Lönedumpning pågår: Så ser arbetskraftsimporten i Sverige ut

Utstationerad arbetskraft är anställda som tillfälligt arbetar i annat land på uppdrag av sin arbetsgivare. Huvudregeln är att uppdraget varar i max 12 månader. Under sex månader behöver den utstationerade inte betala skatt i mottagarlandet. Om uppdraget varar längre skall den anställde själv betala in 25 procent av sin inkomst till svensk skattemyndighet.

Under 2018 befann sig i snitt 16.200 personer i landet varje månad, men 107.000 personer registrerades som utstationerade under året vilket beror på att många uppdrag är kortvariga. 70 procent kom från Polen och 66 procent av alla uppdrag var inom byggbranschen.

Utstationerad arbetskraft ska omfattas av reglerna i EU:s utstationeringsdirektiv och dess tillämpning i svensk lagstiftning. Här finns en ”hård kärna” av arbetsrättsliga regler som utstationerad arbetskraft ska garanteras utifrån bestämmelserna i landet de arbetar tillfälligt i. Dessa berör:

• Längsta arbetstid och kortast vilotid.
• Minsta antalet betalda semesterdagar.
• Minimilön som i Sverige tolkas som lägsta lön i kollektivavtalet.
• Säkerhet, hälsa och hygien.
• Lika behandling av kvinnor och män samt andra bestämmelser mot diskriminering.
• Skyddsåtgärder för gravida kvinnor och de som nyligen fött, samt för barn och unga.

Vid sidan av utstationering befinner sig ett stort antal gästarbetare från annat EU-land i Sverige. De är anställda av, eller anlitas som F-skattare av, svenska företag och av filialer till utländska bolag registrerade i Sverige. Deras anställningsförhållanden är varierande och i vissa fall ett rent svartarbete. EU-medborgare får vistas och arbeta i Sverige utan krav på uppehållstillstånd.

1968-2008 hade Sverige en lag som påbjöd myndighetsprövning av arbetskraftsinvandring, så kallad arbetsmarknadsprövning. Den utfördes av Arbetsmarknadsstyrelsen, senare Arbetsförmedlingen, i förhållande till behoven på arbetsmarknaden och tillgången till inhemsk arbetskraft. Fack och arbetsgivare hade en rådgivande roll.

Fram till 1995 gällde den arbetskraft från alla länder utanför Norden. Därefter gällde den arbetskraftsinvandring från länder utanför EU. Den avskaffades helt av Alliansen i samarbete med Miljöpartiet 2008. Arbetskraftsinvandring styrs numera av företagens upplevda behov.

Gästarbetare från icke EU-land behöver ett tidsbegränsat arbetstillstånd som i första skedet gäller i två år och kan förlängas. Asylinvandrare som fått avslag men arbetat som anställda i Sverige i minst fyra månader under asylprocessen, kan göra ett så kallat spårbyte och få arbetstillstånd om deras lön varit minst 13.000 kronor i månaden före skatt.

2018 utfärdades enligt Migrationsverket 42.000 arbetstillstånd. Fram till och med juli i år har 27.000 arbetstillstånd utfärdats.