Venezuela hotas av imperialismen: Krigsretorik möter motstånd

Allt mer tyder på att USA och Colombia förbereder ett militärt angrepp på Venezuela. Vid ett besök i den colombianska staden Cucuta, nära den venezuelanska gränsen, sa Luis Almagro, generalsekreterare för den Washingtonbaserade samarbetsorganisationen OAS (Amerikanska staternas organisation) att en ”militär intervention” för att avsätta Venezuelas president Nicolas Maduro ”inte kan uteslutas”.

Redan för ett år sedan övervägde Donald Trump ett militärt angrepp på Venezuela i uttalanden som enligt senare avslöjanden ska ha tonats ned av presidentens medarbetare. Nu får Trump sällskap av fler krigsförespråkare, senast den före detta presidentkandidaten Marcio Rubio som i en intervju med en lokal radiostation sagt att ett militärt angrepp kan vara nödvändigt eftersom Venezuela och Nicolas Maduro är ”ett hot mot USA”.

Krigsretoriken har mötts av varningar och avståndstaganden både från delar av det amerikanska etablissemanget, som varnar för ytterligare militära misslyckanden och allt för höga kostnader i människoliv, och från progressiva stater i Latinamerika.

Inom den så kallade Lima-gruppen, som bildades av amerikanska högerregeringar 2017 för att ”sätta press på Venezuela”, tar en majoritet av länderna avstånd från OAS-ledarens uttalande om en intervention. Elva länder skriver i ett uttalande, utfärdat av Brasiliens utrikesminister, att de tar ”avstånd från varje form av handling eller deklaration som involverar intervention, eller utövandet av våld, hot eller tvång mot Venezuela.”

”Limagruppen avfärdade en militär intervention mot Venezuela och lämnade Luis Almagro, lydig agent åt imperiet, ensam med sin besatthet av kuppmakeri”, kommenterade Bolovias president Evo Morales uttalandet på Twitter. I ett eget uttalande skriver den progressiva latinamerikanska samarbetsorganisationen Alba, där Bolovia ingår, att OAS:s generalsekreterares ord ”fördjupar attackerna som vissa regeringar i regionen har utarbetet mot Venezuela”.

Förra veckan rapporterade Proletären att USA sänt ett sjukhusfartyg till Colombia för att ”bistå” de hundratusentals venezuelaner som lämnat Venezuela på grund av den ekonomiska krisen. Förflyttningen av skeppet pekas ut av bland annat Evo Morales som en del i krigsförberedelserna mot Venezuela.

I Colombia, som sedan i våras ingår som ”global partner” i Nato-alliansen, finns totalt nio amerikanska militärbaser. I Venezuela befarar många att Colombia, med USA:s stöd, ska leda en militär intervention.

Samtidigt som krigshetsen mot Venezuela blir allt intensivare skriver FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheters expert Alfred de Zayas i en rapport att krisen i Venezuela främst är ekonomisk och inte humanitär. Han varnar också för att påståenden och desinformation om en ”humanitär kris” kan användas för att rättfärdiga ett militärt anfall.

Alfred de Zayas är en amerikansk-schweizisk människorättsjurist och beskrivs ofta som ledande expert inom mänskliga rättigheter och internationella lagar. Han besökte Venezuela i november-december 2017 med uppdraget att undersöka den sociala och ekonomiska situationen i landet, och föreslå åtgärder för att förbättra den humanitära situationen.

I rapporten som citeras på hans egen blogg, slår han fast att den ekonomiska krisen i Venezuela främst beror på landets oljeberoende som gjorde att ekonomin drabbades hårt när oljepriset föll, och sanktionerna och det ”ekonomiska kriget” mot landet som gjort det svårt att importera viktiga varor. Det ”ekonomiska kriget” bär likheter med åtgärderna mot Salvador Allende i Chile innan kuppen 1973 och mot Daniel Ortega i Nicaragua under 1980-talet, menar de Zayas som samtidigt kritiserar den venezuelanska ekonomiska politiken för att ha begränsats av ”ideologiska restriktioner”.

Alfred de Zayas skriver vidare att ”ekonomiska sanktioner leder bevisligen till död, djup ekonomisk kris, störningar i produktionen och distributionen av mat och medicin, och utgör en pådrivande faktor för emigration och leder till brott mot mänskliga rättigheter”. Lösningen på konflikten och krisen, skriver Alfred de Zayas, är ”förhandlingar mellan regeringen och oppositionen” och ”ett slut på det ekonomiska kriget och att sanktionerna hävs”.