Ändra systemet – inte klimatet: Inte bara klimatet: Här är de andra miljöhoten
Korallreven, den biologiska mångfalden, och jordbrukets urlakning av jorden. Klimatförändringarna är bara ett av hoten mot miljön runt omkring oss som hotas av kapitalistisk exploatering.
Klimatet står just nu i fokus i miljödebatten. Det är befogat men en rad andra frågor behöver också lyftas fram och debatteras.
En sådan fråga är markanvändningen där jord- och skogsbruk har en avgörande betydelse. Med nuvarande metoder inom jordbruket minskar den odlingsbara arealen genom jorderosion, ökande salthalt på konstbevattnade områden och med bebyggelse och vägar på användbar jordbruksmark.
Urlakningen av åkerjorden minskar bördigheten och måste ersättas av konstgödsel, framförallt med kväve och fosfor. Med regn och avloppsvatten förs dessa ämnen ut i hav och sjöar och skapar övergödning där. Fosfor är dessutom en begränsad tillgång som är nödvändig för allt liv.
Användning av bekämpningsmedel får återverkningar på djur och växtliv. Avverkning av skog och plöjning av åkerjord skapar också stora utsläpp av växthusgaser som återverkar på klimatet.
Förlusten av biologisk mångfald ett av de stora hoten mot människan, eftersom det hotar vår livsmedelsproduktion. Vi befinner vi oss i en lika dramatisk tid då klimat- och miljöförändringen, utfiskningen av haven och det industriella jord- och skogsbruket medför att mängder med djur- och växtarter förlorar sin livsmiljö. Ett mycket allvarligt exempel är minskningen av pollinerande insekter, eftersom det hotar delar av vår livsmedelsproduktion.
Mångfalden är nödvändig för ekosystemens motståndskraft mot de förändringar som sker. Samspelet mellan växter, djur och mikroorganismer är avgörande både på våra åkrar, i skogarna och i hav- och våtmarker. Vi människor är beroende av mångfalden som förser oss med mat, syre och en lång rad andra produkter.
De gröna växterna tar dessutom upp koldioxid ur atmosfären när de växer och kan därigenom begränsa klimatförändringarna. Ändå ökar hoten mot mångfalden.
Tillgången på färskvatten och försurningen av haven är andra viktiga frågor. I Sydamerika och Asien spelar bergens glaciärer en stor roll för färskvattentillgången. Under vintern byggs glaciärerna på och under sommaren kan smältvattnet förse floderna och därmed växter, djur, människor och odlingar med vatten under sommarens torrperioder.
En miljard människor är beroende av detta vatten bara runt Himalayas bergsmassiv. När dessa glaciärer successivt smälter, så kommer floderna därifrån att på sikt innehålla allt mindre vatten. Så lite att det varken kommer räcka till jordbruk eller till dricksvatten.
En stor del av den utsläppta koldioxiden löser sig i havet vilket minskar växthuseffekten, men å andra sidan gör det haven allt surare. Försurningen av haven i kombination med stigande temperaturer förändrar livsbetingelserna.
Korallreven är särskilt utsatta men ett stort antal fiskbestånd påverkas också. Det allt surare vattnet försvårar nybildningen av kalk i djurens skal och skelett vilket påverkar fiskar, koraller, djurplankton och många skaldjur. Hela näringskedjan i haven hotas om dessa djur försvinner, så bara havsförsurningen är skäl nog att minska koldioxidutsläppen.