Rosa Luxemburg 150 år: Hon valde revolutionen

Rosa Luxemburgs liv blev kort. Bara knappt 48 år mellan den 5 mars 1871, då hon föddes i Zamość i det som då var kejsardömet Ryssland och idag är Polen, och den 15 januari 1919, då hon brutalt mördades i Berlin tillsammans med stridskamraten Karl Liebknecht.

Mördarna kom från de frikårer, Garde Kavallerie Schützen-Division, som släppts lös av den socialdemokratiska regeringen för att kuva de upproriska arbetarna. I dödskallemärkta pansarbilar skannade frikåristerna av Berlin i jakt på medlemmar i Luxemburgs och Liebknechts Spartakusförbund och det tyska kommunistpartiet KPD, bildat bara drygt två veckor tidigare.

I en artikel i den vänsterinriktade veckotidningen Der Freitag skriver författarinnan och politiska analytikern Ines Schwerdtner att ”knappast någon annan gestalt i den socialistiska historien, representerar en så imponerande kombination av skarptänkt teoretisk kunskap och retoriskt explosiv politisk verksamhet som Rosa Luxemburg. I dagens krisande värld, där den dominerande delen av socialdemokratin kollapsar och extremhögern är på frammarsch, skulle många inom vänstern ge allt för en så passionerad socialist som ledare ut ur denna politiska förvirring. Det råder ingen tvekan om att Rosa Luxemburg fortsätter att vara en ikon inom både den socialistiska teorin och praktiken”.

Själv skulle Rosa Luxemburg med säkerhet ha värjt sig mot epitetet ”ikon”.

Krigsutbrottet 1914 hade blottat krisen inom socialdemokratin i Tyskland där arbetarklassen var bäst organiserad. Det socialdemokratiska ledarskapet hade svikit arbetarrörelsens internationella avståndstagande från krig mellan broderfolken, och helhjärtat ställt upp bakom kejsaren och fosterlandet på de tyska krigsplaner som skulle skicka miljoner unga arbetare att slaktas på slagfälten runt om i Europa.

I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var Berlin hjärtat i den både teoretiska och praktiska diskussionen inom arbetarrörelsen. Efter ankomsten till Berlin 1897 mötte den unga polska judinnan Rosa hårt motstånd inom den tyska socialdemokratin: för att hon var kvinna, polska och judinna. Och för att hon var revolutionär. En inställning som kostade henne flera fängelsevistelser.

Den unga polska judinnan Rosa mötte hårt motstånd inom den tyska socialdemokratin: för att hon var kvinna, polska och judinna. Och för att hon var revolutionär. En inställning som kostade henne flera fängelsevistelser.

Men Rosa Luxemburg var också människa. Många historiker och forskare som skärskådat hennes liv har uppmärksammat att bakom de stålhårt agiterande och revolutionärt explosiva texterna i tidningar och på flygblad, fanns också en annan sida av Rosa Luxemburg. De brev som bevarats från henne, bland annat till den 14 år yngre kärleken Kostja Zetkin, son till Rosas revolutionära kamrat Clara Zetkin, vittnar om en konstnärlig och poetisk sida av Rosa Luxemburg.

Hon skriver om grönskande träd och om tunga regndroppar, om djur och natur. Och om kärlek. I ett brev 1917 skriver hon "har ni någon gång, en första frostig höstmorgon hittat en liten humla liggande på rygg i gräset alldeles stelfrusen, som död, med de små benen indragna och pälsen täckt med rimfrost?”. Rosa berättar att man inte ska ge upp: stelfrusna humlor brukar hon "väcka till liv med den varma andedräkten från min mun” tills de är starka nog att flyga iväg.

Socialdemokratins förräderi mot internationalismen och solidariteten inför krigsutbrottet tog Rosa Luxemburg hårt, men stärkte henne samtidigt i den politiska kamp hon fört inom partiet, för en mer revolutionär linje och en generalstrejk mot krigshetsarna.

Hon kastade sig ännu hårdare in i den politiska kampen: redan 1916 hade Rosa, Karl Liebknecht och Leo Jogiches bildat Spartakusbund, döpt efter den slav som ledde ett uppror mot romarna runt 70 år före vår tideräknings början. I slutet av december 1918 fanns Rosa bland dem som tog initiativ till den kongress där kommunister, socialister och spartakister bildade Kommunistische Partei Deutschlands (KPD) den 1 januari 1919. Före Hitlers maktövertagande var KPD det största kommunistpartiet utanför Sovjetunionen.

Rosa stödde det revolutionära uppror som bröt ut i Berlin. Under den ironiska rubriken ”Ordning härskar i Berlin” skrev hon den 14 januari 1919 sin sista artikel i KPD:s tidning Rote Fahne: ”Ni slöa hantlangare! Er 'ordning' är byggd på lösan sand. Redan i morgon skall revolutionen åter rasera den och till er förskräckelse förkunna med klang av basuner: jag var, jag är, jag blir!"

Dagen efter mördades Rosa Luxemburg. Hennes kropp slängdes i Landwehr-kanalen. Den hittades först fyra månader senare. Hon begravdes tillsammans med sin stridskamrat Karl Liebknecht. Varje år marscherar tusentals människor till Zentralhof Friedrichsfelde i Berlin för att med röda blommor hylla Karl och Rosa.