte förstår vad det har med saken att göra. 

– 51,7 procent i Angered är utrikes födda. Många av de som flyr till Sverige kommer ju att vilja hit, eller till ett liknande område. Och vi har ju det här med att lära sig språket, få en fungerande skola. 

– Vi har skolor i Angered som vid höstbetygen bara hade 15 procent godkända. I de välmående områdena är det uppåt 95 procent, och det är där det ska ligga. Neråt 80 procent då är det nåt som är stök. 60 procent är en krisskola. Vid 40-45 procent bestämde jag att avveckla Tynneredskolan. 

– 15 procent! Det är en fullständigt dysfunktionell skola. Då blir det komplicerat om man vill diskutera och ta ansvar för situationen men har partikamrater som skriker väldigt högt men inte ens känner till de grundläggande förutsättningarna.

Henrik Munck beskriver hur han även talat med partistyrelsemedlemmar som medger att man blir nedgjord internt, om man ens lyfter en frågeställning som har med problem i invandrartäta områden att göra.

– Då blir det ganska tydligt. Motsatsen till det är ju att bara navigera och prata vackert. Använda alla begrepp som ”integration” och ”jämlikt Göteborg”, ”vi ska jobba kompensatoriskt” och så vidare. 

– Man kan hålla på att prata så i timmar. Men det leder inte till nåt.

Till sist. När du nu fått lite perspektiv efter att Miljöpartiet slängde dörren i ansiktet på dig. Hur ser dina planer ut? Ska du lämna partipolitiken?

– Jag vill fortsätta och jobba för Göteborgs utveckling och fortsätta inom partipolitiken. Men jag har inget bestämt, just idag. Det är väl det korta svaret. Vi får se.