Ojämn kamp mot kriminella byggbolag

Steffe Slottensjö är fackligt förtroendevald sedan många år och sitter i Byggettans styrelse. Han vet hur arbetsmarknaden i Stockholm ser ut, både den legala och den illegala.

Och han konstaterar att inom byggbranschen är arbetskraftsinvandringen monumental.

– Svårt att räkna på exakt hur många utländska jobbare det är, men räknar man med allt så blir det runt 30.000. Vi har siffror på 100.000 utländska byggnadsarbetare i landet, och Stockholm står för 30 procent av kåren. Så det landar däromkring. Det finns naturligtvis schyssta företag också, men de här arbetarna hamnar ofta i de riktiga skitfirmorna. Majoriteten jobbar i svenska bolag, men det är oseriösa bolag som håller sig undan avtalsenliga löner och skatt, säger Steffe Slottensjö till Proletären.

– Den stora sektorn för lönedumpningen och svartjobb är de lite mindre jobben, stambyten och liknande. En varningssignal är när det inte finns någon skylt som gör reklam för företaget som har jobbet. Men även på de stora jobben… jag arbetade på Karolinska i flera år, och känslan är att det var väldigt få av de som jobbade där, både svensk och utländsk arbetskraft, som hade avtalsenliga löner.

De fem stora byggbolagen, Skanska, Peab, Veidekke, JM och NCC, sparkar folk trots att det fortfarande råder högkonjunktur. De knuffar undan svenska arbetare, menar Steffe Slottensjö.

Istället kommer ibland rent kriminella bolag in på marknaden. Byggettan försöker hålla efter de oseriösa företagen, men för en ojämn kamp.

– Ett av de absolut största företagen i Stockholm skulle jag utan tvekan kalla ett banditbolag. De agerar ihop med sina underföretag och har runt 800 anställda. De har kanske 500 anställda i själva bolaget och resten slussar de fram och tillbaka mellan olika bluffbolag: affärsidén är ju att hålla sig undan skatt och andra utgifter. De går utanför avtalen och de bidrar till den svarta ekonomin, berättar Steffe Slottensjö.

– Det här företaget är väldigt svårt att komma åt. De största företagen tycker att bolaget är bra och gör gärna affärer med dem. Vi har ett 40-tal ombudsmän på Byggettan, men många har ju inre tjänst och sitter till exempel med olika rättstvister. Så kanske är det 20 pers ute på byggena, och de har inte en chans att kontrollera hela den här marknaden.

Hur många av de 30.000 utländska byggjobbarna i Stockholm arbetar under avtalsenliga löner?

– Jag vill inte svara på det: det skulle bli sådana horribla siffror, så nej.., säger Steffe Slottensjö. Det är riktigt uselt. Men vad ska jag tro? Kanske ett par procent som har schyssta förhållanden.

–De som har riktigt jävliga villkor är rätt så många, tyvärr. Det finns exempel på folk som tjänar 25 spänn i timmen.

Hur ska man bemöta de här arbetarna som dumpar lönerna? Vad ska man känna: Solidaritet? Förakt? Är det rätt att kräva att de ska gå med i facket om de ska arbeta här?

– Ja, det är ju så man borde säga. Byggettan sade ju samma sak till lettiska arbetare i Stockholm 2004: ”Go home”. Byggnads fick väldigt mycket stryk för det där av etablissemanget. 

Byggnads och Elektrikerförbundet agerade då i konflikten mot det lettiska byggföretaget Laval un Partneri Ltd i Vaxholm. Enligt Byggnads dåvarande ordförande Hans Tilly var det en uppmaning till de lettiska arbetarna att skriva kollektivavtal. Enligt moderaternas talesman Sven-Otto Littorin ”en skamfläck för svensk arbetarrörelse”.

– Samtidigt är det ju inte arbetarnas fel att de är här. Felet finns hos alla oseriösa eller kriminella företag som tar in arbetskraften och utnyttjar den så grovt. Det är skitsvårt att få arbetarna att organisera sig. De är rädda, många jobbar åt kriminella företag. Men det finns också de som är nöjda med situationen.

Hur upplever du att de svenska arbetarna ser på lönedumparna?

– Jag tror att många tycker synd om dem, de kämpar ju för sin egen överlevnad. 

– Men samtidigt inser man också att de här arbetarna kan vara ett bräckjärn mot det som den svenska arbetarklassen byggt upp och det vi har framför oss.