Little Richard bröt rasbarriären i USA

Macon, Georgia, är deep south USA. Mitt i gospelbältet höjde Richard Wayne Penniman rösten och gav samtidigt röst till andra svarta artister som inte fått det erkännande de förtjänade. De vita Benny Goodman och Glenn Miller var swingens kungar. Elvis Presley rockens. Svarta Duke Ellington, Count Basie, Big Joe Turner och Billie Holiday fick stå i bakgrunden.

Entré: Little Richard.

Han bröt rasbarriären inom musiken.

I oktober 1955 exploderade han i sitt berömda stridsrop i Tutti Frutti, och inget blev sig likt. Han inspirerade många, många andra artister. Paul McCartney och John Lennon, Mick Jagger, David Bowie. Och Bob Dylan.

”Han var stjärnan som sken klarast och det ljus som visade mig vägen när jag vara bara en liten grabb. Han var den genuina förebild som ledde mig till att göra allt det jag ville”, skrev Bob Dylan på twitter när han fick höra att Little Richard avlidit.

Richard Pennimans pappa var byggnadsarbetare. Familjen var inte rik, men inte heller fattig som de flesta svarta i södern då. Familjen bodde i ett svart område i det starkt segregerade Macon.

”Svarta fick inte gå vartsomhelst. […] Jag kunde inte acceptera det. Jag visste att om jag stannade där skulle jag aldrig kunna göra det jag ville. Så jag gjorde allt för att kunna flytta därifrån”, berättar Little Richard i biografin The Life and Times of Little Richard, The Quasar of Rock.

Tio år gammal började Richard arbeta som Coca Cola-försäljare på Macon City Auditorium. Han såg och inspirerades av många artister. Men särskilt av en. Sister Rosetta Tharpe. Med henne gjorde han sitt första scenframträdande. 

Han lyckades också flytta från Macon. Men upptäckte snabbt att så gott som hela USA var segregerat.

”Gräset var kanske grönare på andra sidan, men det var lika jobbigt att klippa det.”

I storstaden Atlanta anslöt sig den tonårige grabben till flera av de musik- och showsällskap som reste runt i södern: Sugarfoot Sam, King Brothers Cirkus och Tidy Jolly Steppers. Ofta uppträdde Richard i kvinnokläder.

18 år gammal spelade han 1951 in första skivan på en ambulerande R&B-station som kommit till Macon. På skivan fanns bland annat låtarna Taxi Blues och Every Hour. Den senare sålde hyfsat lokalt i Macon och Atlanta.

Det blev ytterligare några inspelningar med varierande framgång. I september 1955 skickade han in en demo till skivbolaget Speciality. Demon, inspelad i New Orleans, innehöll bland annat Tutti Frutti. I oktober 1955 gick Tutti Frutti upp till andra plats på r’n’b-listan och till plats 21 på Top 100. I mars 1956 kom första listettan, Long Tall Sally. Baksidan Slippin’ and Slidin’ gick in som listtvåa.

Resten är rock’n’roll-historia.

I ett land där lynchningar av svarta män som bara tittat på vita kvinnor var en vardaglig händelse, och där det fanns väntrum och dricksvattenfontäner för vita och för svarta, blev Little Richard den förste svarte artisten som älskades också av de vita tonåringarna.

– Vi bröt rasbarriären. De vita ungarna måste gömma mina plattor för de vågade inte visa dem för sina föräldrar, berättade Little Richard för biografiförfattaren Charles White.

Richards framgångar öppnade vägen för många andra svarta artister, inom alla musikaliska riktningar. Little Richard satte också fart på den rock’n’rollscen där Elvis varit i princip ensam några månader.

– Men det är ju en jävla skillnad när Pat Boone eller Elvis sjunger Tutti Frutti och när Little Richard gör det, menade till exempel Jerry Williams i en intervju.

Little Richard spelade med många artister. The Beatles, Tom Jones, Jerry Lee Lewis, många andra. Ganska okänt är att han på plattan Little Richard Is Back från augusti 1964, tog hjälp av en då ganska okänd gitarrist som han såg stor potential i: Jimi Hendrix.

Av rockens pionjärer återstår nu bara Jerry Lee Lewis. Han är 84 år gammal. Elvis dog 1977. Han blev 42. Chuck Berry var 91 när han avled 2017. Jackie Branston, som med Ike Turner (1931-2007) i bandet 1951 spelade in Rocket 88, den första låten där ordet rock som musikstil ingick i texten, var 49 när han avled 1979.

Little Richard blev 87 år.

Här är tio låtar med Little Richard du måste höra:

Every Hour (1951)

1951 spelade den blott 18-årige Richard Penniman in Every Hour och Taxi Blues på sin första skiva. Every Hour, en klassisk blues, blev en lokal hit.

Tutti Frutti (1956)

En testinspelning för filmen The Girl Can’t Help It, där Richard spelar och dansar. Tutti Frutti blev Little Richards första stora hit.

Lucille (1957)

Richard i högform. Hans band var disciplinerat och koreografiskt skickligt. I biografin beskrivs hur de i början hoppade ner från scen och följde Richard ut ur lokalen. En gång var scenen två meter hög…

Whole Lotta Shakin’ Going On (1963)

En till en början liiiite tveksam publik äter till slut helt ur Little Richards händer. Fantastisk scenversion av en av Richards största hits.

Bama Lama Bama Loo (1964)

En sceninspelning 1964 från TV-showen Shindig med Richards hit från samma år. ”The most electrifying entertainer in the world…”.

Good Golly Miss Molly (1964)
En tidig version av låten. En nyinlagd kommentar på Youtube: ”How on Earth can people sit down or move so stiffly with Little Richard performing live?”. Hur i hela världen kan folk sitta ner och röra sig så stelt när Little Richard spelar live?”. Kan man ju verkligen fråga sig. 

Ready Teddy (1966)

Richard lirar i Frankrike. Ready Teddy släpptes i orginalversion 1956 och spelades in bland annat av Elvis.

Good Golly Miss Molly (1992)

Muhammad Ali fyller 50 år, och vem kan bättre hylla honom är Little Richard. Ali gillade uppenbarligen vad han fick se: ”The King”, säger Ali. Richard svarar: ”Happy Birthday,. Baby. Jag har också fyllt 50, så jag vet hur det känns..”.

Keep On Knockin’ (2002)

Orginalet är från 1957, men 45 år senare visade Little Richard, då 70 år gammal, att han fortfarande behärskade rock’n’roll i dess mest ursprungliga form.

Jenny, Jenny (2012)

En 80-årig Little Richard på BB Kings Bar & Blues Grill på 42 gatan i New York sommaren 2012. Den guldtron som Richard sitter på är i själva verket en rullstol. Dålig inspelning men det svängde rejält och vill gärna ha med den - Proletärens reporter var nämligen där.