Krönika: Kvinnor ska inte behöva ha fuck off-kapital på banken

Under 2018 mördades 22 kvinnor av en manlig partner eller föredetta partner. Antalet för 2019 väntas bli ungefär lika högt. Det är två mördade kvinnor i månaden.

I Sverige har sedan millennieskiftet 299 kvinnor mördats av män de haft en relation med. Det är siffror som tydligt visar att samhället gång på gång misslyckas med att ge våldsutsatta kvinnor skydd.

För drygt ett år sedan skrev Birgitta Ohlsson, då riksdagsledamot för Liberalerna, en provocerande debattartikel i Dagens industri med rekommendationen att – för kvinnors ekonomiska frigörelse och i förlängningen även säkerhet – skaffa sig så kallade dra-åt-helvete-pengar eller ”fuck off-kapital” som det också kallas. Varje kvinna bör helt enkelt ha 100.000 kronor på banken ifall ens förhållande skulle bli destruktivt.

“Man behöver inte vara Marie Curie för att förstå behovet av detta”, menade Ohlsson i sin debattartikel. Sedan dess har begreppet fuck off-kapital använts flitigt av verklighetsfrånvända liberalfeminister. Fokus och ansvar läggs som vanligt på individen istället för på nödvändiga samhälleliga lösningar.

Att pengar på banken innebär trygghet fattar väl vem som helst. Det är inte ovilja att spara som ligger till grund för att de flesta kvinnor saknar ett eget ekonomiskt skyddsnät. För många är 100.000 en ouppnåelig summa att ha på sitt sparkonto.

Kvinnor i LO-yrken utgör hälften av alla arbetsföra kvinnor i Sverige, och med en genomsnittlig lön på 21.360 kronor i månaden (före skatt) är det inte helt lätt att bygga ett eget fuck off-kapital. Av restaurangbranschens kvinnor räknas 10,4 procent som lågavlönade. Genomsnittet på resten av arbetsmarknaden (för män och kvinnor) är 0,9 procent. Arbetarkvinnor är dessutom överrepresenterade när det kommer till deltidsarbete och otrygga anställningar.

Så, vad behövs då för att kvinnor – utan ett privat skyddsnät av pengar – ska kunna lämna en destruktiv eller våldsam relation? Stöd och hjälp från samhället. Men också tillgång till en egen bostad. Dessvärre leder dagens bostadsbrist till att många utsatta kvinnor tvingas stanna i en våldsam relation. Valet står mellan våld och hemlöshet.

Kvinnojourerna spelar därför en mycket viktig roll. Med stor kunskap och lång erfarenhet av att ge stöd, både praktiskt och emotionellt, och möjligheten att erbjuda skyddade boenden har kvinnojourer genom åren räddat många liv. Men inte ens våldsutsatta kvinnors rätt till skydd är fredad när marknaden styr. Då kan man tjäna pengar på vad som helst, även mäns våld mot kvinnor.

De senaste åren har de privata aktörerna som driver kvinnojourer nästan tredubblats och flera kommuner har upphandlat så kallade skyddade boenden, samtidigt som de ideella kvinnojourerna med långvarig realkompetens tvingas stänga sin verksamhet. Det finns mycket skattepengar för privata aktörer att håva in när kommunerna placerar kvinnor på skyddade boenden. Kvinnors säkerhet blir en handelsvara som vilken som helst.

Så nej, det är inte privat fuck off-kapital som behövs. Det är ett samhälleligt ansvar för mäns våld mot kvinnor. En plats på en kvinnojour för kvinnor och barn som flyr våld ska vara en rättighet, inte en handelsvara.